Sundsvalls sjukhus "stilla rum"

Hej Ingeborg! Skickar en fråga till dig i din egenskap av ledamot i regionstyrelsen. Ärendet kan tyckas väldigt marginellt men är principiellt viktig tänker jag och jag funderar på hur man kan gå vidare med om det skulle behövas.
Bakgrunden är att ombyggnationer gör att sjukhuset måste ta utrymmet där "Oasen" finns tillsammans med en liten expedition som Sjukhuskyrkan har som samtalsrum till den kommande endokrinologiavdelningen. Det är förståeligt även om det är tråkigt att sjukhuset förlorar ett väl etablerat rum vad gäller läget. Då behövs ett nytt utrymme för ett rum där folk - patienter, närstående, personal kan gå in och finna lugn och en annan miljö än sjukhusets. Vi behöver också en liten expedition för att möta folk.
Nu har sjukhusets planeringsgrupp anvisat ett utrymme i sjukhusets norra del dit folk inte kommer att hitta så lätt och vi på Sjukhuskyrkan måste reagera.
Jag fick i sammanhanget frågan hur Sjukhuskyrkans avtal angående "Oasen" ser ut, vilket visar på en stor okunnighet om varför rum som dessa finns. Rum som "Oasen" är utrymmen som är landstingets och sjukhusets ansvar och som de verkligen måste värna för sin egen skull. Både forskning och erfarenheter säger att de har en viktig uppgift och är en av få konkreta platser som signalerar att sjukhuset tar en helhetssyn på människan på allvar. Rummet är ingen kyrka men vi brukar använda det ibland som andakts- eller förrättningslokal och vi har ett ansvar att se till att rummet är i gott skick. Möblering och konst ska vara hyfsat neutral så att vem som helst, oavsett kultur, tro, religion eller ingen religion ska kunna känna sig välkommen. Vi träffar ofta människor som går in här med alla sina upplevelser och känslor - för det finns ingen annanstans att gå med dem på sjukhuset. Vi har en skrivbok framlagd där många skriver av sig sin vånda, tacksamhet, sorg, glädje, längtan, etc. Rummet behövs och måste vara lättillgängligt.
På många ställen prioriterar man liknande utrymmen. Exempelvis har man på Akademiska i Uppsala projekterat och byggt 4 ”stilla rum” med centrala lägen och på nya Karolinska projekterar man liknande rum med centrala lägen där även utsmyckning får särskild omsorg. Det vore ett stort nederlag för sjukhuset och regionen om lösningen skulle bli ett tråkigt rum dit ingen hittar. Det vore att signalera att det inte på något sätt är viktigt.
Vi har framfört ett önskemål om att sjukhuset skulle avdela en av ”ljusgårdarna” dvs fd väntrum i centralkorridoren, till en ny ”Oasen”. Det skulle även bli plats för ett litet samtalsrum och ett förrum/hall. Det skulle bli ett ljust rum med utsikt mot en lugn uteplats som i princip alltid är fri från folk. Ljusgården ligger i och för sig i norra delen av entrékorridoren och därmed litet avsides men fortfarande hyfsat nära entréhallen.
Planeringsgruppen säger nej till detta förslag och hänvisar till att man inte vill ta utrymme från dessa ljusgårdar. Men det stämmer inte! I den södra entrékorridoren har man byggt bort 60% av ljusgårdarna och gjort expeditioner. I norra delen är två ljusgårdar minskade med sammantaget 50% medan 3 ljusgårdar är intakta. Ljusgårdarna var väntrum men nu är de bara tomma utrymmen. Om man skulle bygga ”Oasen” i ljusgård 2 sett från entréhallen så skulle det fortfarande vara publikt utrymme, tillgänglig för alla och inte bara för personal och verksamhet som i de utrymmen man byggt bort i de andra ljusgårdarna. Det skulle ge signaler att sjukhuset förstår värdet av ett ”stilla rum” som är det enda utrymme som finns som konkretiserar vårdens skyldighet att se till att man värnar inte bara de fysiska och psykologiska men också de existentiellt/andliga behov som kan finnas.
Möjligtvis säger man nej för att det innebär en större kostnad att sätta upp några väggar i detta utrymme än att anvisa ett redan befintligt rum. Kanske förstår man inte vikten av ett rum som ”Oasen”. Jag ska träffa sjukhussamordnare och planeringsgrupp i morgon tisdag. Vi får se om de lyssnar och tar saken på allvar. Annars undrar jag om det kan vara ett ärende för regionen då frågan är principiellt viktig. Jag vet att ärendena i regionstyrelsen oftast inte handlar om enskildheter men här handlar det om vilket ansvar regionen har att tillse att man ser och verkar för att de existentiellt/andliga behoven får plats på sjukhuset.
Hälsar Jan Bränström – sjukhuspräst.