Psykaterin
Hej Elina Backlund Arab
Jag heter Christer Lindgren och jag skrev en insändare 2013 om psykisk sjukdom och i förlängningen med det självmord.
https://www.allehanda.se/artikel/vad-tanker-ni-gora-for-manniskor-med-psykisk-sjukdom
Där Jan Olov Häggström svarade.
https://www.allehanda.se/artikel/jobbar-for-att-samordna-insatser-for-en-god-psykvard
Det jag undrar över vad som hänt sedan dess? Då det fortfarande är 873 män och 396 kvinnor som gjort ett säkerställt självmord för 2019. Det kan således vara fler. Jag tror att vi kan vara överens om att de som tar sitt liv eller gör självmordsförsök mår fruktansvärt dåligt psykiskt. Så vilka åtgärder görs för dem?
——
Man ser aldrig till mkt sällan att politiker uttalar sig om de människor som har psykiska sjukdomar. Är det inget som politiker vinner sina röster på?
Mkt konstigt.
Denna grupp bör verkligen lyftas. Det är ett verkligt stort och viktigt ämne att belysa. Minst lika viktigt som cancer.
Och Stigmat som ämne kan man även skriva om för de som vill och känner sig manad.
Orättvisa forskningsanslag.
Man har konstaterat att anslaget till psykiatrisk forskning inte motsvarar mer än 0,1-0,2 procent av den totala kostnaden för psykiska sjukdomar. Men jämför man med cancerforskningen, som får 2 procent av kostnaderna för cancersjukdomarna till forskning, det vill säga 10-20 gånger så mycket, relativt sett.
Att psykiatrisk forskning inte är konkurrenskraftig jämfört med annan medicinsk forskning återspeglas i att bara 3 procent av anslagen från Vetenskapsrådet går till psykiatrisk forskning.
Vill vi ha denna orättvisa?
Jag vill det inte. Jag är för en rättvis fördelning av forsknings anslag för sjukvården till psykisk vård.
Vad säger politikerna om denna ojämnlika fördelning? Jag har kontaktat några politiker genom tiden men de hade ingen förståelse för mina synpunkter. Det var mkt dåligt.
Anses psykiskt sjuka mindre värda måste jag fråga? Än har jag inte fått något svar.
Översikt
Alla svar
Svar: Psykaterin
Hej Christer,
Tack för din viktiga fråga.
Jag håller helt med dig om att suicid och suicidrisk behöver tas på största allvar och att vårdens insatser för att förebygga suicid behöver förbättras. Som du nämner är just omgivningens bemötande ofta ytterligare en belastning på en suicidnära person. Utökad forskning inom området skulle vara en god hjälp för att möta individernas behov på bästa sätt, baserat i evidens och med beprövade metoder. Enligt Socialstyrelsen är det ungefär fyra gånger fler som tar sitt liv än som dör i trafiken varje år, som du så riktigt påminner om. Det är för många.
Region Västernorrland arbetar just nu med att ta fram ett epidemiologiskt underlag för Västernorrlands län, för att tydligare se sambanden mellan behov och vad som görs för att möta behoven. Jag förväntar mig att det ska visa att verksamheterna behöver justera sina insatser för att verkligen nå de behov som invånarna har, till exempel insatser som förebygger och möjligen även förhindrar suicid.
Men några insatser har också gjorts:
Den politiska majoriteten har fattat beslut om att införa ett stöd för barn och unga med psykisk ohälsa genom primärvården, för att snabbare och på ett för individen enklare sätt möta unga personer som mår psykiskt dåligt. Vi tror att detta kommer avlasta den psykiatriska vården så att man där kan fokusera mer på individer med mer komplexa behov.
Länsverksamhet psykiatri vill införa fler mobila team, SPOT-team, för att kunna ta hand om patienter i deras egen miljö, hemma där de kan ha fortsatt kontakt med vänner och familj. Vi har sett många positiva resultat i Sollefteå där dessa team redan finns.
Jag tror att det finns mer att göra, och håller med dig om att vi inte vare sig ska eller kan särbehandla personer med psykisk ohälsa eller psykisk funktionsvariation. Vården ska vara jämlik.