Source: European Parliament

EU-valet 2019 är över – vad händer nu?

2019-05-29 14:48

En unik ökning i valdeltagande, politisk fragmentering, och en oväntad ”grön våg” – dags för en första analys av årets Europaparlamentsval

I söndags röstade Sverige i EU-valet och valdeltagandet ökade från ca 51% i förra EU-valet till lite över 54%. Men det är inte bara i Sverige som valdeltagandet har ökat - 22 av EU:s 28 medlemsländer ser en ökning sen valet år 2014. I hela EU låg siffran på 51 procent i jämförelse med 42,6 procent föregående val – det är det högsta deltagandet i Europaparlamentsvalet på 20 år. Anledningen till denna kraftiga ökning och vad detta betyder för Europa diskuteras nu flitigt i Bryssel. I början av veckan presenterade Sam van der Staak från IDEA - en mellanstatlig organisation som arbetar för hållbar demokrati världen över – sin analys av det höga valdeltagandet under ett seminarium som arrangerades av forskningsnätverket TEPSA. Han tillskriver en del av framgångarna till de kampanjer som förts för att uppmärksamma EU:s arbete och valet. En annan orsak tycks vara att EU-valet på många platser sammanföll med andra val inom det egna landet. Van der Staak påpekade även att det i år handlat mer om ledarskapspopularitet än EU-samarbetet. I länder som Storbritannien, Frankrike och Österrike har fokus istället riktats på ledarfigurer inom utvalda partier. Det här valet har också innefattat många varningar gentemot högerextrem populism som tros ha mobiliserat väljare i olika läger – både de som ser positivt på denna trend och de som kämpar emot den. Digitalisering var också ett centralt tema under gårdagens analyser där sociala medier tros ha spelat en stor roll i att nå ut till nya väljargrupper. Slutligen ser man en viss förenkling av röstprocessen sen 2014, framförallt för väljare som röstar från utlandet, som bidragit till att fler haft möjlighet att delta i EU-valet på ett enkelt och tillgängligt sätt. Bör då dessa resultat tolkas som att det finns ett ökat stöd för EU-projektet? Inte nödvändigtvis menar van der Staak – euroskeptiskt deltagande var betydande även i årets val och många har röstat för att begränsa omfattningen av det europeiska samarbetet snarare än att stötta och expandera det.

Fördelningen av Sveriges 20 mandat kommer att se något annorlunda ut i den nya mandatperioden. Moderaterna, Krisdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna kommer alla att få ett extra mandat i parlamentet. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ser ingen förändring i antalet mandat, medan Liberalerna och Miljöpartiet tappar 1 och 2 mandat respektive. Trots att Miljöpartiet backar sedan EU-valet 2014 representerar deras resultat en stor ökning i jämförelse med det nationella valet och bidrar till den så kallade ”gröna vågen” som på många sätt karaktäriserar årets val. Enligt det preliminära resultatet ökar EU-partigruppen De Gröna/EFA och säkrar 69 mandat i jämförelse med sina tidigare 52.

Valresultatet visar också hur större partier backar medan mindre partier vinner mer inflytande – en trend som kommer innebära mer fragmentering i EU-parlamentet än under tidigare år. Det berättar Corina Stratulat och Janis A. Emmanouilidis från European Policy Center (EPC) – en oberoende tankesmedja baserad i Bryssel – under ett evenemang tidigare i veckan. De två stora partierna European People’s Party (EPP) och Socialists and Democrats (S&D) bildar tillsammans inte längre en majoritet i parlamentet. Ett Europaparlament som traditionellt haft två stora och starka partier karaktäriseras nu istället av ett större antal medelstora partier. Detta innebär att det kommer att krävas en bred koalition bestående av tre eller fyra partier för att få en majoritet i parlamentet.

Behovet av en så bred koalition har lett till frågan om hur en sådan koalition ska bildas och även hur länge den i sådana fall kommer att hålla? I teorin kan en koalition av EPP, S&D och de Gröna ge en knapp majoritet, vilken hade kunnat enas om enskilda frågor, men en sådan koalition spås inte vara tillräckligt stark för att kunna hålla långsiktigt. Forskarna spekulerar i att den här processen kommer att bli mer komplicerad och utdragen i jämförelse med tidigare år, vilket kan göra att det kommer att ta längre tid att enas.
Bildandet av koalition kommer i sin tur att få direkt inverkan på vem som kommer bli nästa kommissionärspresident. Kommissionärspresidenten föreslås av medlemsländerna men måste även godkännas av en majoritet i europaparlamentet. Utöver detta råder oenigheter bland medlemsländernas regeringschefer och de europeiska partierna kring tillvägagångssättet för att välja en ny kommissionärspresident. En splittring går att urskilja mellan förespråkarna för Spitzenkandidatsystemet (som innebär att presidententen bör komma från det största partiet i EP), och de som tycker att det bör avskaffas. På ena sidan står bland andra Frankrikes president Emmanuel Macron och den liberala ALDE-gruppen som är emot systemet, och på andra sidan står i dagsläget bland annat Tyskland och framförallt företrädare för EPP.

Europas politiker står inför flera viktiga beslut då även nästa president för europaparlamentet, ordförande för det europeiska rådet samt ordförande för europeiska centralbanken alla ska tillsättas de kommande månaderna. Varje parti kommer att lobba för att deras intressen ska få genomslag och med ett mer fragmenterat parlament blir det intressant att följa vad som enas om. Kommer den gröna vågen att innebära en ökning av miljöfokus i EU-politiken? Kommer höger-extremisterna få ökat inflytande i europaparlamentet? Och vem blir nästa kommissionärspresident? Hur man kommer överens och når en kompromiss blir avgörande för Europas framtid, och kommer förhoppningsvis att börja urskilja sig under de kommande veckorna.

Se hela valresultatet här!