Myter bemöts med fakta

Blir svensk sjukvård bara sämre och sämre? Blir vårdplatserna allt färre? Håller offentliga välfärden på att monteras ner? Sveriges kommuner och landsting bemöter 23 myter med fakta i senaste upplagan av skiften ”Myter och fakta”.

Det är tredje året skriften finns och den brukar uppdateras löpande, men nu har den uppdaterats med fler myter och nya siffror. Det går att beställa broschyren eller ladda ner som pdf-fil på Sveriges kommuner och landstings webbplats skl.se.

Här redovisar vi några få av myterna inom landstingssektorn och de fakta de bemöts med i broschyren. I den anges också vilken källa man åberopar för de olika faktasvaren.

• ”Den kommunala administrationen är omfattande.”
  Sanningen är att andelen administratörer inte är större inom landsting och kommuner än inom privata och statliga sektorerna. Andelen har i princip varit densamma senaste fem åren, men antalet har blivit färre.
• ”Det händer ju ingenting – allt tar för lång tid.”
  I en demokratisk process ska hänsyn tas till många viljor och intressen, vilket tar tid. Vissa frågor måste diskuteras i partigrupper, nämnder och fullmäktige, och sedan tillkommer ibland extra tid när ärenden överklagas av medborgarna.
• ”Den offentliga välfärden håller på att monteras ned.”
  Faktum är att sedan 1980 har resurserna till kommunsektorn, dit landstinget räknas, och välfärdstjänsterna ökat.
• ”Svensk sjukvård blir bara sämre. Vårdplatserna blir färre och patienterna måste ligga i korridoren.”
  Svensk sjukvård ligger i topp internationellt när det gäller medicinsk kvalitet, visar flera undersökningar. Det är dock ofrånkomligt att det tillfälligt blir brist på platser och även om vårdplatser försvinner får flera kvalificerad vård. Färre vårdplatser är också ett led i moderniseringen. En stor del av vården utförs utanför sjukhusen.
• ”Kvinnor i kommuner och landsting tjänar dåligt jämfört med männen.”
  Anställda inom kommuner och landsting har de mest jämställda lönerna på svensk arbetsmarknad. I landstinget tjänar kvinnorna 94,6 procent av vad männen tjänar; högre än i såväl privat som statlig sektor.