Njursjuka får dialys hemma

2010-08-11 21:47

Som de allra första i landet får njursjuka västernorrlänningar möjlighet att få omkostnadsbidrag för att göra sin dialys i hemmet. Tack vare detta slipper de sjukhusresor flera gånger i veckan. Med kontinuerlig behandling mår också patienterna bättre och kan planera sin tid bättre.

Det var i somras som landstingsfullmäktige beslöt införa bidraget, som gäller från och med oktober. Owe Dahlberg är en av dem som kan utnyttja det nya bidraget.

I 20 år har Owe Dahlberg varit trogen besökare på Sundsvalls sjukhus för sin dialysbehandling. Tre gånger i veckan, året runt, har han infunnit sig i sex timmar för att rena blodet.

Då har det funnits tid att fundera. Och det har han gjort och tillsammans med personalen klurat ut att om man kan ta dialysen hemma på natten så skulle han få mera tid på dagen.

– Men först måste jag lära mig sköta dialysmaskinen på sjukhuset. Nog för att jag har sett hur sjuksköterskorna arbetar med maskinen. Men för att klara av all teknik själv har jag fått tre månaders utbildning vid dialystillfällena, säger Owe Dahlberg.

Owe Dahlberg dialys.jpg
- Från början var det pirrigt att lära sig den stora apparaten men nu går
det hur lätt som helst, säger Owe Dahlberg.

 

Sin egen sköterska

– Han är en duktig ”elev” och är nu sin egen sjuksköterska hemmavid. Det är många knappar och rattar och det krävs ordentlig kunskap om hur tryck och flöden fungerar, säger Lena Nordlander, dialyssjuksköterska på Länssjukhuset.

– Ja huga! Förut brydde man sig inte utan bara la sig. Men den här maskinen är avancerad och jag kan bara det enklaste. Så visst var det litet pirrigt från början. Men om något problem uppstår är det bara att ringa Lena eller någon a de andra i hem-HD-teamet (HD = hemodialys), kommenterar han.

Just den här augustidagen var han på tillfälligt besök på Länssjukhuset. Annars sköter han sin egen behandling hemma och har nära kontakt med hem-HD-teamet genom telefonsamtal varje vecka.

– Sen gör vi hembesök varje månad, kontrollerar blodtryck och tar prover på vattnet både kemiskt och bakteriellt samt kontrollerar att allt är i sin ordning, säger Lena Nordlander.

Är först i landet

Dialys på sjukhuset är gratis men för att kunna ta hem en maskin krävs tillgång till vatten och elanslutning, ett mobilt vattenverk samt ett speciellt skåp för förvaring. Patienter har tidigare själva fått stå för kostnader för el, vatten och sopor. Hittills har inget landsting erbjudit bidrag för dessa extrakostnader.

– Vi hoppas att detta sprider sig och att bidraget stimulerar fler till hemdialys. Allt blir mycket bättre hemma, prover och färre resor. Ja, hela människan mår bättre. De som provat är mycket nöjda, intygar Lena Nordlander.

– På sjukhuset ger vi dialys tre gånger i veckan men i hemmet kan maskinen användas minst 20 timmar, kanske fem till sex gånger i veckan och ett par dagar ”ledigt”.

Dialys på natten

Tre kvällar i veckan kopplar han in sig vid 23-tiden för sju timmars dialys. Maskinen har många säkerhetsdetaljer. Den är ytterst känslig och instrumenten många. Men nu vet han hur allt fungerar och om någonting inte är som det ska finns ett ljudlarm.

Dialysmaskin.jpg

 

– Om jag skulle råka vända mig och blodslangen kommer i kläm går larmet. Då kan jag direkt se på instrumentpanelen var felet ligger och åtgärda det. Sen händer det väl att jag vaknar några gånger på natten, kollar att allt ser bra ut och somnar om.

 

                                                                                                                              
                    

                                         

sommarstugan.jpg
Tack vare hemdialys kan nu Owe Dahlberg bestämma mer över sina behandlingstider och därför tillbringa mer tid i sommarstugan.

Foto: Lena Nordlander

 

– Det är bara fördelar. Tack vare hemdialysen blir livet nu så mycket lättare. Jag vill ju kunna jobba så mycket det går. Jag är en människa som inte vill gå och göra ingenting. Nu får jag mer tid i sommarstugan så livskvaliteten har ökat ordentligt tack vare dialysen på natten, säger han.


Text och foto: Barbro Nilsson

 


Tillbaka till toppen