”The Jamtli Chronicle”

The Jamtli Chronicle är en fotoutställning utöver det vanliga och som överträffade alla förväntningar. Jag trodde jag skulle se en grupputställning med individuella verk från tre olika fotografer. Istället möttes jag av en trio med gemensamma verk där alla bilderna hör ihop med varandra, både tematiskt och rent visuellt. I The Jamtli Chronicle får betraktaren följa två kostymklädda herrar på deras eskapader i Jämtland och utställningen är riktigt bra.

Utställningen på Galleri LUX har skapats av Johan Bergmark, Eirik V Johnsen och Kristian Pohl som är en del av Deadline Art Collective. Om utställningen skriver de i presentationstexten:

"Projektet är vår kommentar till den nya ruraliseringen. Människor söker sig ut i vildmarken, utan att egentligen vilja vara där. Det byggs överallt i skogarna runt Åreskutan. Människor bygger lyxvillor som de knappt besöker. Naturen är allas. Samtidigt så äger ingen naturen. Men människan skiter i det. I de allra vackraste av landskap ska hon bosätta sig, ta för sig och bre ut sig. Det här är vårt skrik på hjälp. Vi har försökt att skildra skövlingarna av den sista vildmarken med humor. Men det vi gör är på största allvar."

Verken skildrar två, mig veterligen, namnlösa herrar i kostym som far omkring i Jämtland. De dyker upp i alla fotografier och de bär alltid samma kläder. Känslan infinner sig, att utställningen består av en serie stillbilder från en dokumentär eller film. De båda männen blir tydliga symboler för en ohämmad nyliberalism som är lika dråplig som den är invasiv. Som betraktare får man se naturen över deras axlar, man ser vad de ser samtidigt som det blir smärtsamt uppenbart att de är totalt blinda för vad som är framför dem. Landskapet är för dem enbart en kuliss för egots hedonistiska utsvävningar redo att exploateras. Utställningen för tankarna till Roy Anderssons konstnärliga stil och pjäsen "I väntan på Godot" av Samuel Beckett, fast här blir det mer "I väntan på bygglov". Bilderna är snygga och humoristiska samtidigt som de genomsyras av det absurda. Detta gör att utställningen som helhet är lättillgänglig utan att den skriver betraktaren på näsan. Det finns en sorts tvetydighet i verken som låter betraktaren själv tolka dem utifrån sina egna erfarenheter och förutsättningar. Den är politisk utan att politisera. Den har ett budskap utan att förvandlas till propaganda. 

Det finns dock något som jag känner att utställningen saknar. Eller, saknar kanske är fel ord. Det finns utvecklingar av The Jamtli Chronicle som jag gärna skulle se, och som jag tror skulle ta projektet till nya höjder. Bilderna är performativa, i bemärkelsen att det alltid händer något i dem. Herrarna i kostym är ofta mitt uppe i något och det vore intressant att se konstnärerna använda filmmediet som ett komplement till fotokonsten. Kanske i form av sketcher eller kortfilmer. Dessutom skulle det vara spännande att se den performativa aspekten som finns i verken förflyttas från fotografierna in till utställningslokalen under vernissagen. Att utforska performancekonsten skulle verkligen ge utställningen och projektet som helhet en ytterligare dimension. Att se dessa gestalter, med sin endimensionella verklighetssyn, flanera i lokalen hade varit en höjdpunkt.

Den mycket sevärda utställningen The Jamtli Chronicle kan ses på Galleri LUX 5 april – 7 juni.

Text: Freddie Ross
Foto: Pressbild

Volym 2024-04-12 

Länk till denna artikel

---

Freddie Ross, född 1985. Har en kandidatexamen i kulturvetenskap, med inriktning konst och filosofi och en masterexamen i kultur och mediegestaltning, båda vid Linköpings universitet. 2019 debuterade han med boken Grymhetens konst - Etiska reflektioner kring kontroversiella konstverk . Ross arbetar som frilansande skribent och konstnär. Främst skriver han för Länstidningen Östersund och för Volym sedan 2017. Hans konstnärliga skapande, som främst består av analog kollageteknik kan ses och följas på Instagram: alfred.art.