Författaren Eija Hetekivi om tiden på Hola

"Tre Artist in Residence-veckor i september och en sista vecka i oktober-november är nu eldenergiskt avarbetade för min del på Hola Folkhögskola i Västernorrland, lyckotack som fan för supervistelsen och för stipendiet som räddade min räkningsmånad och gjorde så att jag fick råd att skriva på min nästa roman, en tjockroman om under- och arbetarklassen. Om dagarna har jag bokskrivit mig svettig och om kvällarna distanshandlett hemlösa kvinnor i skrivande och läst andras böcker. Mellan arbetsvarven har jag gapglott på solar och galaxer och närvackra naturfenomen vid Ångermanälven, och vandrat mig ännu svettigare i vildskogarna. Gått vilse bland trasselgrenar, svurit högt på finska och älskat tankeläget i skogstystnaden. Blivit besatt av ödehus och ruckelstugor som jag har fotat. Ångat till Häxberget där jag fick kronisk knotterrysning, och insvampat information på Häxmuséet, härrejävvlar vilken hemskehäftig upplevelse och utställning. Livsviktiga lärdomar. Jag har också hållit i en ordlektion med uppfinningsrika unga som jag blev grymt impad av. Framtida författare och fattare, oavsett studieinriktning och sedan-sysselsättning, alla med fenomenala förmågor och fantasier. Och Alla helgonahängt med min äldsta avkomma som kom på besök och också blev förälskad i norrnaturen. Utöver skolhärjande och huvudhållapåande, har jag högläst i Härnösand där Region Västernorrland arrangerade en konstnärskväll med residenspresentationer. Och lärt känna nya helhärliga hundramänniskor, som skolpersonalen på Hola. Sicket gött goegäng! Bautatack till dunderrektorn Lea Kinnunen och alla engagerade pedagoger, till de glada receptions- och reparationssnubbarna, allfixarna, och till restaurangproffsen och städarna. Och ett stort jävla jättetack till bokläsarbesatta Mina Widding som har skjutsat mig hit och dit och handlat mat med mig, och bjudit på helkväll med middag hemma hos sig. OCH hurragrattis till Holaskolan, 130 år!"

Med vänliga hälsningar
Eija Hetekivi