Att stå kvar – Eva Skåreus i dialog med Anne-Marie Berglund
2025-04-25 11:10
”Grön, hon tänkte grön tills hon nästan svimmade”
Konstnären, illustratören och tidigare docenten för estetiska ämnen vid Umeå universitet, Eva Skåreus, för en dialog med den för fem år sedan avlidna författaren Anne-Marie Berglund i sin utställning på Kramfors konsthall. Genom akvarell och fotografi samtalar hon med Berglunds sista diktsamling, ”Jag vill stå träd nu”. Genomgående i dikterna finns en stark längtan efter att få rotfäste, känna sig hemma någonstans, som ett träd med djupa rötter. Dikterna handlar också om avsked och död. Underrubriken till denna text är hämtad ur en av dikterna i samlingen.
För att gestalta detta vemod och sorgen över livets förgänglighet använder sig Eva Skåreus främst av akvarellteknik, vars lätta uttryck förstärker det drömska i motivet. Hon kombinerar ofta sina målningar med digitalt fotografi, som hon lägger över målningen, och skriver sedan ut dem på akvarellpapper för att skapa ett enhetligt uttryck.
Hela utställningen ger ett drömskt och skirt intryck med de lummiga, gröna trädkronorna över lila, lätt gråsvarta stammar i motljus. Men mitt i denna skirhet bryter en gransiluett av, ger en välbehövlig tyngd åt det lätta och luftiga och Anne-Marie Berglunds grandikt ”Jag vill stå träd nu” jordar oss fullständigt:
Granen utanför ditt fönster
har blivit mörkare sen i fjol
Den står oprydd
egenartat grön som om grönt och svart
var samma sak
Som om ljus och mörker
inte angår granar
Utan de står vid sidan av
stigen vid sidan av berget
vid ängens kant
Det var ingen slump att de valdes
till julträdet
Deras budskap i mörkret
är alltid detsamma
Stå kvar!
Eva Skåreus minns tydligt alla de träd hon mött i livet, hur de gett stadga och kontur åt hennes tillvaro. Som landskapsmålare har hon flitigt fotograferat och målat av dem, så att varje träd fått en given plats i hennes minnesbank.
I utställningens programblad skriver hon att hon vill bjuda in även oss att fördjupa vårt eget förhållande till våra omgivande och livsviktiga träd – de som bär vår historia och framtid.
Efter en sådan dikt och bildvärld, där granen inte bara är ett träd utan en uppmaning, så vågar jag inte hugga ner den gran som når upp till himlen och helt skymmer sikten på min tomt. För, utom alla årsringarna har den även ett häckande tornfalkspar i sin topp, förhoppningsvis troget återvändande varje vår!
Text och foto: Karin Lundqvist
Volym 2025-04-25
Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.