På en grå heltäckningsmatta står gråsvarta tornliknande skulpturer. I bakgrunden på en gul vägg skymtar en landskapsbild.
Installationsvy Apotekshuset med Rebecca Sharps “Growing Ashes” i förgrunden. Svart stengodslera. © Rebecca Sharp / Bildupphovsrätt 2026.

En utställning mellan kollaps och återväxt

2026-02-05 17:03

Peter Stridsberg och Rebecca Sharp, Apotekshuset

Två unga konstnärer ställer just nu ut på Apotekshuset i Sollefteå: Peter Stridsberg och Rebecca Sharp. Båda rör sig tematiskt i de sköra övergångarna mellan kollaps och återväxt i naturen – hur politisk oro och ekologisk osäkerhet präglar våra liv, men också hur detta tillstånd kan övergå i sin motsats. I efterdyningarna av förlust kan framtidstro och hopp om ett nytt, kanske bättre, liv ta form.

I Peter Stridsbergs fotografiska verk utgör konstnären själv en stadig mittpunkt. Alltid med ryggen vänd mot betraktaren rör han sig genom bildernas skiftande landskap. I det stora verket, 150 × 106 centimeter, placerat mitt emot utställningens entré, ser det ut som om ett höstfärgat kalhygge tagit över efter en tidigare sjumilaskog. ”Den sköra sankmarkens längtan står inför den förändrade vilda grönskans vila” är verkets poetiska presentation. Till samtliga sex fotoverk finns korta, stämningsfulla dikter som ger en ögonblickskänsla av naturen. De påminner om japansk poesi, precisa och med naturen i centrum. Plötsligt upptäcker jag Peter Stridsberg i bilden – likt en liten myra i hyggets mitt, denna gång iklädd helvitt underställ. 

Foto, en landskapsvy på kvällen med den snöiga förgrunden upplyst av en lampa på stativ till vänster i bild. En person står bortvänd och tittar ut över mörkt landskap och djupblå himmel.
Peter Stridsberg, “Andetaget når min kind vid den ensamma forsens sökande ton”, fotografi på bomullspapper, uv-glas med körsbärsram. © Peter Stridsberg / Bildupphovsrätt 2026.

På golvet framför verket står sex gråsvarta stengodsskulpturer, ”Growing Ashes”, av Rebecca Sharp. Ursprungligen var de tänkta att vara dubbelt så höga, men av säkerhetsskäl fick de bli cirka 70 centimeter. Är förebilden något så prosaiskt som skånska spettekakor, eller kanske termitstackar i spetsmönster? Gåtfulla och något olycksbådande står de i ring framför Stridsbergs kalhygge och ser ut att invänta en fortsättning – jordens undergång eller, förhoppningsvis, dess överlevnad.

Rebecca Sharp visar även åtta verk ur serien ”Evergreens”, fotografier av pressade växter på ytterst skirt bibelpapper, skyddade av UV-glas. Uttrycket är nästintill flyktigt. Kanske hade verken vunnit på att lyftas fram ytterligare med ett underljus i ramarna, för att de spröda växterna tydligare skulle framträda. Med mobilens ficklampa försöker jag själv och får bland annat syn på konturerna av en rallarros.

Det första verk man möter i utställningen är Rebecca Sharps grafitteckning ”Evanescence”. Den föreställer en människas öra, som ser ut att intensivt lyssna efter alla de ljud som är på väg att försvinna. Ett sådant subtilt ljud, ibland knappt hörbart, är den första snön, som stilla och rogivande plötsligt börjar falla. I Peter Stridsbergs två svartvita foton, ”I himlarandens brus lyste vattnets röst mot den tillfälliga snötäckta öns varsamma fot” och ”Andetaget når min kind vid den ensamma forsens sökande ton”, tycker jag mig tydligt höra just detta spröda, lätt klirrande ljud av snö som faller.

Utställningen på Apotekshuset lämnar efter sig, kanske lite oväntat, en känsla av hopp och en viss högtidlighet. Åtminstone hos mig, när jag återvänder ut i vinterns vita snölandskap.


Text: Karin Lundqvist 
Foto: Solveig Hellström

Volym 2026-02-05

Länk till denna artikel


Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.


Tillbaka till toppen