En utställning om stenar, platser och förflyttning
2026-02-20 09:00
Theres K Agdler på Galleri Lokomotiv
Ett fotografi från ett ödsligt bergslandskap möter oss strax innanför dörren på Galleri Lokomotiv. I bildens förgrund vilar en sten på en annan större sten. I bakgrunden syns siluetten av flera berg, som av formen att döma kan vara vulkaner. Ty det är ingen magisk seite i svensk fjällnatur vi ser. Bilden har kommit till i Atacamaöknen i Chile. Stenen som vilar på klippan har förts dit och placerats där av konstnären Theres K Agdler. Fotografiet från det karga landskapet sammanfattar en del av konstnärens ambitioner i projektet och utställningen ”Stenarna reser”. Här är stenar huvudsaken. Konstnärens roll har varit att uppmärksamma dem, försätta sig i dialog med stenar och, med olika media och tekniker, lyfta fram dem inför betraktarens blick.
I anslutning till fotografiet från Chile presenteras fem stenar från samma höglänta ökentrakt på en hylla vars sluttande plan kan föra tankarna till berg. Detta nödtorftiga men passande sätt att ge stenar plats i rummet upprepas på en kortvägg. Där bär hyllorna upp stenar från berg i Jämtland. Det vitmenade gallerirummet erbjuder flera nischer som utställningen tillvaratar väl. Galleriets befintliga murverk är denna gång viktigare än väggarna. Agdler har funnit plats för flera grafiska bildserier och för avgjutningar av autentiska stenfynd.
I sitt umgänge med stenar har Agdler valt en strikt platsspecifik arbetsmetod. Hon intresserar sig för själva stenen. Inte för rösen eller andra spår av mänskliga kulturgärningar. Med sin förankring i både Schweiz och Jämtland är hon hemmastadd i bergstrakter. När hon under vernissagen beskriver sitt arbetssätt låter det enkelt: ”Jag går upp på ett berg eller en kulle. Där hämtar jag en sten. Sen gör jag något med stenen”.
Det hon inhämtat på olika berg har hon sedan bearbetat i ateljén och sammanfört i galleriet. Fyndplatserna är noga preciserade med namn, datum, höjd över havet och GPS-koordinater. Det hon alltid gör när hon funnit en sten är ett stentryck. Hon färgar in stenen med akvarellfärg, som ger avtryck på exklusivt akvarellpapper från Fabriano. Vi får se stentryck från Jämtland och från toppen av Nallo, 1585 meter över havet i Kebnekaisemassivet. I serien ”Stenminne I–IV” har hon gjort bronsavgjutningar av jämtländska stenar, som presenteras jämsides med originalen. I en annan något billigare version har hon gjutit kopior av samma stenar i materialet Jesmonite.
När man läser namnen på de bergstoppar Agdler besökt inser man snabbt att hennes sökande efter stenar också fört henne till anslående utsikter. Men ingenting av detta är synligt i utställningen. Vyn från Atacamaöknen är undantaget. Jag utgår från att det inte varit hennes syfte att avbilda hissnande vyer. Desto mer har hon intresserat sig för möjligheten att hämta och flytta på stenar. Att låta stenarna göra resor. Ingen av utställningens stenar är större än att den ryms i en ficka. Hon är extra nöjd med att projektet nu visas i Örnsköldsviks resecentrum. Det för tanken vidare till frågan om människors samtida förflyttningar. Vare sig de är nödvändiga, påtvingade eller frivilliga. Vad gäller stenar har hon rätt i att de sällan förflyttas annat än med våld. Det krävs explosioner, jordskred, inlandsis, gruvbrytning eller vulkanutbrott för att forsla sten. Hennes eget sätt att besöka och gästa berg är motsatsen till viljan att erövra. Hon bjuder in sin publik att utföra liknande symbolhandlingar. Att adoptera en av henne utvald sten och placera den på en fritt vald bergstopp eller kulle. I det kontrakt, som skrivs med konstnären ingår också att dokumentera stenens nya plats och hemvist med ett fotografi.
Utöver stenfynden från Jämtland, Lappland, Schweiz och Chile innehåller utställningen också några fynd från texter som ligger konstnären nära. Ett citat av Lotta Lotass ger intryck av att vara skriver direkt för Agdlers konstprojekt. Lotass skriver om sten, grus och sand och om materiens möjligheter att bära med sig mening och historia när den förs in i nya sammanhang. På ett likartat sätt refererade Robert Smithson till sten när han skrev raderna: ”Ord och Stenar innehåller en syntax av splittringar och brott”. Texten har fått sin utvalda plats i utställningsrummet.
Agdlers utställning heter varken ”Wuthering Heights” eller ”Svindlande höjder”. I det här sammanhanget har Agdler tvärtom avstått från det spektakulära och monumentala, som annars lätt kan sammanknippas med hennes ämne och material. Hon framställer sig inte heller som alpinist, trots att hennes expeditioner är fysiskt krävande. Istället har Agdler valt en återhållsam estetik. Med risk för att uppfattas som torr och nördig har hon genomfört sina inventeringar med naturvetarens nödvändiga uthållighet och konsekvens. Just därför är det också passande att installera fynden i Galleri Lokomotiv som om det vore ett sentida naturaliekabinett.
Text och foto: Margareta Klingberg
Volym 2026-02-20
Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.