Färg och svärta i stilla samspel: Örjan Wikström och Mikael Kihlman

I konstföreningens nya lokal på Bankgatan i Sundsvall visas nu en utställning med både grafik och måleri. I den vänstra delen av galleriet presenteras Mikael Kihlmans torrnålar och i den högra Örjan Wikströms akrylmålningar på duk. Det svartvita på ena sidan och färgen på den andra skapar en tydlig dynamik i rummet.

I Örjan Wikströms motiv återfinns människor i olika situationer och miljöer. Som besökare möter jag välkända personer i bland annat verken ”Tolstoj”, ”Kröjer”, ”Gertrude Stein”, ”Rodin” och ”Bonnard”. Alla är placerade i ett intensivt ljus. Ljuset, som kan komma framifrån, snett uppifrån eller som ett starkt motljus, lägger en mjuk dåsighet över scenerna. Det är de djupa skuggorna som hindrar målningarna från att bli diffusa. Trots att detaljer ofta bara antyds, uppstår en oväntad skärpa. I sandvarmt ockragult och nyanser av brunrött har bilderna byggts upp i tunna skikt, lager på lager, och en atmosfär av stilla trygghet infinner sig. I några verk, som ”Vivaldi”, finns inslag av lila som dominerar bilden och får färgtonerna att klinga mot varandra likt musik. Inte endast i det verket – tillsammans fyller Wikströms målningar rummet med en färgkomposition vars klang dröjer sig kvar långt efter besöket i galleriet.

Även i Mikael Kihlmans annars svartvita bilder finns inslag av färg. I sviten ”Vinter” har det svarta ersatts av en blågrå ton som breder ut sig över det snövita landskapet. Uttrycket för tankarna till äldre japanska träsnitt. I en av bilderna syns mänskliga spår i sin mest konkreta form: steg i snön som leder in i en trolsk och djup skog.

Till skillnad från Wikströms måleri förekommer människor endast i några få av Kihlmans grafiska verk. Bara i några stadsmotiv, till exempel ”Lundagatan” och ”Hornsgatan”, skymtar de. I konstnärens övriga verk skildras i stället spår av mänsklig närvaro: byggnader, trädgårdar med planteringar av buskar och träd, anlagda gångar och skulpturer – allt återgivet med en häpnadsväckande detaljrikedom. Det skarpa ljuset finns här, liksom den djupa svärtan, framtagna med torrnålens tusentals fina linjer ristade i plåten, där vartenda ett är synligt vid närmare betraktande. Det är svårt att inte känna fascination inför det tålamod tekniken kräver. Motiven bygger upp en förtätad stämning, likt ett crescendo som kulminerar i ett fyrverkeri med verken föreställande de mytomspunna ”Babylons hängande trädgårdar”.

Tillsammans kompletterar de två konstnärerna varandra och uttrycker samtidigt något gemensamt. Det är drömskt, nästan romantiskt. Bilderna bär en vind av svunnen tid och förmedlar en längtan till – eller kanske en saknad av – något eller någon. Eller är det helt enkelt vackra minnen som har tagit form?

Text: Ann-Kristin Källström

Foto: Mikael Kihlman, Ann-Kristin Källström 

Volym 2025-11-25

Länk till denna artikel

---

Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida