Konstens rumsliga förskjutningar i tiden
2026-03-16 17:04
Rickard Eklund, 2024 års Höga Kusten-stipendiat
Rickard Eklund är 2024 års Höga Kusten-stipendiat. Förra sommaren var han i Kramfors, bodde i Friluftsbyn och besökte Högbondens fyr, Rotsidan och såklart Skuleberget med Slåttdalsskrevan. Alla de där ställena som måste ses och upplevas för att man ska kunna inse hela vidden av Höga Kustenområdets storhet.
Nu ställer han ut på konsthallen i Kramfors och senare i sommar är han tillbaka i Ådalen för att medverka i Nonagonfestivalen på Svanö.
Viridis, namnet på utställningen, är latin för grön, frisk och ung. Det är i den sinnesstämningen Rickard Eklunds utställning befinner sig, i ett slags futuristiskt ingenmansland där han experimenterar med material och teknik. Han använder visuella idéer som är kopplade till olika myter, science fiction och egen varseblivning.
Det märks att konstnären har arbetat med film. Två av hans stora förebilder är Andrej Tarkovskij med filmen Stalker och David Lynch med Twin Peaks. Det är stämningarna från dessa verk han vill föra över till sin konst. Den där känslan av ett underliggande hot i en till synes idyllisk vy återfinns i verken ”Psykopomp (UFO#1&2)”, fotografier med bläckstråleutskrifter på handgjort papper. Rosa, nästan giftanstrukna moln lägger sig över en grön och frodig växtlighet, som ett oväntat och oroande väderfenomen.
Även verket ”Past, Present & Future” känns filmisk. Från baksätet i en bil ser man rätt in i en snårskog. Ett vitt moln med droppformationer dinglar i backspegeln. I den ser man även skogen bakom och runt omkring. Ensamhetskänslan breder ut sig och verkar vara total. Rickard Eklund berättar att bilden ursprungligen gjordes som ett musikomslag till tre amerikanska låtar med politiskt innehåll, men också med en stark Twin Peaks-stämning.
Det är svårt att göra utställningar i Kramfors konsthall. Lokalen har byggts om på ett sätt som minskar utställningsytan, och den klumpiga rampen med sitt dominanta trämönster tar för mycket fokus. Rickard Eklund har löst problemet genom att sätta upp skärmar med kanalplast, som ger ljus men samtidigt ringar in och koncentrerar utställningsytan. Som besökare går man då in i ett eget rum i rummet.
”Water Works #12 & 13” består av takplåtar som är rostiga, smutsiga och delvis täckta med takpapp. Rickard Eklund hittade dem och efter bearbetning fick han dem att se ut som naturen på Rotsidan. I plåtens gråbruna, skrovliga yta uppstår ett fint skimmer som kan associeras till havsljuset över klipporna.
Ut mot torget i Kramfors, i det stora fönstret, visas ”River's edge”. Vasstrån står på rad i en plåtram och vajar sakta för vinden. Verket har något kontemplativt över sig. Det inbjuder till att slå sig ner vid flodens kant och fundera över tid som gått, nuet och kanske drömma om framtiden.
”No Time, No Mind” består av seriekopplade insektslampor insvepta i myggnät och bildar en meterhög skulptur. Den utstrålar fara och är förstås också farlig för små myggor och andra insekter, även en nattfjäril.
”Moth light” visar en död nattfjäril på ett gulnat foto i en ekram. Det ser sprött och lite dammigt ut och kan kanske tolkas som en symbol för den slutliga upplösningen – det som händer med alla organiska kroppar. Den rumsliga förskjutningen i tiden: från liv till död.
Text och foto: Karin Lundqvist
Volym 2026-03-16
Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.