Spår i skogen: fotografier av en plats som dröjer kvar
2026-04-01 16:51
Inga Linn Härdelin på Galleri Lokomotiv
En olycka i skogen. En ensam skogsarbetare går ut för att fälla träd och kommer inte tillbaka. Det är en enkel, nästan lakonisk utgångspunkt, men den rymmer en tyngd som vilar över hela utställningen.
Inga Linn Härdelins utställning på Galleri Lokomotiv består av svartvita fotografier tagna med mellanformatskamera. De matta, utfallande utskrifterna fördjupar bildrummet och låter skogen framträda med ett påtagligt djup. Det är ett sammetssvart dunkel som möter ett diffust ljus, där strålar silar ned genom grenverken och lägger ett närmast overkligt sken över markens växtlighet. Skogen framträder som något både hänförande vackert och svårfångat – ett slags trolskt, oberäkneligt väsen. Samtidigt är detta ingen romantisering, utan en återhållsam och lågmäld dokumentation av en konkret olycksplats.
Fotografierna fungerar som vittnesmål. Skogen, som annars upplevs som levande och ständigt föränderlig, framträder här som ett stilla, närmast likgiltigt öga. Bilderna bär på en tystnad som nästan blir fysisk. Man kan föreställa sig förloppet: först ett knak, sedan ett sus, och till sist den dova dunsen när trädet slår i marken. Efteråt – ingenting. Som om både skogen och djuren i den håller andan.
Ett av fotografierna visar själva olycksplatsen vid tiden för händelsen. Blicken dras till en skåra i en trädstam som ligger tvärs över bilden – en påbörjad sågning som aldrig fullbordades. På väggen intill visas samma plats flera år senare. En del av stammen och den tydliga skåran finns fortfarande kvar, som ett sår som vägrar läka, medan resten av scenen långsamt har absorberats av naturen. Växtlighet har vuxit över platsen, mjukat upp konturerna, gjort det svårare att urskilja vad som en gång skedde.
I rummet finns också ett objekt: en kvadratisk metallåda med ett perforerat lock. Ur de små hålen sipprar en svag doft av bränsle. Det är en diskret men effektiv förskjutning från det visuella till det kroppsliga. När naturen suddar ut de synliga spåren av olyckan, blir lukten en bärare av minne – en påminnelse om motorsågen, arbetet och det plötsliga avbrottet.
Utställningen berör också skogen som arbetsplats. Här möter människans planering och kontroll en miljö där risk alltid är närvarande. Att fälla ett träd är aldrig ofarligt. Trots kunskap, tekniska framsteg och skyddsutrustning kvarstår en grundläggande obalans. Naturens krafter låter sig inte fullt ut bemästras. I denna tysta, eftertänksamma utställning blir det tydligt att människan ständigt rör sig i ett landskap där kontrollen är tillfällig – och där naturen, förr eller senare, återtar initiativet.
Text och foto: Ann-Kristin Källström
Volym 2026-04-01
Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida