Sprickor i taket – tre konstnärskap om förlust och förvandling
2025-10-15 15:45
Konsthallen i Luleå
Den ödesmättade utställningstiteln ”Sprickor i taket” syftar på något högst påtagligt för människorna i gruvsamhällena Kiruna och Gällivare/Malmberget: de som måste flytta när marken under deras hem inte längre bär. Tre konstnärskap ger, på sina egna sätt, en betraktelse över konsekvensen av utvinning av jordens resurser i norr och globalt. Metaller, skog, vattenkraft och bergarter.
I ett tidevarv då allt snurrar fortare och fortare sjunger Konstnärsgruppen Norrakollektivet långsamhetens lov. Kollektivet, Anja Örn, Tomas Örn och Fanny Carinasdotter, arbetar undersökande med att återvända till och dokumentera platser där människan lämnat, och fortsätter att lämna, spår i landskapet. Det handlar om platser som det sällan talas om, där skogsstigar, hästhagar, sjöar och hela byar glöms bort efter att industrierna en gång för alla förändrat geografin. Platser som försvinner ur vårt medvetande och minne. Foton från dessa utforskande resor bär titlar som ”Tomhetens geografi”, ”En plats försvinnande” och ”En gång by”.
Koppardagbrottet Aitik är en sådan plats som de återvänder till. Visst talas det om Aitik i nyhetssammanhang men sällan framgår det hur stora arealer av fjällandskapet som faktiskt påverkas. Här fyller Norrakollektivet i kunskapsluckorna – framför allt genom att synliggöra och låta betraktaren själv dra sina slutsatser.
Norrakollektivet dokumenterar även det positiva: försök med ekologisk restaurering görs för att återskapa en del av gammelskogens naturliga balans i ung skog. Men frågan infinner sig snart: skulle det inte varit smartare att låta gammelskogen vara ifred från början?
När man sedan närmar sig Erik Holmstedts sektion i utställningen hörs en röst som talar från en obestämd plats i rummet. Det visar sig vara ett uppbyggt litet rum. Där inne projiceras bilder på avspärrade områden i Malmberget, samhället som sedan decennier tillbaka långsamt sjunker ner i ett slukhål. Poeten/författaren David Väyrynen, som har den rätta dialekten, ger röst åt intervjupersoner från platsen. Korta citat ger uttryck för den sorg och besvikelse som många ortsbor känner när de möts av en låst grind, där deras hem en gång låg. ”Sprickor i taket”, och även golvet, är en verklighet som många Malmbergsbor kan känna igen, både innan och nu när flytten till Gällivare fortgår.
Holmstedts fotoprojekt ”Ovan Jord” spänner över mer än sex decennier och skildrar platser som en gång var levande arbetarsamhällen. Många bilder visar utrymda hus, sakligt fotograferade rakt framifrån. De tomma husen blickar tillbaka på betraktaren som en sorglig påminnelse om vad som gått förlorat.
Det ger ytterligare tyngd att veta att Erik Holmstedt själv är uppvuxen i Malmberget och känner till dessa kvarter. Familjen, som så många andra, flyttade dit för där fanns det garanterat jobb och möjligheter till ett bra liv. Det stora svartvita familjealbumsfotot på Erik Holmstedt själv som liten pojke där han står tillsammans med sin pappa på en bergstopp, andas framtidstro. Bilden är ett fint inslag i en annars ganska folktom utställning – nästan inga bilder av människor förekommer.
Gloria López Cleries närmar sig temat från ett helt annat håll. I sin konstnärliga praktik undersöker hon tech-kapitalismen och dess påverkan på oss människor, via våra internetuppkopplade apparater och de strategiska kommunikationsflöden som styr vår vakna tid.
I videoverket ”Tezcatl (The Ad)” dras paralleller mellan, aztekernas urgamla heliga ritualer med speglar av obsidian och dagens reklamestetik, där brytning av mineraler framställs som något glamoröst och coolt. Mot en stor fond av magma spelas en fejkad reklamvideo upp till ljudet av ett heavy metal-gitarriff. Vid sidan av ses den produkt som reklamen gäller, till synes en svart Iphone men i själva verket en perfekt formad modell i högglanspolerad obsidian.
Det är en lek med paradoxen: kan denna obsidian-enhet föra oss till andra världar? Det är öppet för tolkning givetvis. Men i marknadsföringen hyllas ju de senaste modellerna för sin uppkoppling och prestanda så att det påminner om gudsdyrkan. Parallellen är tydlig: i både den aztekiska riten och den moderna teknikkulturen utvinns mineral ur jorden, vare sig det handlar om obsidian eller litium till mobilbatterier. Konstnären har samarbetat både med en reklambyrå och med konsthantverkare för den här installationen.
Vid en station med hörlurar kan man slå sig ner och lyssna på berättelser från en workshop i ”Speculative Imagination”, ledd av Lópes Cleries tillsammans med konstnären Sive Hamilton. Deltagare i Luleå har fått diskutera begrepp som kommunikativa strategier och föreställt sig alternativa scenarier av det som kommunikatörer gärna kallar den ”Den gröna omställningen”.
Utöver ”Sprickor i taket” som här recenseras har Konsthallen även skapat en särskild plats för lärande, med kringmaterial som böcker och tidstypiska bilder, däribland målningar av Rune Wanler.
Text och foto: Susanne Holmberg
Volym 2025-10-15
Susanne Holmberg, frilansjournalist och kulturrecensent med uppdrag åt bland andra Lira Musikmagasin och Norrländska Socialdemokraten. Hon är både journalistutbildad och konstutbildad och har i många år varit yrkesverksam konstnär med stenskulptur som sitt specialområde. Som konstnär har hon varit konsult, konstnärlig ledare samt deltagit och medarbetat i flertalet internationella symposier och biennaler. Sitt eget konstnärskap har hon för närvarande vilande till förmån för jobb inom media.