Textil arvstråd i galleri Sundsvalls konstförening
2026-03-12 16:19
Karin Lönnå
I Sundsvalls konstförenings galleri visas fram till nästa helg installationer och bilder av Karin Lönnå, Sundsvall. Det handlar om en konstnärlig gestaltning av ett kvinnligt textilt kulturarv, framför allt ett virkat sådant, samt på det personliga planet, en gestaltning av relationen mellan henne själv och hennes mor, textilkonstnären Ulrika Lönnå. Samtidigt får vi se hur Karin Lönnås eget bildspråk påverkats av mötet med det textila.
Det första som fångar blicken när jag kommer in i konsthallen är en helt osannolik samling virkade sängöverkast i olika äggskalsvita och beige nyanser. De är draperade över den mörka kortväggen till vänster om ingången. Jag tror inte mina ögon utan går närmare för att se vad det är. Jo, det är sängöverkast. Några är maskingjorda, men de flesta är virkade för hand.
Allt detta kvinnoarbete visas äntligen upp. Det är klart befriande att se virkningen, ett kvinnligt hantverk som länge haft låg status, återupprättas och omvandlas till konst. Installationen heter ”Alla vi maskor” och är interaktiv. Det är meningen att besökarna ska skriva ”några ord till någon som banat väg för dig” och fästa lapparna bland de virkade öglorna. Konstnärens syfte är att så småningom bygga ”en gemensam berättelse om tacksamhet”.
Längre in i utställningen finns installationen ”När tiden var så lång”. Den består av ett glasskåp med olika föremål: en docka, broderigarner, en teckning, en lös spets formad som en ärm till en dockklänning. På översta hyllplanet står en barbiedocka klädd i en spetsklänning. Ulrika Lönnå sydde den till sin dotter.
En bit därifrån står en provdocka iförd vit brudklänning i lakansväv och spets. Klänningen liknar barbiedockans klänning och har titeln ”Prinsessan”. Karin Lönnå sydde den under ett projektår på Ålsta folkhögskola efter att hon fått överta sin mammas ateljé. Mötet med det textila arvet i ateljén påverkade hennes konstnärskap och satte igång hennes egen textila revolution.
Det finns bilder i utställningen också. Längs väggarna hänger abstrakta kollage där de textila inslagen skiftar. I ”Vem kan säga vart” tittar bruna, röda och orange spetsdukar fram ur hål utskurna ur det vita papperet. Hålen bildar ett mönster, kanske är det en karta över en förlorad världsdel långt härifrån.
I ”Var inte rädd” har kantiga formationer i lila, grått och svart lagts över vita stjärnformade spetsdukar. Eftersom dukarna vilar på en vit bakgrund är de svåra att se. Från de stjärnformade dukarna strålar trådar ut över de mörka partierna. Det får mej att tänka på svarta hål i rymden och mänsklighetens kvarlämnade rymdskrot som far omkring där ute.
Det förekommer också att konstnären broderar i bilderna. I ”Ta upp tråden 1–3” har broderi blandats med akvarell i gula och röda färger.
Ett tyngre och kanske mörkare anslag möter betraktaren i ”Att det skulle bli 1”. Här består det textila av trådar lagda över färgfält i orange och gulbrunt mot en mörkt gråsvart bakgrund.
På kort tid har Karin Lönnå gått från att vara välkänd radiojournalist till att arbeta nästan heltid som konstnär. På den korta tiden har också hennes konst utvecklats med raketfart, från en lite trevande början, bland annat i Grannar-projektet 2022, till den mer självsäkra och sammanhållande utställning som nu visas. En förklaring kan vara att hon i botten, före journalistiken, hade gedigna konstutbildningar från Sundsvalls Konst- och Miljöskola KOMS, konstlinjen på Ålsta folkhögskola samt bildlärarexamen från Konstfack. Det fanns en grund att stå på.
Text och foto: Karin Kämsby
Volym 2026-03-12
Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.