Trådar av sorg och minne i utställningen ”Dödssticka”
2026-03-20 17:49
Hållams Linnea Henriksson och Ingrid Gustafsson
”Dödssticka” är ett sammansatt ord, som konstnärerna Ingrid Gustafsson och Hållams Linnea Henriksson har skapat för den gemensamma utställningen på Härnösands konsthall. Här prövar de innebörden och giltigheten i detta starka ord. Den senare delen av ordet går att hitta i en etymologisk ordbok: att sticka kan innebära flera slags göranden, som utförs med vassa redskap. Att sy, sticka en söm eller brodera är alldagliga och oftast uppbyggliga handlingar. Men ordet är också besläktat med det grekiska ordet stigma, som betyder märke eller sår och syftar på yttre tecken för sjukdom eller annan skada. Det ska genast sägas att Gustafssons och Henrikssons verk tangerar och rymmer alla dessa inneboende tolkningsmöjligheter.
Textila material och metoder är deras gemensamma nämnare. Den vindlande textila materien har egenskapen att kunna härbärgera både förlust och minne. Båda utgår från övertygelsen att det textila arbetet kan skapa eller förlänga relationer till andra människor eller till nära anhöriga. Även till dem som har förlorats. De visar stark tilltro till de textila hantverken, som i grunden innebär att sammanfoga delar till större helheter. Utifrån dessa gemensamma utgångspunkter framträder de ändå var för sig i konsthallens övre rum.
Redan i trapphallen möter vi en öppen hand iklädd ett mönsterstickat hölje i starka färger. Den utsträckta handen, snidad i lindträ, kan tolkas som inbjudan till en relation. Titeln ”Gråt snälla” är en välvillig uppmaning att visa och släppa fram sorg, att delta i ett sörjande. I det stickade mönstret känner vi igen de förenklade tecken som används i sociala medier som snabba uttryck för sorg och vrede. Ingrid Gustafsson gör motsatsen: hon visar omsorg och medkänsla genom att lägga ned tid i det stickade arbetet. Handarbete innebär här ett sorgearbete.
Förlust, men av ett annat slag, är förutsättningen också för några av de verk Hållams Linnea Henriksson visar. Här har förlorat och borttappat förbytts till upphittat. Konstnären har format och sytt ihop en serie skulpturer av en stor mängd upphittade vantar och handskar, de flesta i mörkt skinn. Monterade på stålstänger, förankrade i betong och grus, får de ett sorglustigt slut i serien ”Ett vinkande farväl”.
I en grupp med fem ”Shoppingsnäckor” har Henriksson förlängt livet hos ännu ett förgängligt material, som omger oss i samtiden. Hon har format skulpturer, som vilar på shoppingkassar från olika storköpskedjor. De förbrukade kassarna bär upp snäckliknande former sydda av blank och skinande polyester. Rysch och pysch i konstsiden kontrasterar mot vävburen plast. Räddade från skräpkulturens avfallstipp får kassar och polyester ett värdigt slut när de tillsammans upphöjts till konst.
Den som lockas till konsthallen med förhoppningen att kunna stilla sitt lystmäte av stickning har ändå kommit rätt i utställningen ”Dödssticka”. Ingrid Gustafsson kombinerar sina textila verk med täljda figurer i lind- och björkträ. Flera har formen av urnor, som för tanken till dödens ritualer. Men detta gäller i ännu högre grad för hennes tre stickade arbeten, som alla anknyter till frånvaron och saknaden efter en nära anhörig. Den tid som stickandet kräver tycks ge utrymme för det efterarbete döden påkallar.
”Om det här är det sista jag gör för dig vill jag aldrig sluta” är ord, som stickats in bland dramatiska mönsterfigurer i ett stort täcke sammansatt av flera våder. Många separata stycken har sammanfogats till en helhet. Enligt konstnären motsvarar formatet ett bårtäcke utan att syftet varit att använda det ceremoniellt. Istället har hon gjort själva stickandet till en ceremoni, en till synes nödvändig ritual där hon omvandlat sina tankar i en symbolhandling riktad till den döde. Det är både mäktigt och märkligt att se detta samtida stickade täcke i just Härnösand där Märta-Stina Abrahamsdotters stickade fälltäcken finns bevarade i Länsmuseets samling. Abrahamsdotter (1823-1903) stickade stora och unika verk, som ännu inte har överträffats. Men Gustafsson är en av mycket få, som gett sig på att sticka i samma monumentala format.
Henriksson och Gustafsson har masterexamina från Konstfack sedan 2019 och 2020, inom den konsthantverksinriktade utbildningen CRAFT! respektive fri konst. De för med sig det kritiska undersökande och den interdisciplinära övertygelse, som numera föreskrivs inom utbildningen. Samtidigt anar jag att påverkan från de textilbaserade, gränsöverskridande konstnärer, som länge verkat i Härnösand, bidrar till att konsthallen nu ger så mycket plats åt ny textil konst. Och mer är att vänta senare i år.
Text och foto: Margareta Klingberg
Volym 2026-03-20
Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.