Triennalen 2025: Apotekshuset
2025-08-06 14:00
Det stora oväsendet – drömmen, våldet, kroppen
I Apotekshuset i Sollefteå möts under Triennalens paraply fyra konstnärskap som på olika sätt rör vid kvinnokroppen som plats för kunskap, kamp och kontroll. Utställningen är uppdelad i två rum. I det första möter vi verk av Marte Aas, Olivia Plender och Nadine Byrne. I det andra återkommer Byrne med sin installation, nu i dialog med med Jyoti Mistrys skoningslösa filmverk. Tillsammans bildar de en mångstämmig väv av berättelser om kvinnors kroppar i historien och samtiden – som bärare av våld, riter och skam, men också av resiliens, styrka och mod.
I Marte Aas essäistiska film ”It Cannot Be Contained” rinner blodet som en symbolisk och konkret tråd genom sekvenser av landskap, arkivmaterial, konstverk och samtida röster. Blodet är både arv och språk, gräns och överskridelse, biologisk substans och kulturell kod. Filmen bygger en associativ karta över blodets många betydelser, från nattvardens rituella vin till menstruationens tystnader. Det är en stillsam men djupgående reflektion över något som både bär oss och definierar oss.
Lika lågmält, men med ett annat språk, arbetar Olivia Plender i sina botaniska akvareller. I serien ”Bringing Down the Flowers” får vi möta växter som använts inom folkmedicin – ofta av kvinnor utan formell status, men med djup kunskap om naturens läkande kraft. Några växter användes för att framkalla abort, andra för lindring eller bot. Akvarellerna bär på en tyst laddning, en viskning om hur kvinnlig kunskap kodats och dolts bakom eufemismer som just uttrycket ”bringing down the flowers”, vilket var ett kodspråk för abort. Här blir varje blomma ett dokument över motstånd, överlevnad och förbjuden kunskap.
I rummets ena hörn vilar första delen av Nadine Byrnes tredelade installation ”Dream family”, en 34-sidig konstnärsbok, inlåst bakom glas som ett heligt dokument. Bokens nötta pärmar och de söndertummade, nästan vittrande sidorna påminner om ett inre arkiv och ett intensivt, andligt utforskande av ett drömlandskap. Fem färger – röd, grön, gul, blå, svart – träder fram och berättar om sina drömmar:
"Heaven is a mirror. Blue Dream and Black Dream dreamed this. Dear Black Dream & Blue Dream, is this good or bad?”
”Dear black dream, can you see inside?"
Det är klotter, poesi, fotografier, tonade fragment och slumpmässiga skisser. En lekfull intelligens som smyger sig in och dröjer kvar. På väggen intill hänger varje sida avfotograferad i kronologisk ordning. Jag fastnar. Det är något hypnotiskt i att följa färgernas korta, fåradiga visioner, som om varje mening klingar i en ton jag vagt känner igen.
I det andra rummet finns de återstående delarna i Byrnes installation ”Dream Family”, vilka utgörs av en film där fem kvinnor, som representerar de olika färgerna, rör sig i sektliknande formationer i en oavbruten loop. De målar sig själva, upprepar rörelser och formar ett tyst men laddat drama. I taket i rummet hänger fem klänningar, stela som reliker.
I det här rummet möts Byrnes drömska språk och Jyoti Mistrys film ”Cause of Death” i en laddad kontrapunkt. Där Byrne arbetar med symboler och subjektivitet, ställer Mistry oss inför historiens faktiska brutalitet. I ett rytmiskt montage blandas arkivmaterial med samtida bilder: kvinnor som bär, straffas, bryts ner. Det är en visuell katalog över hur kvinnokroppen exploaterats genom tid och rum – i vardagens slit och i spektakulära former av våld. Ett poetiskt voice-over mässar fraser som “cause of death: woman”, och laddar varje bild med rituell sorg. Mistry återvinner bilder ur patriarkala arkiv och omformar dem till ett motståndets rop.
Triennalen bärs av denna pendelrörelse mellan yttre våld och inre språk, mellan synlighet och tyst kunskap. Det är en utställning som visar hur kvinnokroppen har blivit en plats för projicering, kontroll och begär, men också för motstånd, överlevnad och skapande. Här ryms både det som blöder, det som blommar och det som drömmer.
Text och foto: Victoria Engholm
Volym 2025-08-06
Victoria Engholm är skribent, konstnär och kommunikatör med en bakgrund som journalist och krönikör inom dagspressen. Utöver sitt arbete och konstnärliga praktik håller hon kurser i analog collageteknik och prestigelöst skapande. Hon har utbildningar i bland annat journalistik och kreativt skrivande samt ett antal olika kurser inom bildkonst, den senaste Bild och berättande vid HDK Valand. Hon är också utbildad i bild- och symboltolkning och tar uppdrag som frilansande illustratör. Victoria Engholm är född i Sundsvall och har numera sin bas i både Sundsvall och Nordingrå.