Triennalen 2025: Monica Sjöö på Västernorrlands museum
2025-07-25 11:38
Det stora oväsendet – Konst som besvärjelse och ritual
Allt börjar med en födelse – så också den utställning på Västernorrlands museum, där Monica Sjöös konst nu visas. Hennes målning ”God Giving Birth” från 1968 är ingen stillsam skildring av livets början. I stället möts vi av en kosmisk förlossning, en kvinna föder sitt barn rakt ut i universum, i en bild som pulserar av urkraft, andlighet och uppror.
Motivet är baserat på den andra sonens födelse i det egna hemmet, efter en traumatiserande sjukhusförlossning med den första. Sjöö beskriver händelsen som en andlig vändpunkt – ett uppvaknande som förenade det kroppsliga med det politiska. Kvinnans ansikte i målningen är orörlig och uttryckslös, som täckt av en mask, vilket understryker födandets transcendens snarare än dess smärta. Redan här formulerar Sjöö sin grundläggande protest mot ett patriarkalt bildspråk: kvinnan är inte objekt, utan ursprung och centrum.
Utställningen är kronologiskt hängd, vilket gör det enkelt att följa med i de starka inre och yttre skiften som präglat både hennes liv och uttryck. Som när hon i slutet av 1970-talet kommer i kontakt med psilocybin – ett hallucinogent ämne som finns i vissa svampar – och hennes verk förändras markant. Målningarna blir mer komplexa, rikare på symboler och bär en nästan visionär kvalitet.
I ”The Goddess of Avebury and Silbury” från 1978 trängs symbolerna som i en överfylld drömvärld. Ormar slingrar sig, månskäror speglar varandra, och en forntida stensättning anas i fonden. Natt och dag balanserar på varsin sida av målningen, medan en svagt antydd kvinnokropp sträcker ut sig över hela bilden. Kroppens mittparti är inringat och inzoomat, som i ett försök att rikta blicken mot kvinnans reproduktiva organ – själva källan till liv. Det är en bild tät som en ritual, en kvalitet som genomsyrar hela utställningen.
Sorgen får också sin plats. Efter att två av hennes tre söner gått bort på 1980-talet slutade Sjöö måla under flera år. När hon återvänder till konsten sker det med en ny tyngd. I målningen ”My sons in the Spiritworld” står de avlidna sönerna i fonden, omgivna av svampar, liljor, ljus, portaler. En gravid kvinna håller en kruka. Bilden är både elegi och bön – ett uttryck för förlust, men också för fortsatt liv.
Under 1990-talet återupptäcker Sjöö sitt födelseland Sverige. Runor, hällristningar och nordisk mytologi träder in i bildvärlden. Hon söker sina rötter – både geografiskt och andligt. I målningar som ”Nordic Symphony” och ”Mother of the Animals” vibrerar färgerna som trummor. Kompositionerna är rytmiska, intensiva, mässande. Symboler från kristendom och hedendom flätas samman. Alltid står gudinnan i centrum: helgonet, häxan, modern, människan.
Det är lätt att betrakta Monica Sjöös konst som en akt av motstånd. Hon målar inte för att behaga eller tillhöra, utan för att minnas, för att mana, för att kalla tillbaka det som förvisats. Hon målar kvinnan som kropp, som ande, som värld. Häxan, gudinnan, den förlösta, den sörjande. Bilder är besvärjelser – mot patriarkat, mot andlig utarmning, mot historielöshet. Där andra 1970-talskonstnärer i Sverige valde sekulär materialism och marxistisk realism, grävde Sjöö där myten bor. Hon formulerade ett ekofeministiskt bildspråk där liv, död, kropp och natur binds samman i ett heligt kretslopp. I hennes bilder ropar en annan historieskrivning. En där kvinnans visdom inte tystas, där andlig erfarenhet inte förlöjligas, där naturen inte underordnas.
Text och foto: Victoria Engholm
Volym 2025-07-25
Victoria Engholm är skribent, konstnär och kommunikatör med en bakgrund som journalist och krönikör inom dagspressen. Utöver sitt arbete och konstnärliga praktik håller hon kurser i analog collageteknik och prestigelöst skapande. Hon har utbildningar i bland annat journalistik och kreativt skrivande samt ett antal olika kurser inom bildkonst, den senaste Bild och berättande vid HDK Valand. Hon är också utbildad i bild- och symboltolkning och tar uppdrag som frilansande illustratör. Victoria Engholm är född i Sundsvall och har numera sin bas i både Sundsvall och Nordingrå.