Ur jorden – Konst av förmultning och återbruk
2026-01-05 11:22
Britt Hillbom på Umeå konsthall
När man har följt ett konstnärskap under många år är det tillfredsställande att plötsligt bli konstnärligt överrumplad. Att få kliva in i en ny värld och uppleva hur välbekant uttryck överträffar ens förväntningar, är stort.
Vissa av Britt Hillboms verk för mina tankar till Lenke Rothman och hennes fragila, fragmentariska textila arbeten. Rothman (1929–2008) var en ungerskfödd judisk konstnär och författare vars signum var att experimentera orienterad i det textila och fragila.
Det som fascinerar hos Hillbom är hur hon initierar en process för att därefter överlåta skeendet åt naturen och biologin. Den konstnärliga handlingen blir ett framkallande som hon inte längre styr över. Likt en kopparplåt som etsats, färgats in för att sedan låta tryckpressen slutföra. Hos Hillbom tar istället förmultningsprocessen vid och lämnar sina avtryck på papper och textil. Förmultning sker genom en serie långsamma oxidationsprocesser där tiden, liksom årstiden, spelar en avgörande roll. Det är dessa finfördelade partiklar vi ser i serien ”Kroppsarbete”: mikroorganismer, bakterier och svampar som tecknar tillsammans med langettstygn på åldrade, ärvda textilier som legat begravda i trädgårdskomposter under en lång tid.
Samlandet och återbrukandet utför hon i sitt närområde i Västerbotten. Hon följer skeenden i skogen, årstidernas växlingar, planetens tillstånd och naturens kretslopp. Hennes styrka ligger i hur hon använder skörhet och sårbarhet i utförandet av verken. Material och tekniker har växlat genom åren, från grafiken till den skulpturala värld man kliver in på Umeå konsthall.
Det är långsamma och tidskrävande processer Hillbom ägnar sig åt: insamlande av växtmaterial till färgkoken, infärgning, bearbetning av växt- och kompostfärgade textilier, skulpterande stygn för stygn – ibland broderade, ibland smocksydda, ibland med stygn helt dolda för ögat. Skulpturerna växer och varierar i storlek i verken ”Dunge”, ”Knölar” och ”Klunga”.
Till utställningen har Moa Krestesen, konstintendent på Umeå konsthall, knutit ett antal programpunkter. Jag lyssnade på samtalet ”Vilt och kultiverat”, som handlade om ”Konsten att skapa med det som växer, vissnar och förvandlas”. Fyra konstnärer – Maria K Olsson, Mattias Olofsson, Karin Roy Andersson och Rebecca Sharp – bjöds in att arbeta med Västerbottens flora utifrån Liv Bladhs instruktioner kring botanik, skörhet och förgänglighet. De presenterade verk som tillblivit under workshopen, men också reflektioner kring vad som händer i den konstnärliga processen i mötet med ett helt nytt material. För publiken blev det en visuell och intressant fördjupning av Hillboms utställning.
Betydelser och personliga associationer vävs samman med verken i utställningen ”Ur jorden”. Den starkaste upplevelsen är ändå verken ”Häxkvast” av torkade rabarberstjälkar, och ”Ur arkivet” med sina förgängliga kärl – båda fragila verk som etsats fast och som inte lämnar mig.
Experimentlustan är omfattande. Ett exempel är papper tillverkat av nässelfibrer, en av de senaste tekniker Hillbom utforskat. Sommartid ägnas åt att färga in textilier och pappersmassa med växtdekokt. I verket ”Natt” används färgväxter på syrafritt papper, besläktat med serien ”Skogsarbete”. I serien ”Bärare” består ett verk av rönnbarksfärgat bomull och en annan ”Bärare” är skulpterad genom handsydd smockteknik.
Text och foto: Maria Sundström
Volym 2026-01-05
Maria Sundström (född 1961). Bildkonstnär och verksam i Hörnefors, Västerbotten. MFA från Umeå konsthögskola och har studerat Utställningsgestaltning på Linköpings universitet, Konstpedagogik på Konstfack och Ljudkonst på Hola folkhögskola. Sundström verk har visats bland annat på Kunstverein Baden i Österrike, Uppsala konstmuseum, Forum för levande historia i Stockholm. Hon har arbetat konstnärsfackligt inom KRO, varit konstintendent på museer i Norrland och konstkonsulent i Västernorrland samt som konstpedagog på Bildmuseet. Sundström är knuten till ÖKKV och Galleri Lokomotiv i Örnsköldsvik.