Vandrande destillat – en läsning av utställningen “Glitterjorden”
2025-12-13 08:00
Sara Forsström på galleri Alva
Blå taggsvamp. Tibast. Talltaggsvamp. Fjällig bläcksvamp. Sammetsfotad pluggskivling. Aroniabär. Glimmer. Skiffer. Fjällboheden vit. Brakkåfallet grön.
Tyst för mig själv räknar jag upp några av de arter och extrakt som återfinns i utställningen “Glitterjorden”. Som ett sökande efter ledtrådar bland de spår hon placerat ut mellan fjällsjöar, svampskog och nere i jordmånen. Mest av allt fäster jag mig vid burkar med pulver – i olika nyanser och med olika namn – pigmenten extraherade från platser som anas i titlarna. Ett tillhörande papper visar hur de blivit till färg. Utrymme för fler jordprover är förberett. Man kommer rakt in i en pågående mänsklig process: samlandet. ’Skyndar mig att fortsätta försöka förstå och relatera till marken och innan den helt slitits från mig’ skriver Forsström i utställningstexten. Sparandet, är det symboliskt? Ett arkiv för evigheten? Går det i arv? Hon fortsätter: ‘Järnet som finns i jorden finns också i mitt blod, kalken i mitt skelett’. Berggrundens och landskapets långa djupa tid ställer hon mot sin kropps korta ögonblick och det kyliga extraherandet som sker överallt.
Dessa små burkar, nästan längst in i utställningen, tydliggör hela utställningens idévärld: samlandet, sparandet, fixandet, växtligheten, jordarna och mineralerna.
I augusti, under en stranddag vid deltat vid Öreälvens mynning mellan Hörnefors och Nordmaling, utropade min flickväns femåring ’en guldstrand!’. Vi hade paddlat över till en sandbank i det lilla delta som bildats där. Jag tänker på det när jag ser händerna i de tre akvarellerna “Handen sanden”, “Handen” och “Sanden”. Förutom de minutiöst målade glimmerpartiklarna, som händerna grävt upp från ett vattendrag, skimrar själva färgen. Det visar sig vara akvarellfärg med enbart naturliga mineraler, ibland halvädelstenar, som pigment. Det ger en speciell lyster. Jag vänder mig om och kan följa fingerspår till rummets mitt. Någon har varit överallt med sina glimmerfingrar på den akvarellblåa trä-displayen med liggande foton med glitterlim och glimmer, skiffer och sand i olika blandningar samlade i plastkärl.
I en dokumentation av ett tidigare verk, “Nyckel“ från 2022, återkommer glittret. Förutom kol, furu och linne innehåller det Swarovskikristaller. De gnistrar och utstrålar exklusivitet men, förstår jag nu, är inte kristaller eller ädelstenar utan skapade helt av mänsklig hand. En av många små insikter om sten och mineral under skrivandet och läsandet i samband med denna text. Kattguldet i målningarna med händer.
Det finns ett museipedagogiskt tilltal i uppvisandet av samlingen och ögonblicksbilder från insamlandet: ”Här är handen som håller i glimret, här är handen som håller i laven mot himlen, det var soligt den dagen, men jag stod i skuggan av en tall. Tittade jag upp mot himlen eller speglas den i en sjö?”. Som om barnet tittar genom den vuxna kroppen: handen är den samma, blicken söker förståelse nu som då. Jag undrar om den blicken finns bevarad i samma vuxna kropp som nu betraktar målningen av ett foto av ett ögonblick. Jag kan inte låta bli att fotografera min egen hand bredvid en av de tre målningarna.
Nästa steg i Forsströms process är utvinningen av bläck ur svampar, vilket mynnat ut i de fyra monokroma skogsmotiven Salen någonstans I-IV. Här förs tankarna till Britt Hillboms "Ur jorden" på Umeå konsthall. Hon färgar in och trycker. Grafik i en mycket utökad mening, nedgrävda tyger under vinterhalvåret får avtryck från kompostens mikroliv men dessa material och små organismer finns inte på plats i rummet. Däremot i Lisa Jeannins praktik, som bland annat består av ett utvinnande och extraherande ur växtriket i en strikt alkemisk tradition. Jeannin erbjuder kurser i denna tradition ’spagyriska preparat' som säljs som hälsobringande medel. Ingen försäljning av preparat och inga påstådda inneboende krafter i stenarna eller växtdelarna sker i “Glitterjorden”. Men de detaljerade skimrande akvarellerna i serien Handen/Sanden kostar 20 000 kr/st.
På väg ut ur rummet stannar jag vid en liten filmskärm som jag först inte förstår platsen för. Vad gör den här? Men i mobilkamerans inzoomade grynighet ser jag att den är målad: solens bländande reflektioner i vattendraget blöder ut i gula, röda och blå färgfält och anas genom stammarna vid en älvbrink. Jag vill gräva ner mig i alla möjliga och omöjliga små minnesbilder av natursyner som lyfts ur sina platser och kanske uppbringa ett glittrande, flyktigt spår av det ögat försökt fånga och spara innan det slets undan. Innan det gled undan från mig. Oss.
Text och foto: Martin Wallén
Volym 2025-12-13
Martin Wallén är yrkesverksam konstnär baserad i Umeå med en Masterexamen från Umeå Konsthögskola. Sedan hösten 2025 är han medlem i föreningen och en av två galleriansvariga på Verkligheten. Utöver skrivande och konstpraktik ägnar Martin sig åt improvisationsteater som nöje och inspiration. Se vidare på Instagram