Vittring på vittra: Erika Kristoferson Bredberg i dialog med Bengt Lindström
2025-10-29 14:12
Västernorrlands museum
Parallellt med Västernorrlands museums nya Bengt Lindström-utställning ”Bärsärk”, visar museet i tur och ordning tre utställningar med konstnärer som på olika sätt anses knyta an till Bengt Lindström. Den första är glaskonstnären Erika Kristofersson Bredbergs ”Vittring på vittra”.
Utställningarna äger rum i museets stora utställningshall. Bengt Lindströms verk upptar större delen av rummet, medan Erika Kristofersson Bredbergs glasskulpturer disponerar en mindre, avskärmad del.
Kopplingen mellan henne och Bengt Lindström framstår inte som helt glasklar. De sköra och lekfulla glasskulpturerna utgör snarast en välbehövlig kontrast till Lindströms vilda, expressiva bildspråk. Men Erika Kristofersson Bredberg tar fasta på att Lindström sägs ha varit skrockfull och bygger vidare på det. Själv uppvuxen i en by utanför Bredbyn och insatt i norrländsk folktro, för hon in dessa berättelser i sitt konstnärskap.
För att komma in till hennes del av utställningsytan inbjuds besökaren att gå genom en portal bestående av ett draperi med hängande mattrasor. Verket heter ”Portal – Rotdragning” och kan tänkas ge en upplevelse av att bli rotdragen. Bengt Lindström brukade berätta att han blev rotdragen som barn – och ja, det känns fint att gå igenom portalen.
Till vänster innanför portalen står ”Vittra”. Det är en 170 centimeter hög kvinnoliknande varelse med glasansikte, klädd i ljust rosa och vita hängande mattrasor. Hon ser snäll ut, en får lust att växla några ord. En bit bort står hennes anhang, ”World of Vittra”. De är sju små varelser som alla på något sätt tillhör det övernaturliga släktet, samlade runt en ”Tjärn” i form av en blänkande glaskula. Flera av dem har ansikten liknande Vittras, andra bär leende smileys. Till höger flyger någonting i luften. Det ser ut som en jättestor larv av mönstrat glas. Titeln är ”Embryo”.
Själv blir jag mest förtjust i en älgliknande varelse med gröna öron och svart- och vitmelerad kropp. Den står ensam på sin piedestal tillsammans med en svart glaskula och kallas ”Meta parafras – Voisin, Bengan & jag”. Förstår inte vad det handlar om, men får förklarat för mej att älgen möjligen är en parafras på Bengt Lindströms Y vid Midlanda flygplats. Voisin betyder inte bara granne på franska, utan den svarta glaskulan skulle kunna alludera på den franska spåkvinnan och giftblanderskan La Voisin, avrättad 1680 (se wikipedia). Detta apropå Lindströms och Kristofersson Bredbergs gemensamma intresse för folktro.
Erika Kristofersson Bredberg är verksam i Bro utanför Stockholm där hon har sin glashytta, men hon återvänder ofta till Bredbyn. Där finns hennes mamma som tillhandahållit mattrasorna.
Text och foto: Karin Kämsby
Volym 2025-10-29
Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.