Brave new World

Prag är tyngd av historia. Vart du än går känns den påträngande. Gator, broar och torg bär stolt sina år, husen vittnar om storhetstider, platser vibrerar av minnen av politiska och avgörande ögonblick.

Viktor Kubik skrev ”Prag är en medeltida stad svept i barock klädnad och smyckad med pärlor i form av modern konst” och det var just i detta möte, detta tillstånd av överdåd och historia som den starka utställningen på DOX skakade om.

I Prags kvarter Holesovice hittar man DOX Center for Contemporary Art som sedan 11 september 2015 och fram till 25 januari 2016 visar utställningen Brave New World där tre berömda dystopiska framtidsvisioner jämförs med dagens sociala situation. Det är Aldous Huxleys Du nya sköna värld, George Orwells 1984, och Ray Bradburys Farenheit 451 som ligger till grund för 20 inbjudna konstnärer att kommentera.

Dessa samtida internationella konstnärer har arbetat med ämnen relaterade till social kontroll, kommersialism och media och ”refererar olyckligtvis till en framtid som redan är här...”

"The choice for mankind lies between freedom and happiness and for the great bulk of mankind, happiness is better” ― George Orwell

Museet välkomnar med ett par ganska stora rum där historiens mest maktfullkomliga män och deras verkningar visas. Skulptur, video och installationer. Likt Orwell som i sin roman gav en mörk vision av ett samhälle hårt kontrollerat av en totalitär regim. Han skrev om deras verktyg som ideologisk propaganda, kontroll och frihetsberövade medborgare. Utställningen förtydligar hur det fortfarande finns regimer och diktaturer i världen som använder sig av samma metoder.

På rad står fyra gigantiska bronsstatyer av Hitler, Moussulini, Stalin och Lenin. De möts av en man som kämpar för att ta sig upp från sin nedtryckta position. Denna man, också han gigantiskt, naken och utsatt bär spår av hårt arbete. Han är smal, senig har ”bondsolbränna”och grova nävar. Han blickar uppåt mot sina förtryckare, men inte som en slagen man utan en överlevare. En vanlig man, stolt över sitt värv, som gjort vad som förväntats av honom men på bekostnad av sin egen frihet.

Men även om dessa våra förtryckare har försvunnit, hur fria är vi egentligen?

Zorka Baseski, Ordinary man, skulptur

Den mest uppenbart kritiska bilden ger oss Barbari Balkowa´ From nowhere to Nowhere. I slutet av utställningsrummet får där maktens män äntligen ta konsekvenserna för sitt handlande. Där snurrar en stor skiva med fyra fullstora, 3D-utskrivna skulpturer av Hitler, Stalin, Mao och Kim II Sung. De har där fått inta den mest förnedrande av ställningar. På alla fyra står de på gunghästmedar med betsel, rep och allehanda tortyrredskap runt sina halsar. Med neddragna byxor snurrar de runt runt. Här känner jag mig knockad av världens galenskap och sorg över att dessa fruktansvärda övergrepp på människor fortfarande utspelar sig på många håll i vår tid.

Barbara Balkowa, From nowhere to Nowhere

Orwell varnade för kontroll av individen via värderingar från utsidan medan Huxley och Bradbury såg den största faran i att medborgarna frivilligt låter sig förslavas genom manipulation. I deras visioner är den statliga kontrollen baserad på modern teknologi där medborgarna blir lyckliga när de tillfredställs av behov som de med förfinade propagandametoder/manipulation blivit intalade att de behöver.

Vart kan den nya teknologin föra oss? frågar jag mig och vandrar vidare.

Heather Dewey-Hagborg är en amerikansk konstnär samlar upp saker på tunnelbanan i New York som människor lämnat efter sig. Som tuggummi, fimpar, hårstrån etc. Hon tar sedan dessa med sig in i biologilabbet och hämtar dess DNA. Rapporten hon får genom analysen ger information om innehavarens ansiktsform, ögonfärg, kön m.m. Denna information överförs sedan till ett mjukvaruprogram för 3D-ansiktsbilder och skrivs slutligen ut som skulptur i 3D-skrivare.

Lika facinerande som skrämmande och likt Heather Dewey-Hagborg frågar jag mig hur detta kan utvecklas i framtiden, vem kan använda tekniken och i vilka syften?

Heather Dewey-Hagborg, Stranger visitor, 3D object

Genom att ha tagit sig genom historiens manipulation på människor och medborgare tar vi oss fram till dagens sociala kontroll som fungerar tillsammans med illusionen av frihet som låter oss tro att vi gör våra egna val.

Om jag redan blivit omskakad så skrämmer mig nutidens maktutövare än mer, för villka har den egentliga makten idag?

Nittio procent av världens företag ägs av sex stycken storföretag. Det visas en karta över hur stor del av alla kända varumärken hänger samman. En video visar intervjuer från ett av företagen som har en kontrollavdelning där en grupp anställda arbetar med att hålla tillbaka all negativ kritik som kommer ut på social media. De kollar upp Facebook, Instagram och andra medier och så fort de hittar ett inlägg som inte är till deras fördel går de in som ”vanliga”människor och berättar positiva saker alternativt kommer hem till missnöjda kunder med nya produkter och så vidare. Till detta används samma digitala övervakningsteknik som NSA.

I utställningskatalogen står att läsa:

”Övervakning och systematisk kontroll i både den fysiska och den digitala världen verkar oftast med vårt tysta medgivande. Granskningen som görs av den samtida konsumentmarknaden är baserad på manipulation av val. Genom lockelse och förförelse som har karaktären av frivillighet låter sig de medverkande entusiastiskt bli manipulerade. Mediabrancshen utvidgas och tar över kontrollen med massunderhållning.”

En annan del av utställningen handlar om hur en udda människa eller de som inte är intresserad av att delta i jakten på framgång får allt svårare att få livsutrymme. I Japan finns en företeelse som växer som kallas Hikikomari - individer som isolerar sig från samhället som de inte längre kan fungera i. En miljon japaner är nu Hikikomaner och det ser ut som ett fenomen som sprider ut sig till andra länder och jag undrar i mitt stilla sinne om det inte egentligen är en sund reaktion på samhällets utveckling.

Utställningen fortsätter sedan i små rum som man får tas sig till genom korridorer och trappor. Kanske är det temat på utställningen som gör att allting plötsligt känns trångt och instängt och jag känner ett sting av klaustrofobi.

De små rummen är inredda som laboratorium med foster i glasbehållare och artificiell tillverkning av människor. Genom rummen i tre våningar går transparanta rör där det färdas bebisar och i det översta rummet står barnsängar i en mycket kall och steril miljö med vita ansikten som blickar ner på oss besökare.

Det är en installation av Jens Hikel och Leas Välka som anspelar på Aldor Huxleys roman Du nya sköna värld, där samhällets population är framtagen genom en vetenskaplig kontrollerad process. Huxley beskriver en vision av ett samhälle som utnyttjar modern teknologi för att standardisera medborgare och utrota oanvändbara olikheter. Han ser en framtid där människor massproduceras och klassificeras efte makthavarnas behov. Ett samhälle som ger en ”social stabil och kollektiv lycka”.

Utställningen är vacker, angelägen och skrämmande. Det är inte utan att det är skönt att inandas den friska luften och man känner sig lättad av att komma ut från utställningen, trots att det regnar.

Text och foto: Eva-Leena Skarin
Volym 2016-01-21