
Konsten som spegel i Husum
2025-10-10 16:45
Blånagla
Med ”Blånagla – vad händer i Husum” undersöker Konstfrämjandet Västernorrland konstens roll i en tid av omvandling. Genom verk som rör sig mellan dokumentation, poesi och samhällsanalys blir bruksorten både motiv och metod – en spegel för frågor om arbete, identitet och gemenskap när industrin inte längre bär allt.
En kall vind över Husum
Det blåser kallt över Husum denna oktoberdag. Torget ligger nästan öde, som en kuliss från en tid då platsen ännu var centrum för handel och möten. Här börjar konstpromenaden som visar utställningen ”Blånagla – vad händer i Husum”. Ett trettiotal personer trotsar kylan, några med rötter i bygden. I luften finns en blandning av nyfikenhet och något som liknar oro. Bara två dagar tidigare kom beskedet om varslet – hundra anställda på Metsä Board får gå. Framtiden för Husum är osäker, och kanske är det just därför konsten behövs här, just nu.
Ett kafé för skiftarbete
Första stoppet är Utekompaniet, ett tillfälligt kafé öppet dygnet runt. Här har konstnärsduon Gideonsson/Londré skapat verket ”Kontinuerlig drift”, en mötesplats inspirerad av fabrikens skiftarbete. Belysningen är varmt orange, vald för för att sudda ut känslan mellan natt eller dag och skona kroppens dygnsrytm.
– Skiftarbetarna bär på erfarenheter av ett liv som nästan blivit ett experiment med kroppsklockan, berättar konstnärerna.
Duon presenterar även ljudverket "Vargtimmen" som anspelar på timmarna mellan natt och morgon, då ensamheten kan kännas som mest påtaglig.
Minnen, röster och ödehus
Vid biblioteket väntar Ylva Westerlund och Mats Adelman med sitt verk boken ”Husmus – samhällsformation”, en ordlek på Husum och samhällsinformation. I texter och teckningar utforskar de återförvildning, ödehus och alternativa sätt att förstå landskap och samhälle.
– Boken är en slags skuggbudget. Den beskriver både verkliga och fiktiva platser i förändring – det som händer när kartan ritas om, säger Mats Adelman.
Utanför leder koreografen Anna Källblad publiken genom ”Skoldansen” på den asfalterade skolgården. Hon gestaltar generationer av elever – de tuffa, de blyga, de älskande, de rädda. Dansen blir ett slags kroppslig minnesbank, där skolans historia tar fysisk form.
Blommor, stenar och folkhem
I den stora samlingssalen på Husumgården får naturen en egen röst i samtalet om samhällets förvandling. Jenny Vinterqvist deltar med verket ”Och rallarrosorna sa…”, ett samtal med den envisa och resilienta växten.
– Det är en växt som aldrig går av, den bara böjer sig. Dess kropp är både levande och döende, och jag tycker att det är en bra metafor för en samhällsomvandling, då många saker pågår samtidigt, precis som i rallarrosen, förklarar hon.
I installationen låter hon rallarrosen svara genom diarieförda handlingar – som om växten själv hade ordet i samhällsplaneringen. Det blir både poetiskt och politiskt, ett sätt att vända på perspektiven.

Nina Svenssons verk ”Signerad” står på scenen en bit bort. Det är en stenbumling som balanserar på en högstubbe, en märklig men inte ovanlig syn i avverkade skogar. Hon berättar att hon fascineras av dessa spontana konstruktioner, ofta gjorda av skogsmaskinförare utan att någon riktigt vet varför.
– Kanske vill de visa att de är skickliga med plocken, eller så är det bara en gest. Kanske är det bara ett infall, jag vet inte, men jag älskar den där dubbelheten, säger hon.
I hennes andra verk, ”För kännedom och agerande – elavbrott”, blir mötet mellan natur och industri mer brutalt. Ett fotografi visar en fågel som flugit in i en elledning och orsakat strömavbrott. Den är tryckt i en grafisk upplaga och upphängd på samma krokar där Husumgårdens permanenta konst annars hänger. Det planerade och det impulsiva kolliderar bokstavligen.
Folkhemmet och framtiden
På scenen står en gammal talarstol. Ur en raspig högtalare ljuder Per Albin Hanssons folkhemstal. I sitt verk ”Tal 1928 till 2025” bjuder konstnären Per Hasselberg in besökarna att själva stiga upp och tala och reflektera över vem som egentligen äger rummet – och framtiden.
– Konsten är ett sätt att tänka tillsammans. Här finns alla möjligheter, man får göra som Per Albin – prova sig fram, säger han.
När Lisa Ulléns musikaliska verk ”Transposing Sun” klingar ut fylls samlingssalen av ljud som tycks komma från hela Husum. Pianots rytmer blandas med fabrikens monotoni och havets kluckande. En psalmmelodi glimtar till, utdragen och omformad – som en påminnelse om att traditioner kan bäras vidare, men i nya former.
– Musik speglar våra erfarenheter, säger Ullén. Vi förändras, men vi bär spåren av det som varit.
Att äga eller ägas
Helena Byström, som genom Konstfrämjandet tagit initiativet till utställningen, deltar med två verk. Utanför huset står ”Här stod man och vattnade rosorna” – en enkel gest av omsorg om det gemensamma. Inne i huset finns verket ”Dra spets” där gamla spetsgardiner från hushåll i fabrikens närhet fått nytt liv. En projektion av skorstensrök spelar över väggen bakom gardinerna.
– Gränsen mellan fabriken och hemmet var suddig. Man kände att man ägde fabriken – eller var man kanske ägd? Det finns en intressant dubbelhet i det, säger hon.

Bakgrunden till projektet är det kommunala videodokumentet ”Grundsunda 2030”, där Husum beskrivs som en framtida tillväxtnod med nya gångstråk och mötesplatser. Men kontrasten mellan visionsdokumentens framtidsbilder och konstverkens känsloladdade blickar är slående. Här, bland rallarrosor, spetsgardiner och ljud av fabriksrytmer, synliggörs det som faktiskt står på spel. I samtalet efter visningen formulerar en kvinna i publiken just den fråga som hänger i luften och genomsyrar konstnärernas olika verk:
– Lever och dör vi med fabriken i Husum?
Frågan rymmer både oro och hopp. För konsten ger inga svar. Däremot öppnar den rum där sorg, ilska och framtidstro kan samexistera.
Text och foto: Victoria Engholm
Volym 2025-10-10
Victoria Engholm är skribent, konstnär och kommunikatör med en bakgrund som journalist och krönikör inom dagspressen. Utöver sitt arbete och konstnärliga praktik håller hon kurser i analog collageteknik och prestigelöst skapande. Hon har utbildningar i bland annat journalistik och kreativt skrivande samt ett antal olika kurser inom bildkonst, den senaste Bild och berättande vid HDK Valand. Hon är också utbildad i bild- och symboltolkning och tar uppdrag som frilansande illustratör. Victoria Engholm är född i Sundsvall och har numera sin bas i både Sundsvall och Nordingrå.