Erik Normark om kursen Litterärt skrivande och sin nysläppta bok
2024-04-12 13:55
Mina Widding, kursansvarig på kursen Litterärt skrivande, samtalar med tidigare deltagaren Erik Normark om hans bok "Räv badar banja" som släpptes nyligen samt hur han upplevde kursen.
Den nysläppta boken "Räv badar banja"
Jag träffar Erik med anledning av att hans bok nu kommit ut, en bok han började skriva på Litterärt skrivande för två år sedan. Nu är den äntligen verklighet, "Räv badar banja" denna väv av anekdoter från ett resande liv som i genren autofiktionens form tar gestalt på papperet.
- Det var någon på förlaget som kallade det för skrönor först, men skrönor är ju lögnaktiga historier och det är inte det här. Allt har hänt på riktigt. Jag brukar skoja och säga att 97% är verklighet och resten är fiktion, säger Erik.
Erik undviker gärna att berätta vad boken handlar om, det är ju till för läsaren att upptäcka och tolka, och menar att för honom finns det mesta mellan raderna. När jag läser dem tänker jag att det är dråpliga berättelser ur ett långt liv med resor där han mött många intressanta karaktärer, som vid första anblicken känns som komedi men om man skrapar på ytan märker man hur mycket det handlar om existentiella frågor. Vad är kärlek? Finns ödet? Att vänner finns överallt på vår stora jord. Det är också en hyllning till vagabonden.
- Jag har alltid vurmat för vagabonden, velat leva så. I mitt yrkesliv har jag kunnat resa mycket över hela världen, men det började redan i ungdomen. På något sätt har det handlat om utsatthet, att exponera sig för händelser som vidgar ens bild av världen och andra människor. Det har gett mig en stor acceptans för andra människor, att de får vara som de är. Den enda man behöver förändra är sig själv, och det är ett jobb som är stort nog.
Hur började skrivandet av boken?
När Erik kom till kursen Litterärt skrivande hade han redan idén färdig, men det mesta var oskrivet. Han använde kursens övningar till att skriva fram de texter som boken sedermera bestod av. De flesta övningar gick att vinkla så att han kunde arbeta på sin egen skrividé. Allt har kanske inte använts, men under tiden han fick öva och utveckla sitt skrivhantverk växte också boken fram.
Vad har varit mest givande i kursen?
- Att få respons. Utan tvekan. Jag har varit som en svamp, vill höra hur andra läser och förstår min text. Det har varit en av de stora behållningarna med att ge ut boken också. Allas olika bilder av den, att olika läsare snappar upp olika saker. Det visar att det är en mångfacetterad berättelse och det var så jag ville att det skulle vara. Att läsa andras texter har också varit lärorikt. Att man hjälper varandra i skrivandet. Det var centralt, menar Erik.
Erik berättar att han skickade in manuset, som faktiskt blev så gott som färdigt under skrivarkursåret, till de stora förlagen men blev refuserad.
- Det gjorde mig nedslagen. Självförtroendet har gått upp och ned. Men så hörde jag ett inslag på radio om olika förlag och insåg att det var flera jag inte kände till. Jag skickade in till dem och fick faktiskt svar från två! Det första förlaget var Lava. Jag var inte riktigt insatt i vad det innebar med ett hybridförlag, och var lite skeptisk i början men efter ett möte med förlaget tyckte jag ändå att de ingav förtroende.
Ett hybridförlag innebär att man som författare står för tryckkostnader, men att förlaget står för distribution och marknadsföring. Man riskerar förstås insatsen, men har också en större royalty än de har på traditionella förlag. Erik kände att det var värt det. Det viktigaste har ändå varit att skrivandet i sig är ett nöje. Att skriva är att minnas och begrunda.
- Jag har alltid sagt att när jag går i pension ska jag ta hand om min kropp, och skriva en bok. Och det gör jag nu. Jag är en lycklig man, jag lever mitt drömliv. Det låter kanske fånigt, men så är det.
Han sökte på nätet och fann kursen på Hola. Att den låg nära nog från hemmet i Härnösand, och upplägget med distansstudier var en avgörande faktor. Mycket hemmaarbete men regelbundna träffar som skapade styrsel i skrivprocessen.
- Det var riktigt roligt att få träffa så många olika sorters människor också. Det är ju en stor kuf-faktor på folkhögskolor, och för mig träffade det helt rätt. Ett brett spektrum av livserfarenheter, det har varit berikande.
Och nu då? Erik berättar att han vill fortsätta skriva. I samma autofiktiva anda, men med en större understrykning på fiktion. Det finns många berättelser från yrkeslivet som skulle göra sig i litterär form.
- Jag har sökt in till Litterärt skrivande år två, och hoppas komma med. Jag vill fortsätta utveckla mitt skrivande.