Bilden visar tre storskaliga målningar hängande i ett hörn på två olika väggar. På det råa betonggolvet i förgrunden ser man en gul-och svart randig metallplatta. På väggen till höger, hänger en gröntonad målning skildrande en interiör med ett fantastiskt ljusspel, vid sidan av den, på samma vägg, hänger en gråskalig detaljrik målning representerande framdelen av en lastbil. På den andra väggen, till vänster, hänger en rosa målning av en beskuren person i pälskappa. Vid sidan av målningen, finns ett litet fönster som skapar ett blått ljusinsläpp som reflekteras på det gråa golvet.

”Alla dörrar öppna”

2023-07-21 18:32

Lisa Liljeström på Brynge Konsthall

En solig sommardag i Brynge. I det starka ljuset imponeras jag än en gång av den gamla vitputsade kraftverksbyggnaden från 1924. Under juli månad presenteras här ”Alla dörrar öppna” av Lisa Liljeström, mottagaren av Nätradalen(s) Konststipendium 2022. Titeln är hämtad ur en visa av Barbro Hörberg, som sjöng ”Så håll alla dörrar öppna, låt det blåsa i ditt liv”. I år bestämmer jag mig för att gå in genom den stora dörren på baksidan, som nås genom en brant uppförsbacke, och öppnar upp mot utställningen direkt. Några sekunder senare, när ögat vant sig vid det mildare inomhusskenet, slås jag av ett markant hypermodernt måleri.

Lisa Liljeström använder en ovanlig teknik, airbrush: färgen sprayas i tunna lager med en sorts färgspruta som vanligen används för att lackera bilar. Konstnären förklarar att hon skissar med blyerts på duk eller papper, bilder som hon har hittat och samlat upp från nätet, bearbetat genom Photoshop, beskurit och format om, innan hon börjar måla dem. Hon fotograferar sällan själv, då hon menar att det redan finns så många som gör det, hela tiden.

Den digitala bildkulturen löper som en röd tråd i hennes arbete. ”Man kan fundera över att när det finns bilder av allt, behövs då konsten?” menar Lisa Liljeström. Genom att fokusera på vissa detaljer, korrigera färger, sudda ut tids-och platsmarkörer, söker konstnären att förflytta och förvränga informationen från de existerande bilderna och uttrycka det fragmentariska tillstånd som digitala informationsflöden skapar.

På Brynge konsthall visas nio nya verk av Lisa Liljeström. Utställningslokalen, med den råa betongplattan och de synliga spåren av platsens historia, skapar en passande verklighetsinramning till ett suggestivt och alternativt figurativt måleri. På de två stora väggarna möts man av tre imponerande verk. Storskaliga målningar, begränsade färgskalor, bemästrade konturer och linjer, förtätade kompositioner: ”Downstairs”, en atmosfärsfylld gröntonad interiör med ett fantastiskt ljusspel, ”Motor Fair”, framdelen av en detaljrik gråskalig lastbil, ”The Coat”, en gåtfull, kanske stulen bild av en avklippt kändis klädd i rosa pälskappa. Motiven är insamlade från olika digitala kanaler som YouTube, nyhetsartiklar och paparazzifoton. Varierande källor med ett gemensamt karaktärsdrag: de är fångade mitt i ett ögonblick. Då hastigheten i informationsflödet är stor, menar konstnären att måleriet kan agera som ett luftrum där man kan stanna upp för en stund.

En svartvit målning, en diptyk, som föreställer på vänster sida en strålkastare och på höger sida, två par ben, samt en tredje fot bakom, i närbild. I förgrunden av den högra delen, ser man en kvinnlig gestalt som intagit en bestämd pose, hennes nakna ben i svarta högklackade sandaler med rem touchar en annans persons ben, iklädda bulsiga jeans och avslappnade gympaskor, samt en tredje karaktärs ålderdomliga lädersko i bakgrunden. De två delarna verkar flytta ihop då strålkastarens sken ser ut att lysa upp golvet och benen från de olika gestalterna.

Lisa Liljeström, ”Arena”, airbrush på duk.

Jag fastnar framför diptyken ”Arena”. En svartvit målning komponerad av två olika moment, som skulle kunna utspela sig på skilda platser och tidpunkter, likaså samtidigt och tillsammans. Är scenen tagen från ett gammalt tidningsklipp som gulnat med tiden eller en mobilbild som körts genom ett Instagram-filter? En förvirring som stärks av skalan, perspektivet, vinkeln och intimitetsskillnaden mellan pendangerna. På ena sidan en trivial strålkastare, på den andra, två par ben och en ensam fot, i närbild. Den kvinnliga gestaltens bestämda pose, hennes nakna ben i svarta högklackade sandaler med rem, som touchar de lite mer blyga och försiktiga benen i bulsiga jeans och avslappnade gympaskor, samt en tredje karaktärs ålderdomliga lädersko i bakgrunden, skapar ett fascinerande skådespel. Samtidigt flyter diptykens linjer ihop, ögat följer ljuset från strålkastaren, jag fångas in i en berättelse, svävande mellan dröm och verklighet, då-och nutid.

”I det digitala rummet är det korsdrag, allt är tillgängligt och möjligt. Vilken roll ska måleriet ta när det finns foton av precis allting? Kanske kan en riktigt bra målning fungera som en hållplats, ett fragment att stanna vid.” undrar konstnären.

Och det är exakt vad Lisa Liljeströms måleri har åstadkommit här.


Text och foto: Kerstin Paillard

Volym 2023-07-21

Länk till denna artikel

Kerstin Paillard, född 1977 Paris, svensk-fransk bildkonstnär verksam i Klockestrand, Västernorrland. Har en kandidat i konst från Ecole Supérieure d’Art, Villa Arson, Nice, Frankrike (1996-1999) och en master i modern konsthistoria från Universitet Paul Valéry, Montpellier, Frankrike (2000-2005). Arbetar med måleri, objekt och installationer. Har ställt ut i Sverige och internationellt, haft ett antal separatutställningar på konsthallar och gallerier. Se även Kerstin Paillards hemsida

 


Tillbaka till toppen