Bengt Lindström – från tidiga målningar till eget uttryck
2026-08-07 10:21
Ah! Apotekshuset – konst och kultur
– Att få folk att haja till, svarade Bengt Lindström på frågan Jonas Sima ställde i Expressen 1980 om varför han använde så groteska uttryck och starka färger i sina målningar. Han berättade då att måleriet var det stora och nästan enda intresset han hade. Det kom före hans andra tre favoritsysselsättningar – att älska, supa och ägna sig åt båten Betty. Det låter förstås väldigt macho, men också som att han gillade att överraska, hade humor och ett väldigt gott humör.
Förra året, den 3 september 2025, skulle Bengt Lindström ha fyllt 100 år. Eftersom entreprenören Nicklas Nyberg och hans son Olles konstsamling med över 200 verk av Bengt Lindström är en av världens största privata samlingar med verk av konstnären, valde de att uppmärksamma jubileet med en vandringsutställning där tidigare och relativt okända målningar, litografier och teckningar visas. Nu har den nått Sollefteå och visas under sommaren på Ah! Apotekshuset – konst och kultur.
Utställningen består av flera tidiga verk av Bengt Lindström, gjorda långt innan han hittat fram till den djupt personliga och expressiva stil som vi idag förknippar med honom.
“Landskap i olja” är ett sådant tidigt verk. Hans far var skollärare i Härjedalen där Bengt Lindström växte upp. Familjen bodde i Storsjökapellet och hade en enda tavla på väggen: “Sol över tallar“. Den gillade han och den inspirerade honom att måla sin egen version med solsken över tallar. Den finns med i utställningen, målad i varma sepiafärger, och föreställer några vindpinade träd som han mycket väl kunde ha sett från sitt sovrumsfönster. Även “Porträtt av mamma” är ett tidigt verk, också det i bruna toner. Båda tyder på stor talang redan från början.
På femtiotalet, som nittonåring, studerade Bengt Lindström för Isac Grünewald i Stockholm och Köpenhamn. Senare under decenniet var André Lhote och Fernand Legér hans lärare i Paris. Då hade han den figurativa konsten och postkubismen som stilideal. Men 1948 bildades Cobra-gruppen, med dansken Asger Jorn som en av de ledande konstnärerna. Enligt gruppens manifest intresserade man sig för det okända, mystiska och människans hela existens, vilket inspirerade Bengt Lindström till ett spontanmåleri – att måla som ett barn, med starka färger och en strävan att göra sig fri från den västerländska kulturens normer och stilriktningar. Det var där, och i ursprungsbefolkningars konst från andra delar av världen, som Bengt Lindström hittade hem till sitt eget konstnärliga uttryck. 1962 var han en av de få konstnärer som valdes ut av franska konstkritiker och gallerister att delta i den prestigefulla grupputställningen La Nouvelle Figuration i Paris. Därmed var hans namn etablerat inom konstvärlden.
– När man plötsligt känner hur tonen i en målning låter, då är man på rätt väg. Men man måste som konstnär vara fullkomligt fri för att hitta den, tillåta sig en viss vildhet och även dårskap, brukade Bengt Lindström säga om konsten. Det berättar konstnären Anders Lidén, som kände Bengt Lindström sedan barnsben och höll en mycket intressant föreläsning om honom ur ett konsthistoriskt perspektiv på Västernorrlands museum i samband med utställningen “De sju dödssynderna”, med grafiska blad och gouacher. Verken var hämtade ur Carin och Jan Krons konstsamling, som numera finns donerad till museet med grafiska blad, skisser, plåtar, målningar, audiovisuella källor, litteratur och, som kronan på verket, de sju stora målningarna "Asagudarna".
På Apotekshuset visas denna sommar även serien “Historiska svenskar”, konstprojektet från 1979. Det är lätt att känna igen porträtten av de kända gestalterna Strindberg, Linné, Lagerlöf, Karl XII, Gustav II Adolf, Gustav Vasa, Bellman, Branting och drottning Kristina under de tjocka färgsjoken.
I Jonas Simas intervju i Expressen berättade Bengt Lindström glatt att han gjorde av med omkring två ton färg om året och att han varje dag använde 500 penslar, som alltiallon Bert Berglund från Kramfors omsorgsfullt rengjorde. Hälften av färgen fanns kvar i penslarna och kunde användas på nytt. Det var roligt att måla och samtidigt umgås med vänner, tyckte Bengt Lindström i reportaget. Som konstnär hade han en säker blick för folks fysionomier och använde gärna sina vänners ansikten i måleriet. Ju groteskare de såg ut, desto bättre, bara hans målningar fick betraktaren att haja till.
Text: Karin Lundqvist
Foto: Solveig Hellström
Volym 2026-08-07
Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.