Staffan Westerlund, ”Eftermiddag 3”, olja på duk. Bilden är beskuren. ©Staffan Westerlund/Bildupphovsrätt 2019.

Berättarglädje där vad som helst kan hända!

2019-12-23 16:53

Staffan Westerlund på Härnösands konsthall

I samband med att Liljevalchs vårsalong 2017 öppnade och en stor oljemålning av Staffan Westerlund fanns med där, sa han sig i en intervju alltid bli på så gott humör av att måla, speciellt då han kom igång med sina stora, meterhöga oljor. Han tyckte det var hans livsluft, något han aldrig skulle kunna vara utan.
Det märks, Staffan Westerlund tycks vara en person med många berättelser i huvudet, berättelser som pockar på att få komma ut i bild, färg och form.

Den målning, som blev uttagen att visas på Liljevalchs det året, hade en mörk granskog i bakgrunden, ett snövitt spår med en skidåkare, som stakade sig fram och i motsatt riktning en människa som rodde en eka i ett djupsvart vatten. Vid betraktande av tavlan kände jag en gnagande oro och undrade: kände de varandra, hade något allvarligt hänt och vart var de på väg?

Samma frågor poppar återigen upp i mitt huvud, när jag ser den nu pågående utställningen på konsthallen i Härnösand. Fantasin får fritt spelrum och starka känslor av ömhet, glädje, sorg och oro avlöser hela tiden varandra.

Utställningens samlingstitel är ”Närkontakt”. Målningarna kräver att man går nära och noggrant skannar av dem. Man upptäcker genast både många och oväntade ting. I det höga gräset ligger ett skjutvapen, i det svarta vattnet står en tom fyrhjuling, blickar utbyts och från himlen faller rymdstenar ner.

I entrén till Staffan Westerlunds båda utställningsrum hänger på ena sidan den stora målningen Defence. En brunröd kossa står i det havsgröna vattenbrynet och håller ett kärleksfullt vakande öga över ett litet barn med röd simdyna. Vid horisonten syns två krigsfartyg närma sig. Kon ser ut att heta Mamma Mu (som i en känd bilderbok) och barnet med de skära små trampdynorna är koncentrerad på att hålla näsan över vattenytan. En bild som säkert inte lämnar någon oberörd!

Staffan Westerlund, ”Defence”, olja på duk. ©Staffan Westerlund/Bildupphovsrätt 2019.
Staffan Westerlund, Defence, olja på duk.
©Staffan Westerlund/Bildupphovsrätt 2019.


På andra sidan entréöppningen hänger Diversity. Det är 35 olikmönstrade målningar, tillsammans bildar de en helhet. Som besökare går det att välja ut en favorit, ta ner och swisha betalningen direkt till konstnären. En rolig och praktisk lösning, som gör konsten mer lättillgänglig för ett spontaninköp!

Väl inne i utställningen överväldigas man av Staffan Westerlunds säkra måleri, av all färgglädje och hur han har lyckats fylla de stora, vita ytorna med ett så starkt och personligt bildberättande.

Allt hänger ihop , målningen med en ung man, kanske bara en pojke, som ligger utsträckt i gräset med en kalashnikov tätt tryckt mot kroppen. Man undrar: leker han eller är det på blodigt allvar? Det ser ut som om ett barnsligt upptåg, att leken har gått överstyr och att den blivit något helt annat, mycket farligare.

Culling och Följdriktigt är två stora målningar som återger en insjö med tidig islossning. Ledtrådar till vad som hänt kan man utläsa av spridda ting i omgivningen. De låter en ana att någon försvunnit ner i det svarta vattnet. Frivilligt eller genom en olyckshändelse, det vet man inte.

Early sunday morning, titeln låter bekant, som hämtad från Edward Hoppers ikoniska verk. Förutom titeln är det den spända stämningen som är gemensam. I Staffan Westerlunds tidiga söndagsmorgon ser man ryggtavlorna av två mörkhåriga kvinnor i pumps och klänningar, den ena med en tröstande arm om den andra. De går på en grusväg och ser ut att just ha blivit lämnade eller kanske till och med utknuffade från en personbil, som är på väg bort. Jag tänker på Elena Ferrantes Min fantastiska väninna och tycker mig känna igen det syditalienska landskapet från romansviten Neapelkvartetten.

Ett trähus i vinkel uppe på en höjd ger en blinkning åt ännu en amerikansk 70-tals konstnär, Andrew Wyeth. Han uppehöll sig oftast i sina målningar i hemstaten Pennsylvania och placerade gärna ut just sådana trähus i sina landskapsmålningar från nordöstra USA.
Staffan Westerlund är visserligen född och uppvuxen i Arjeplog men bor sedan många år i Härnösand. Han verkar, på samma sätt som Andrew Wyeth, förtjust i att återge bilder på hus, gator och torg från sin hemstad.

I vinklat eftermiddagsljus ger Härnösandsmotiven en bra rytm åt hela utställningen ”Närkontakt”. De stora, dramatiska målningarna dämpas något i uppmärksamhet och man kan pusta ut en stund och få vila i dessa stillsamma bilder i lugna, solblekta färger, som hängts i mellanrummen av de stora och händelserika motiven.

En man korsar en gata, en pojke hoppar över en vattenpuss och en röd bil kör uppför Storgatan i korsningen vid H&M och Hemköp; allt så vardagligt, välbekant och tryggt, speciellt för en Härnösandsbo, men det är en berättarglädje där vad som helst kan hända, bara man är uppmärksam!

Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist

Volym 2019-12-23

Länk till artikel

Länk till artikel i pdf-format