”Berättelser” i lera

"Berättelser” är en rättfram innehållsdeklaration för Maria Erikssons utställning på Apotekshuset i Sollefteå. Hon visar 25 nyproducerade verk, varav 24 är gjorda i keramik. En inte helt självklar metod för den som vill förmedla en historia. Det är just vad Eriksson gör. Hon har bestämt sig för tydliga ramar och gjort ett val: att skapa tredimensionella objekt, som är öppna för tolkning och eftertanke. I det handgripliga arbetet med leran har konstnären också knådat in erfarenheter och insikter och blandat in allvar och humor.

Erikssons har arbetat med stengodslera, som ger en ljus bakgrund till objektens klart färgade glasyrer, som sällan är täckande men lagts på som tecken eller handskrift. De kan tas för dekoration men ger varje objekt ett innehåll, som leder tanken i en viss riktning. Skulpturerna har ofta en nonfigurativ grundform men kan vara bärare av tydligt formade figurer, som ”Fågeln i trädet” eller ”Olika frukter i samma träd”. ”Bittersöt” är en ny version av det klassiska Janusansiktet. ”In Flames” och ”Allt är inte svart eller vitt” är objekt där själva glasyren står för innehållet och budskapet.

Två verk har en särställning i utställningsrummet. Den mångtydiga, roterande tårtan i flera lager med titeln ”Självcentrerad” och den inledande ”Rusch-kanan” med en tillhörande filmsekvens i tekniken AR, augmented reality/förstärkt verklighet. Den, som använder sig av en smart telefon och verkets QR-kod får se en animerad figur sätta sig i rörelse i den glaserade, keramiska rutschkanan. Berättelsen fullföljs och får sin fulla mening.

Det finns flera ord för de slags korta berättelser Eriksson har format i lera. Noveller. Dikter. Anekdoter. Ordet ”oneliners” känns träffande när jag läser verksförteckningens kortfattade titlar, som inbjuder till reflektion. Men bakom det öppna och lekfulla tilltalet finns en bestämd avsikt. Den som vill ta del av hennes berättelser får också del av hennes klarsyn och humor.

Att knåda lera, forma figurer, glasera och bränna i ugn flera gånger kan tyckas vara en omständlig väg för den som vill berätta något. Men när jag tänker efter har jag på senare år sett en rad utställningar där keramiken använts för att forma figurer, som i kombination med fyndiga titlar, fått mig att reflektera och ofta att skratta. Som keramisk ”storyteller” är Maria Eriksson i gott sällskap.

I den drygt fem minuter långa filmen ”En berättelse om en dröm” tar hon steget fullt ut och blir en filmisk berättare. Som skapare av animerad film är hon självlärd. Filmen är gjord jämsides med det keramiska arbetet i en krukfabrik i Gränsfors i Hälsingland och är ett svar på den just avslutade Triennalens upprop till en videostafett. Därför har den nyligen visats på Sundsvalls museum. I det keramiska arbetet sägs tecknandet vara en förberedelse. I den animerade filmen är det huvudsaken. Oförskräckt inför all möda har hon gett sig i kast med ytterligare en tidskrävande teknik. Resultatet säger mig att hon kommer att göra mer. Figurer i lera är inte sällan aktörer i animerad film. Lusten att berätta verkar vara Maria Erikssons verkliga drivkraft. Hon behärskar redan de hantverk, som krävs för att hon också ska bli en filmisk berättare.

Text och foto: Margareta Klingberg

Volym 25-10-07 

Länk till denna artikel

---

Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.