Blästrad glaskonst mellan biologi och helig geometri
2026-05-26 13:15
Paul Schwieder – "New Work" på Galleri glas & lera
Paul Schwieder (född 1963) kommer ursprungligen från Kanada men bor och verkar numera i Sävar utanför Umeå. Paul är bland annat utbildad i Tjeckien, har gått på Orrefors glasskola och Sheridan College School of Craft & Design i Ontario. Han är dessutom representerad av flera gallerier och publika samlingar i USA och Kanada. Hans gedigna CV rymmer även arbete som glasblåsare vid Göteborgs Glasstudio och Haparanda Glasbruk samt som lärare i glasblåseri i USA och Kanada.
Det är fullt förståeligt att erfarenheten måste vara gedigen när en möter Schwieders verk. Visserligen samarbetar han med flera andra glasblåsare – främst den tjeckiske glasblåsaren Pavel Cajthaml i Quebec – för att få till grundformen, men det är genom sitt eget arbete med blästring som de organiska mönstren träder fram. Det handlar alltså om att ta bort material för att få fram ett uttryck.
De mäktiga glasskulpturerna gör ett starkt intryck där de står stadigt, strävar mot skyn och tävlar med rymden omkring dem. Om en någon gång har provat att blåsa och arbeta med glas så förstår en att det här är “pieces out of this world”. Verken spänner mellan biologi och helig geometri och påminner om växtlighet, Fibonacci- samt DNA-spiraler och mycelier. Som om något som vanligtvis är dolt för våra ögon har sprängt sig ut ur kroppen eller upp ur jorden och plötsligt tar plats i rummet som något alldeles självklart.
“In sculpture, my goal is to create something alluring and magnetic but also challenging.”
Paul Schwieder säger själv att hans mål är att skapa något förföriskt och fängslande men även utmanande. Utmanande är det utan tvekan, då varje pjäs kan ta mellan 50–150 timmar att tillverka och färdigställa. Jag kan bara föreställa mig hur många skulpturer som har gått sönder under processens gång, om inte under blästringen så under frakten över Atlanten.
De konstverk vi nu får se ter sig närmast alvlika, som om det skörstarka glaset vill efterlikna både grönska och vattenflöde. Det spirar och böljar likt Art Nouveau och verken hyser en vördnad inför naturens växande. Formerna påminner om vaser och krus, men de här objekten håller inget vatten. De är långt ifrån bruksföremål, ståtliga i sin icke-funktion, endast till för betraktarens beundran och för konstnärens blod, svett och tårar.
Det föds, vad som känns som, en viktig tanke i mig: anses skulpturer utan solklar funktion dysfunktionella i vår prestationsinriktade värld? Prestationen står såklart konstnären för, men visst har dessa vackra objekt ett stort värde i sig. De uttrycker en närmast sakral värdighet och även om det är tyst i gallerirummet så tycks formerna ändå kommunicera, sinsemellan och med betraktaren: “Hej, titta på mig, se vad jag är.” De vittnar om fullkomlighet i sitt bara varande.
Text och foto: Jessika Birgittasdotter Björhn
Volym 2026-05-26
Jessika Birgittasdotter Björhn (född 1983 i Örebro) – utbildad konstnär bosatt i Umeå, med en masterexamen i fri konst från Umeå konsthögskola 2017 och kandidatexamen i fri konst från Konstfack 2009. Jessika har främst arbetat ur ett feministiskt perspektiv med skrivande, text, ljud, musik, performance, fotografi och installation – samt utforskat misogyna strömningar i vårt språk, ett andligt mediumskap och en yogisk praktik. Hon har även undervisat i iscensatt fotografi och vänsterhänt kroki på Umeå konstskola samt haft äran att få kuratera två avgångsutställningar. Se linktr.ee/shebeholds