Cathrine Johansson: Berättelser från norrländska fjälltrakter

Minnen, konstnärens egna och andras, fragmentariska bildstycken tryckta på plåt, var och en av delarna för sig eller i skikt. Tillsammans bildar det sammansatta symboler för känslor i norra landskap. Lager på lager bygger Cathrine Johansson upp sina bilder, sina berättelser. Här finns bitar av risig granskog, mörka berg och snöfall, ensliga miljöer, mer inslag av snö men också sommar med den överallt växande maskrosen.

Verket ”Husarrest”, här står ett ödsligt hus med gallernät placerat framför. Kanske är det en bil som går att skönja vid husgaveln under snöhögen, som vittnar om att karantänen varat ett tag. Och som blir en symbol för hur lång och hur ensam den norrländska vintern kan te sig. Utanför nätet står en stege rest rätt upp mot himlen, som en retfullt lockande möjlighet att ta sig någon annanstans. Solmogna frukter i snön nedanför det gröna huset blir ytterligare en symbol, för längtan efter något som inte kan nås. Inte där, och kanske aldrig. Det kan anas ett stilla vemod i dessa känsloberättelser, en vilande eftertanke, men konstnären har delvis använt och vänt detta känsloläge med att lägga till en lite strävt humoristisk tvist. Det lättar och öppnar upp för nya intryck. Som i verket ”Mera rast till folket” där en person sitter i en solstol och uttrycker något som kan beskrivas som loj nonchalans. I bakgrunden, ett hus där dörr och fönster gapar tomma, ingenting händer. Där ingenting händer finns kanske inte heller behov av mera rast.

I ”Sommarnatten” står en kvinna på en brygga vid en sjö eller en tjärn i djupa skogen. Ena armen lyft för att ta en selfie eller se sig i spegeln, samtidigt rättar hon till frisyren med den andra handen. Ensam fåfänga i den ljuva sommarnatten. Ett av verken ger först en lite obehaglig rysning. Långt inne i en risig granskog utan slut och som kastar mörka skuggor på marken, springer någon. Med fladdrande kläder bland grenarna, flygande över stock och sten, på väg bort, längre in bland träden. Vad har hänt eller vad händer här. Obehaget kryper in i tankarna som rusar iväg, hjärtat slår lite snabbare. Titeln ”Middagen är serverad” får dock ner pulsen till det normala igen, men något gnager. Det går inte riktigt släppa tanken att personen verkar springa bort från och inte hem till det som väntas till middag.

Cathrine Johansson, "Sommarnatten". Serigrafi på stålplåt.
©Cathrine Johansson/Bildupphovsrätt 2022

Serigrafi kan många gånger få ett platt uttryck, men här, när bilderna är tryckta på metall i stället för på papper, uppstår ett intressant djup och även rörelse. Plåtens yta agerar reflektor, samspelar med det som är tryckt på den och bilden ändras beroende på platsen där verket placeras. Även som besökare påverkar jag bilden bara genom att stå framför den. I stället för att min spegelbild reflekteras då jag står vid ett inglasat verk, blir speglingarna i den matta plåtens yta formationer av ljusa och mörka fält. En gråmulen himmel kan plötsligt spricka upp av ett ljussken när jag flyttar mig i sidled vid verket. Möjligheten att bilden kan ändras beroende på betraktarens position, som en interaktiv grafik IRL, blir om än motvilligt en attraherande tanke.

Text och bild: Ann-Kristin Källström

Volym 2022-02-16

Länk till artikel

Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida.