Den rosa tråden genom Framtidslandet – jubileumsutställning
2025-06-04 15:44
Havremagasinet
Att bevaka en så omfattande utställning som ”Framtidslandet i 15 och ½ kapitel” kräver strategi. När konstnärerna är många och berättelserna ännu fler, väljer jag att lita på min instinkt. Jag rör mig snabbt genom rummen, ser var kroppen stannar, var blicken fastnar. Det är där min recension börjar.
Och den börjar i rummet ”Vävda platser”. Där fångas jag av Stina Edins verk ”Med dig vill jag blomma ut” (2023). Det är stort, färgstarkt lapptäcke av vävda motiv – inte ett sådant man bäddar sängen med, utan ett som skyler, skyddar. Täta trådar som inte släpper igenom ljus, men som berättar, som håller ihop. Färgerna är djupa, formerna uttrycksfulla och bestämda. Det känns innerligt, handgjort och rotat.
Blicken dras snart vidare, till en textil bildvävnad av Maja Möller, verket ”Fastknuten” (2022), som också hänger från taket. Den står i kontrast till Edins verk: nästan helt transparent, skir, en gles varp där en rosa, ormliknande form slingrar sig. En cirkel som brutits upp, knutits till, lämnats öppen. Där uppstår något. En rosa tråd, både konkret och symbolisk. En naken tråd som löper genom hela utställningen och binder ihop det som konstnärerna valt att visa upp som en del av sina historier.
För det är så ”Framtidslandet” fungerar. Den följer ingen tydlig linje från början till slut, utan presenterar berättelser som viker av, hakar i varandra, skaver eller glittrar. Många verk väcker igenkänning. Det är som att befinna sig i ett landskap man redan gått i. Jag känner mig nästgårds, till Malmbergets nedmontering, till de samiska verken som Britta Marakatt-Labbas broderier. Här ryms inte ett perspektiv, utan många.
I ett av rummen visas Tommy Tommies fotosvit ”Kan Sverige klara sig utan Norrbotten?” – en samling bilder som porträtterar ett händelserikt Norrbotten på 1970-talet, där utveckling och avveckling går sida vid sida. Hans direkta bilder ställs mot Anders Alms mer lågmälda fotografier, men stillheten bär samma tyngd. Alm har sållat bland negativ. En fotografs livsarkiv. För att visa det vardagliga Norrbotten, sett genom hans kamera: hem, ansikten och natur.
Utställningen rymmer ett varierat utbud av material och uttryck. Verken är många och hänger ibland okonventionellt för att få plats. Alla ivriga att göra sin röst hörd. Det känns som en julgran full av prydnader, och jag försöker ta in allt som en helhet. Men ögonen söker sig återkommande till fotografierna. Nära porträtt med ögon som piercar genom. Jag blickar stilla tillbaka, in i någon annans vardagsrum. Det är mänskligt, och därför känns det nära, som någon man känner. Jag vet att det inte är mitt hem på bilden, men ändå känns det bekant. Som hos en äldre släkting, med samma tyg på träsoffan, samma ljus i köket.
Utställningen sträcker sig ut i den euro-arktiska regionen. Men för mig är det de verk som fångar det vardagliga, det förbisedda men självklara, som etsar sig fast. Porträtten. Broderierna. Foton på en kökshandduk. Berättelser om identitet, språk, tillhörighet och tvång.
”Framtidslandet” är inte en färdig bild, utan ett vävprojekt i sig självt: öppet, ofullbordat, levande. Och någonstans mitt i detta myller av berättelser slingrar sig den rosa tråden fram. Den knyter samman de valda ögonblicken, de sårbara ställena, det som människor själva har valt att visa upp. Som delar ur ett liv, fångade i varp och inslag. Ett firande av att få visa sin vinkel av världen genom konst.
Text och foto: Julia Åker
Volym 2025-06-04
Julia Åker f.1982 Luleå. Skribent och konstnär.