Ett rum med vita väggar och trägolv. På väggarna sitter mängder med små broderier.
Magnus Bärtås, ”Det stora minnet”, 2022-(pågående). Textil, nål. © Magnus Bärtås / Bildupphovsrätt 2026.

”Det stora minnet” – broderi och bortglömda bildvärldar

2026-05-11 13:40

Magnus Bärtås på Sundsvalls museum

Konstnären Magnus Bärtås slog knock out på mej redan 2003 med videoverket ”Anna, var är Paulina i dag?” när det visades på Sundsvalls museum. I filmen sitter vuxna runt ett bord med varsin waldorfdocka i famnen och sjunger den namnsång som alla som gått på dagis känner till: ”…Krister är här, tack och lov att Anna är här …”. Det som tog andan ur mej var att se vuxna människor behandlas som barn, tillintetgjorda av samhällets krav på anpassning.

Nu har samme konstnär engagerat sej i den folkliga broderikonsten. Och vi talar om ett djupt engagemang, inget surfande på ytan. Magnus Bärtås mormor och mamma broderade och själv broderade han i sin konst på 1990-talet. Ett exempel är ett fotobroderi bestående av 5 000 korsstygn, där en bild översätts till ett broderimönster via ett företag.
– Jag ville komma in i det och känna hur det var, men det blev en konstnärlig återvändsgränd, säger Magnus Bärtås.

I stället började han samla broderier, företrädesvis inköpta på loppisar i Småland, där han har sina rötter. Ur dessa har han klippt ut motiv. De broderade bilderna har han nålat upp på de vita väggarna i Sundsvalls museums lilla galleri. På avstånd ser det ut som om en gigantisk fjärilssvärm har slagit sej ner där inne.

Titeln på utställningen, ”Det stora minnet”, är lånad från den irländske poeten W B Yeats idé om att en reservoar av själar och bilder fungerar som en mötesplats mellan levande och döda. Enligt Yeats finns allt kvar i ett jättestort kollektivt minne. De broderade bilderna representerar 100 år av folkligt bildskapande. Framställningen av den här bildvärlden upphörde på 1980-talet. Hit hör också väggbonader med texter som ”Sy och sticka bör var flicka” och ”Kaffetåren den bästa är”.
– Den här folkliga kulturen finns inte kvar – det är en tid som är över, säger Magnus Bärtås.

I dag säljs det här hantverket, i vilket människor lagt ner åtskilliga timmar av arbete, på loppis för lite och ingenting. I det minne som utgör utställningen finns fåglar, blommor, stugor, granar, prylar, katter, hundar, gubbar, gummor, stearinljus med mera. Det handlar om en bildvärld fylld av upprepningar och symboler. Genom att bilderna klipps ut och isoleras förvandlas de till objekt i sej och får en egen agens.

I utställningen har de samlats i tematiska grupperingar. Döden finns i en avdelning och representeras bland annat av vita sädesax som varit broderade på örngott. Här finns också skogen och naturen, huset, det exotiska och främmande, och så klart röda rosor i mängd.

Närbild av verket, små broderier i olika färger, motiv och utförande.
Magnus Bärtås, ”Det stora minnet”, 2022-(pågående). Textil, nål. Detalj. © Magnus Bärtås / Bildupphovsrätt 2026.

Med egna rötter i Hälsingland och Ångermanland, där textila traditioner är djupt förankrade, känner jag inte igen mej i den bildvärld som presenteras. Kan det vara så att södra Sverige har en annan folklig bild- och broderitradition än Norrland? För mej känns delar av det som klippts ut och visas i utställningen som kitsch. Men sammantaget skapar ”Det stora minnet” ändå ett vackert och spännande verk. 

Utställningen innehåller både broderier sydda för hand och med maskin. För att förankra utställningen lokalt har några broderier köpts in på loppmarknad i Sundsvall och använts i utställningen. Projektet är pågående och har tidigare visats i Neapel och på Röhsska museet i Göteborg.

Magnus Bärtås är konstnär, författare och sedan 2018 vice rektor för forskning på Konstfack. Han är även aktuell med en utställning på Kalmar Konstmuseum där han visar ”Ett torn högre än jag själv”, ett verk som han skapat tillsammans med interner på Kalmars Kriminalvårdsanstalt.


Text och foto: Karin Kämsby

Volym 2026-05-11 

Fotnot: Ett utdrag ur ”Anna, var är Paulina i dag?” finns på Filmform

Länk till denna artikel


Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.


Tillbaka till toppen