Drömlikt och lekfullt i porslin
2023-10-12 13:49
Mia E Göransson på Härnösands konsthall
Att gå in i de båda utställningsrummen där Mia E Göranssons konst nu visas på Härnösands konsthall är som att komma in i olika drömtillstånd. Ett skimmer av yttersta vithet och ljusa karamellpasteller vilar över porslinsföremålen. Man kliver försiktigt runt dem, rädd att råka stöta till och dra ner de bräckliga tingen.
Allt tycks så välbekant. På en hylla anar man konturerna av en trendmedveten hipsters utsökta rakdon: en borste, hyvel och flaska herrparfym med pump. Likaså frälsarkransen, ett arm- eller radband med färgade glaspärlor, som förre biskopen i Härnösand, Martin Lönnebo, en gång introducerade. Det hänger inte i rund armbansform utan i en kvadrat på väggen bredvid. Färgerna och pärlorna, en för varje dag och bön, är desamma. Men skenet bedrar. Konstnären leker med våra invanda föreställningar. Får oss att tro och lugnt betrakta de urskiljbara och välbekanta formerna för att strax därpå inse att det är något helt annat, gåtfullare och mer diffust.
Leken tar en ny vändning då ett tungt, grått åskmoln plötsligt avtecknar sig på väggen och en svartmålad mänsklig hjärna, uppsatt på en hylla, möter utställningsbesökarens blick och visar på något mer ångestridet och närmast mardrömslikt.
Skulpturen ”Eyjafjallajökull I” ser först ut som en hastigt tillkommen lerklös men vid närmare påseende är den en noggrant utformad och gråfärgad skulptur i porslin och föreställer den isländska vulkanen, som fick utbrott 2010, spred aska över hela Europa och lamslog all flygtrafik. Det vita röret på toppen av denna avbildning är kanske till för att kunna spy ut lite Ragnarök eller i alla fall några eldgnistor vid väl valda tillfällen. Annars vet jag inte varför det är placerat där. Det finns även en helvit ”Eyjafjallajökull II”. Även den med ett vitt plaströr upptill.
Mia E Göransson, ”Travers I”, porslin.
©Mia Göransson / Bildupphovsrätt 2023.
Mest imponerad är jag nog av de utsökta verken ”Travers I” och ”Travers II”. De olika formelementen i skulpturernas uppbyggnad ser ut att balansera på varandra med yttersta fingertoppskänsla, minsta lilla vindpust skulle eventuellt kunna få dem att falla ihop. Mycket riktigt står det också varningslappar om att inte gå för nära och absolut inte röra!
”Travers I” är helt i porslinslera och går i pastellrosa, guld, svart och grått. Färgen på tvärbalken upptill ser ut som jordgubbsglass och längre ner i bygget ingår ett och annat lakritsinslag.
”Travers II” är en motbild till pastellerna och går helt i de dova jordpigmentfärgerna ockra, umbra, terra och sienna. Vissa delar i porslinsskulpturen är dessutom gjorda i sten- och lergods.
”Before and after science” är titeln på utställningen och den har Mia E Göransson hämtat från den brittiske keyboardartisten i Roxy Music, Brian Eno. Hans femte soloalbum har samma namn och är tänkt att beskriva tillståndet före och efter man fått insikt och kunskap om något. Hur man först arbetar som man blivit upplärd, för att sedan våga släppa taget och fortsätta helt intuitivt. Jag föreställer mig att det är så Mia E Göransson gör, att hon efter många år som lärare på HDK i Göteborg och som fri konstnär arbetat med leror och olika gjuttekniker, att hon nu vågar släppa sargen och jobba mer på ren lust, humor och med egna och ibland alldeles surrealistiska infall.
I sin presentation till utställningen skriver Mia E Göransson att hon i sin ateljé på Gustavsbergs porslinsfabrik har ett helt förråd av gjutna formar av grenar, kvistar, sprängsten, skräp, elektronik- och möbeldelar men också rent geometriska figurer: cylindrar, kvadrater, kuber och trianglar. Hon återanvänder det mesta men ”funktionen är mer av ren symbolisk karaktär i syfte att referera till porslinets traditionella användningsområde”. Det är så hon leker med oss betraktare, får oss att se något välbekant som sedan, i hennes tappning, allt eftersom blir något helt annat.
En gång tidigare har vi kunnat se Mia E Göranssons keramik i Ångermanland, då i en uppmärksammad samlingsutställning med vännerna från Blås & Knåda, Pasi Välimaa och Kina Björklund, på Galleri Utås 2011.
Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist
Volym 2023-10-11
Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.
Jonas Lundqvist, Härnösand, konstnär/keramiker, gick ut Konstfack 1973, tidigare lärare på ABFs konstskola och teckningslärarutbildningen i Umeå, hemslöjdskonsulent på Region Västernorrland, har fotat genom åren, främst för Provins och Volym.