En konstnärs resa, Ruth Zachrisson på Sundvalls museum
2026-10-22 17:02
När konstnären Ruth Zachrisson målar sitt självporträtt avbildar hon ett ansikte där anletsdragen bara antyds. Vi kan ana näsa och mun. Den kortklippta frisyren anger tiden för målningens tillkomst. Tydligast är hennes ögon och blick tillsammans med handens grepp om penslar och palett. Med detta självporträtt framträder en konstnär, som var verksam i Ångermanland fram till slutet av 1940-talet och som vi nu får möjlighet att lära känna närmare.
En rad lyckliga sammanträffanden ligger bakom den utställning som öppnat på Sundsvalls museum och visas till i april 2027. Ruth Zachrissons konstnärskap har hittills inte varit särskilt uppmärksammat. Näsåker var hennes hemort i sexton år fram till hennes bortgång 1949. Ortsborna har kunnat glädja sig åt en målning daterad 1945, som hänger i samlingslokalen Markusgården. I Sollefteå står skulpturen “Näcken, Nämforsens sista sång” på offentlig plats. I Kulturmagasinets bibliotek finns en porträttmålning av en man med mustasch, vintermössa och blå blick, en person som knappast varit van att sitta modell. En stor del av hennes väl bevarade produktion har funnits i det hem i Sundsvall där hennes dotter bodde med sin familj.
Zachrisson levde sin mest aktiva tid som konstnär i Näsåker vid Ångermanälven. Hon och hennes man, konstnären Eduard Bechteler, flyttade dit 1933, medan Nämforsen fortfarande dånade med full kraft. När hon avled 1949 hade vattenfallet och dess omgivningar omvandlats i det storskaliga kraftverksbygge vi ser på platsen idag. De kom dit under sin bröllopsresa. I likhet med många andra konstnärer vid denna tid kom de att välja ångermanländska landskap både som boplats och som motiv. Krig i Europa fick många att avstå från vyer i Provence, Grekland eller Italien. För några blev Ångermanlands älvlandskap i stället värdiga motiv. Jag har, i ett annat sammanhang, beskrivit hur älvdalarna i Ångermanland var och en fick sin egen uttolkare. För mig är det en välkommen överraskning att det också fanns en kvinna bland de verksamma konstnärerna här.
Den rörlige Helmer Osslund var tidigt ute vid Ångermanälven och bosatte sig i Granvåg. Vid Faxälven, kring Ramsele och Edsele, verkade Eric Hallström, annars mest känd för sina Stockholmsmotiv. Hugo Zuhr byggde ett hus med utsikt över Fjällsjöälvens forsar, bara en halvmil från Prästnipan i Näsåker, där paret Bechteler/Zachrisson byggde sin tillvaro högt ovanför Nämforsen. Men i likhet med Zuhr fick de uppleva hur deras älskade motiv raderades ut av kraftverksutbyggnaden och dess konsekvenser.
I en målning daterad 1944 avbildar Zachrisson den oreglerade forsen. Med den friska grönskan i träden i förgrunden tolkar jag det som en tidig vårbild. I två porträtt, ett av maken och ett av dottern Birgitta, förenas gestalterna med det omgivande niplandskapet. Konstnären har bemödat sig lika mycket om porträtten av två älskade människor som om bilden av älven och landskapet. De tycks höra ihop.
Mödrar och barn är återkommande motiv i flera målningar, som vi nu får se i Sundsvall. Några bibliska motiv utspelar sig i en utförligt målad norrländsk natur. ”Adam och Eva/ Norrlands paradis” avbildar två nakna människor som obekymrat strövar genom en skog i närheten av två lika orädda björnar. Zachrissons triptyk ”Moder med barn i fantasiskog” har släktskap med medeltida, tredelade altartavlor. I centrum vandrar en rödklädd mor med ett barn i famnen. Den uppvuxna skogen som omger henne fortsätter ut över sidostyckena där en björn och en uggleliknande fågel syns bland trädstammar och klippblock. Genom triptykens form ger hon den naturnära bilden av moderskap en upphöjd, andlig dimension.
I kontrast till dessa odaterade verk är målningen “Mor med barn i forsbädd” snarare en bild av utsatthet och övergivenhet. Den kom till mellan 1942 och 1945, alltså under åren då kraftverksbygget vid Nämforsen planerades och påbörjades. Här avbildar hon en ensam, avklädd moder sittande i en torrlagd älvfåra med sitt barn i knät. Det kan tolkas som porträtt av en dåtida eller samtida moder i avsaknad av beskydd och utsatt för hot. Men Zachrisson är mer precis än så. Genom att placera mor och barn i den steniga terrängen utan forsande vatten förebådar hon de förändringar, som ska komma att ske vid forsen. Medan maken gjorde sig känd som en kraftfull motståndare till utbyggnaden uttrycker Ruth Zachrisson sin protest mer försynt och eftertänksamt. Motivet återkommer i målningen ”Mor med barn vid älvstrand” och i den fristående lilla skulpturen ”Urmamma med barn” från 1936.
Under åren i Näsåker tycks Zachrisson ha haft ett särskilt öga för barnen i byn. Med porträtten av ”Karl-Hugo”, ”Gull-Britt” och ”Ångermanlandsflickor” har Zachrisson med sin blick gett dem den uppmärksamhet som varje barn förtjänar. I mina ögon är det ovärderliga bilder. Hon har bevarat den allvarsamma uppsynen hos barn, som varken poserar eller ställer sig in.
Den kollektiva bilden av byns barn i målningen ”Skidbacken” är däremot rent uppsluppen. Det gäller både barnen och konstnären själv. Barnen åker utför och klättrar uppför en brant, som idag är slalombacke med lift. Zachrisson har fångat varje barns helt egna stil. Färgerna i vantar, mössor, yllestrumpor, förkläden, kjolar och byxor verkar ha utlöst hennes målarglädje. Hon bjuder på mesta möjliga variation i varje detalj. När hon ställde ut målningen tillsammans med maken 1936 fick den snålt formulerad uppskattning i en recension. Den finns att läsa i utställningen.
Ty Sundsvalls museum visar en utförlig dokumentation kring Zachrissons liv och utveckling. Hon föddes i Eskilstuna i den välbärgade familj, som tillverkade Öbergs bästsäljande spelkort. Efter utbildningen i teckning för tryck och bokhantverk på Konstfack tecknade hon en serie mycket vackra julkort. Hon fick också uppskattning för sina bidrag till en mönsterbok från 1929. Men hon nöjde sig inte med detta. 39 år gammal tog hon sin begåvning för bild på allvar och sökte utbildning i konst- och kulturstaden Dresden. Två år innan nazisterna kom till makten i Tyskland förflyttade hon sina konststudier till akademier i Paris.
Flera gynnsamma omständigheter har samverkat till att Ruth Zachrissons verk nu visas. Fotografen Linda Maria Thompson har, som doktorand vid akademin Valand, tillbringat mycket tid vid Nämforsen för att undersöka de bilder, som under lång tid har skapats där. Hit hör paret Bechteler/Zachrissons produktion. När Thompson fick tillgång till bilderna i familjearkivet i Sundsvall blev hon starkt berörd av Zachrissons verk från åren i Näsåker och av det hotade landskapet kring Nämforsen. Under sitt pågående arbete har hon haft kontakt med curator Karolina Aastrup vid Västernorrlands museum. När Aastrup senare började arbeta på Sörmlands museum öppnades vägen för en utställning med Zachrissons verk, tack vare hennes ursprung i länet. Därmed blev det möjligt att slå två flugor i en smäll: både en utställning på Sörmlands museum och nu denna i nära samarbete med Sundsvalls museum.
På vägen från Sundsvall stannar jag till i Näsåker. Jag träffar en kvinna som berättar hur roligt det var i skidbacken, som Zachrisson avbildat. Jag lyckas se en målning från 1945, som finns i Markusgården mitt i byn. Det är en blåkall vinterbild av älven, som hävdar sig väl bland de mer dominanta målningar av maken Eduard, som också syns i lokalerna. På den plats där familjens villa stod på Prästnipan finns idag Näsåkers hällristningsmuseum med samma utsikt som familjen Bechteler/Zachrisson kunde njuta av.
Via telefon får jag veta att ytterligare två oljemålningar av Zachrisson hänger här. Det är färgstarka bilder, som myllrar av liv. “Midsommar på Nippan” skildrar nöjeslivet på den närbelägna festplatsen där festivalen Urkult numera äger rum. “Näsåkers småskola” från 1935 föreställer små grupper av lekande barn på en skolgård i snö.
Vägen mellan Sundsvall och Näsåker är lång. Om fler av Zachrissons verk kunde visas på den plats där de en gång kom till skulle hon med all säkerhet vara mycket välkommen tillbaka.
Text: Margareta Klingberg
Foto: Linda Maria Thompson
Volym 2026-10-22
Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.