En utställning om det motsägelsefulla i att vara människa
2026-09-12 16:39
Vaxmålningar, textiler, tryck och objekt av Kersti Grönlund
För transparensens skull ska sägas att jag länge haft ett särskilt öga för Kersti Grönlund träffsäkra och poetiska konst som jag mött i många grupputställningar. Hennes konst har ofta varit minst i storlek, men i mig har de lämnat störst avtryck. Jag har länge velat se en större separatutställning och får här mitt lystmäte med hela sjuttiofem verk som verkligen hittat hem på Hackås Maskin och kultur. Den gamla skolbyggnaden ramar in och förstärker den omsorgsfulla känslan i verken och passar perfekt in i dess färgskala och patina. Här finns också något av skolans tematik: att växa och att värna, att söka och finna, men också tappa bort sig. Att vara den som är stark, men också samtidigt skör. Att vara människa.
Det är svårt att välja ut enstaka verk att lyfta då de flesta verk håller mycket hög konstnärlig kvalitet och förstärker varandra, en omsorgsfullt staplad vedhög där allt faller om du skulle ta ut den där stora klumpiga mitt i.
Titelverket “Stark och Skör”, består av ett rostigt, inlindat metallstycke på en bädd som tycks, liksom “För din skull” och “Modersmjölken”, direkt behandla moderskapet. “Modersmjölken” är en installation bestående av en mjölkstäva fylld i botten med en fet substans. Mitt i det som ska symbolisera mjölken flyter ett litet ansikte med slutna ögon.
Konstnärens sätt att blanda material med djurhår, vax och vardagsföremål har nära släktskap med några av Joseph Beuys verk, såsom “Den feta stolen”. Det väcker ömsom äckel, ömsom fascination. En besökare undrar om verket föreställer Sagan om ringen-karaktären Gollum, men titeln leder snarare tankarna till ett spädbarn – som kan vara nog så monsterlikt i sin törst efter mjölk. Hen ligger bokstavligen i ett slags mjölkkoma och ser mest fridfull ut.
Det är lätt att läsa in något hotfullt i verk som handlar om moderlig omsorg. Louis Bourgeois jättespindel “Maman”, som står på sju meter höga vingliga ben, kan verka skräckinjagande, men är i själva verket en hyllning till Bourgeois egen moder. Spindelhonan spänner de tunna benen till bristningsgränsen för att hålla sin tungt lastade bakkropp med ägg på beskyddande avstånd från marken.
Grönlund rör sig ledigt mellan tuftad textil, objektverk, grafik på olika material och enkaustikmålningar. Några av objekten väcker min nyfikenhet “Boken” är en igensydd bok som anonymiserats genom att ha målats vit. Kanske en gammal dagbok? “Olika men ändå så lika”, en installation av svarvade träfat monterade direkt på väggen tolkar jag som en personifikation av föremålen, kanske ett familjeporträtt.
En vanlig kritik mot konstnärer som blandar material är att det skulle vara spretigt, som om konsten skulle vara oigenkännlig om man bytte material eller teknik, att publiken skulle bli förvirrad om den behandlade mer än ett tema. Men det finns mer än ett sätt att vara stringent på. Kersti Grönlunds konst känns direkt igen på sin raka enkelhet i frågeställningar om hur det känns att vara levande – oavsett teknik eller grad av abstraktion. Känslan av trä mot huden, ett barns lena huvud och hästens sträva man. Att dröja sig kvar vid finskålens välbekanta mönster och låta tankarna vindla. Efter flera varv runt utställningen upptäcker jag hela tiden något nytt.
Gå och se den här utställningen. Det enda jag sett i år som var bättre än “Stark och Skör” är just Louis Bourgeois på PoMo i Trondheim. Bourgeois ägnade stor del av sitt liv åt moderskapet, men släppte aldrig konsten ur sikte. Spindeln jobbar outtröttligt för skydda sina ägg och att laga sina trasiga nät, en reparatör som trots den tunga börda hon bär, trots att hon är så skör, ändå står så stark. Just här möter Grönlunds verk Bourgeois. Hos båda finns omsorgen, kroppen och det vardagliga, men också något främmande. Kersti Grönlunds rostiga metall, vax och hår gör omsorgen materiell. Något som kan bära, skydda och samtidigt vara skört och lite obehagligt. Det är en konst som inte väjer för motsägelserna i att vara människa.
Text och foto: Jenny Persson
Volym 2026-09-12
Jenny Persson, född 1976 i Östersund, är en yrkesverksam konstnär med en utbildning i fri konst från Middlesex University i London, där hon även genomförde en utbytestermin på FAMU, högskolan för fotografi i Prag. Hon arbetar som frilansande konstnär, konstkonsult och fotograf, och är deltidsanställd som konstpedagog. Se vidare på Jenny Perssons webbsida och Instagram