På ett trägolv ligger två gröna lastpallar lite snett berdvid varandra. På vardera lastpallen ligger en del av ett trästycke  med ett sagoslott insnidat. Det ser ut som träet gått itu och delats tvärs över sagoslottet.

Erik Tylhammar Johansson – ”Landet Ingenstans”

2023-09-13 17:09

Maximalt symbolladdad minimalism på Ahlbergshallen

I Landet Ingenstans växte Peter Pan och de förlorade barnen aldrig upp. I Erik Tylhammar Johanssons utställning “Landet Ingenstans” är förtrollningen bruten, sagoslottet har rämnat. Vi kliver in i en drömvärld där tingen är välordnade och polerade men har djupa och tydliga sprickor, klockan tickar och krokodilerna lurar runt varje hörn. 

Utställningen består av 13 installationer, en tavla och en verkslista.  Tylhammar arbetar med en blandning av hantverksmässigt tillverkade objekt i massivt trä och metall blandat med hittade och samlade objekt. Kontrasten mellan blankpolerat och rått, färdiggjort och handgjort, natur och industri är effektfull. Uttrycket är minimalistiskt och sparsmakat, men för den saken skull inte enkel – alstren är utförda med en imponerande precision. Materialen och titlarna verkar vara omsorgsfullt utvalda för att skapa maximal symbolladdning.  Jag får en känsla av att ingenting är en slump och börjar gå på skattjakt.

På en vit vägg sitter tre metallkonstruktioner fastsatta. Böjda metallstavar sträcker sig utåt mot rummet och i änden av varje är ett snäckskal fastmonterat som blänker i rummets belysning.

Erik Tylhammar Johansson, ”Every Whisper in a distance”, stål och snäckskal från havsöron.

I verket “Terra Inc.ognito” – en bearbetad antik jordglob – hittar jag min första ledtråd i den udda punkteringen. Terra Incognito betyder okänt land på latin och användes av upptäcktsresande. Inc. är förkortning till Incorporation, den amerikanska motsvarigheten till aktiebolag. Den antika jordgloben har slipats och blottar den underliggande metallen, de enda fragmenten av kartbilden som kvarstår är skatteparadis som Bermuda och Västindien.

I entréhallen hittar vi en önskebrunn där avfällningar från pengarna blandats med destillerat vatten som bildar ett intressant mönster i botten. Önskebrunnens vätska består inte längre av tårar, Tylhammar känner sig numera mer arg än ledsen över världens tillstånd.

I det övre rummet möts vi av “Leviathan”, en monstervariant av kungen från det gemytliga men stundtals konfliktfyllda sommarspelet Kubb. Kungens upp-och-nedvända kropp utgörs av kubbstora bitar. Leviathan är det bibliska sjömonstret som också namngett Thomas Hobbes politiskfilosofiska bok där han skriver om makt och människans själviska och våldsamma natur. Kastpinnarna som borde användas till att fälla kungen, är bundna vid, och utgör, dess kropp.

Flera av Tylhammars verk berör barndomsminnen som han haft tillsammans med sin pappa – gjutna tennsoldater, en delad chokladkaka innan frukost, lönnens klyvfrukt på pappans näsa. Ekollon plockade vid föräldrahemmet som bildar ett långt pärlband; två ekplantor står på golvet intill, planterade i en vril. Det är lätt att längta till en enklare och oskyldigare tid – då du inte kände till någon annan ondska än den som finns i sagorna.

På det bruna trägolvet står en mörkbrun vril fylld med jord. I den växer en ekplanta. I bakgrunden syns en del av ett objekt i ljust trä.

Erik Tylhammar Johansson, “Fortplantningen”, koppar, smyckestråd, ekollon, vril, jord och ekplantor, (detalj). I bakgrunden “Leviathan”, granträ.

Det inre rummet har tydliga folkhemsreferenser med faluröd färg, hopsydda kökshanddukar, tennsoldater, stengods och rosenvatten. Materialen signalerar hemtrevnad, igenkänning och trygghet, men de hopsydda paradhanddukarna innehåller enligt verkslistan lort och tennsoldaterna är nedsmälta till oigenkännlighet. Allt var inte bättre förr. 

Nostalgikern ser på dåtiden i ett rosenrött skimmer och frånsäger sig ansvar för nutiden, allt blir bra, bara vi kan komma tillbaka till X (sätt in föredragen guldålder). Men Janus blickar både framåt och bakåt. I Tylhammars version består “Janus” av två nötta greenscreen-tyger, som vajar i en fläkts vinddrag. Vad som helst kan projiceras på en green screen – vad är äkta i en tid av deep fakes, penga- och maktgirighet?

Jag hade bestämt mig för att beskriva ett fåtal verk, men när jag började dra i en ände rullade garnnystanet iväg. Jag förs fortfarande in på nya spår och jag har inte ens börjat på det jag tycker är mest intressant. Men kanske är det just så, att det är Pandoras ask jag öppnat. Klockan tickar och tiden rinner ifrån oss. Men hoppet finns kvar längst ner i asken i form av en spirande liten ekplanta.


Text och foto: Jenny Persson

Volym 2023-09-13

Länk till denna artikel


Jenny Persson, Frösön (född 1976) yrkesverksam konstnär utbildad på Middelsex University med en utbytestermin vid fotohöskolan FAMU i Prag. Startade 2005 den enskilda firman Konstfoto Jenny Persson som huvudsakligen har utfört uppdrag inom konst och fotografi. Är konstnärlig multiinstrumentalist som gillar att vända på perspektiv och använda oväntade materialkombinationer och tekniker, gärna i större skala och offentliga rum. Jobbar sen 2021 halvtid på Östersunds Kulturskola. Intresserad av samhällsfrågor och engagerar sig ideellt, bland annat i Svensk Form. Se vidare på Jenny Perssons webbsida.


Tillbaka till toppen