Ett måleri exakt och abstrakt
2026-05-07 14:22
Olof Ahlström på Galleri Lokomotiv
Det lilla galleriet på Örnsköldsviks kollektivverkstad är en vit kub vars väggar inte kan hålla sig från att vara sig själva. Utskjutande avsatser och resterna från en trappa syns i arkitekturen och skapar liv i rummet som varje konstnär måste förhålla sig till i hängningen. Olof Ahlström har hängt sina målningar så exakt att tanken går till rakblad och laser.
Inom duken råder en annan stämning – bilder fulla av liv, sökande lustfyllda i penseldrag och färg. Sedan en sylvass gräns, där ram och yta möter rummet. Det är nästan svårt att beskriva i ord. I vanliga fall tar varje hängt verk slut någonstans, där väggen möter upp. Men denna utställning sticker verkligen ut, utställningens exakta form möter måleriets interna upplösning.
Små områden av färg bredvid varandra, som barken på en gammal tall. Måleriet är vid första anblick abstrakt, men i flera målningar träder en bild sakta fram. Höga kustens bekanta landskap slår igenom, berg möter hav, kobbar och en bortre horisont. Flera målningar påminner om Helmer Osslunds högakustenmåleri, men abstraherat, friare. Någon blickar ut över ett landskap. Tillsynes orört. Ingen mänsklig aktivitet. Vildmark.
Några mindre verk viskar satellitfoto, kanske ett ovanifrånperspektiv där tankarna går till utgrävningar och mänsklig närvaro i svunnen tid. Jag tänker på fornborgen i min egen trädgård: kullar och vallgravar, som säkert syns på ett spännande sätt uppifrån. Verket ”Hommage (hudflängning av björk)” är det verk som sticker ut. Här har ett synligt använt stycke linne lagts ovanpå en tung skogsgrön färg, som skymtar genom tygets slitna revor. När jag senare läser lite om Ahlströms intresse sig för arkeologi bottnar mina tolkningar.
Vid en första research av Ahlströms arbete trodde jag måleriet vara pastost. Jag blev uppriktigt förvånad över att upptäcka ytornas relativa platthet, färgen har lagts i mycket tunna lager. Även detta bidrar till det strikta mötet med rummet. Färgen är så exakt avgränsad. Den är stramt hanterad i sin flödande form. En kontrast som lämnar mig konfunderad. Som om konstnären hejdar sig själv, förvägrar sig sina lustar. Det ger en viss spänning.
Är detta kolorism? Jag märker att orden fattas mig. Jag är inte van att titta på den här typen av måleri. Men det är välgjort, sinnrikt och spännande att följa med in i landskapen. Det känns traditionellt, men samtida på samma gång.
Det här är en utställning som kräver tid. Jag hade velat sätta mig en längre stund i en skön fåtölj och bara titta. Låta målningarna veckla ut sig, som en stillsam, ordlös naturfilm.
Text och foto: Madelaine Sillfors
Volym 2026-05-07
Madelaine Sillfors är konstnär verksam i Prästmon. Hon arbetar med skulptur, performance och måleri och har en masterexamen i fri konst från Konsthögskolan vid Umeå universitet, där hon även studerade estetik.
Hon har varit medlem och ordförande i det konstnärsdrivna Galleri CC i Malmö samt arbetat som curator och verksamhetsledare vid Museum Anna Nordlander i Skellefteå. Hon är engagerad i Konstnärscentrum Nord och ställer ut tillsammans med konstnärsgruppen AAAS.