Färgens explosion och betongens stillhet i Ojanens bildvärld
2025-02-28 16:02
Jakob Ojanen på Galleri Lokomotiv
Färgen i Jakob Ojanens utställning på Galleri Lokomotiv slår emot en, lysande som neonskyltar mot natthimlen. Här är färgen av största betydelse, motivet får bli sekundärt. Med kraftfullt lysande färger i bland annat rött, blått, turkos och grönt, ställs det ljusa och mörka mot varandra. Både på de mindre, men framför allt på de större ytorna byggs dramatiska scenarier upp. Med hjälp av palettkniven har intensiva spår dragits genom den tjocka färgmassan, som är pålagd lager för lager. Blandat med ristade linjer är det som om konstnären vill piska upp, röra om tills allt når en punkt av tillräcklig intensitet innan allt lägger sig till ro igen. Palettknivens spår påminner om växtlighet under vatten. Känslan av att drunkna i detta färgdjup, insnärjd i undervattensvegetationen blir påtaglig. Målningarna förmedlar något dubbelt: kaos i vackra nyanser, ett uppror som samtidigt ger utrymme för kompakt tystnad.
De tio målningarna som ingår i utställningen saknar titel, däremot har måtten noggrant angetts. Går man in längst in i galleriet och vänder sig om, går det att se två större verk samtidigt. Båda med samma namn och mått, ”Utan titel”, 205 x 153 cm. Den ena placerad på den skiljevägg som delar galleriet, den andra syns på den motsatta väggen längre bort. Färgskalan är även den lika i de två bilderna, men kaoset på dukarna skiljer sig en aning åt. En svårtolkad känsla av maskinell reproduktion med variation infinner sig. Hade det funnits ännu en vägg längre bort skulle jag förmodligen förväntat mig ytterligare en liknande målning där. Lysrören i taket speglar sig i fönstren och dessa spegelbilder fortsätter i oändlighet, vilket förstärker intrycket av upprepning och det uppstår en oväntad dynamik i lokalen.
Trots att Ojanens färgstarka måleri lätt får övertaget är det den raka motsatsen som fångar intresset: de tysta, stilla objekten i rummet. Till exempel ”Vit kvadrat på vit kvadrat (Samhällsbygget)”. På en grå betongklump som ser ut att ha plockats upp från något rivningsområde, sticker spik och metalltrådar ut och håller kvar en smutsig gulnad bit masonit likt en krackelerad monitor som slutat sända för länge sedan. Här blir jag stående och stirrar spänt på den tomma rutan och tänker: kanske ändå, kommer det upp något betydelsefullt på skärmen om jag bara väntar tillräckligt länge. Det är slående hur detta till formen simpla objekt förmedlar ett så starkt och djupt uttryck för människans existens och verket blir än mer omtumlande genom sin tysthet. Någonstans mellan motsatserna i Jakob Ojanens utställning, mellan färgens explosion och den tysta betongen, finns en knappt förnimbar kommunikation värd att känna in och lyssna till.
Text och foto: Ann-Kristin Källström
Volym 2025-02-28
Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida