Geometri och magi på Härnösands Konsthall
2026-06-23 10:31
Alexandra Severinsson, Marie Dahlstrand och Merete Lassen
Det finns en diskret humor i titeln ”En linje, en kurva och ett hörn” som tilltalar mig. Som om någon, efter två mer öppna begrepp, påminner oss om att vi fortfarande befinner oss i ett rum. En linje kan fortsätta i all oändlighet, en kurva kan svänga åt olika håll – men ett hörn är konkret. Något man stöter emot. Något som markerar en plats.
När jag går genom utställningen tänker jag på frasen ”La ligne et le rythme”. Jag var tjugo år när jag liftade till Paris för att se en Matisse-utställning med det namnet, och sedan dess har den följt mig. Linjen och rytmen. Här blir det ett sätt att läsa verken snarare än en jämförelse. Linjen är inte bara en kontur, utan något som bär rörelse – ett spår av en hand, ett sätt att orientera sig.
I det första rummet finns verk som påminner om partitur. De tre från taket hängande papperslängderna i ”Echoes”, av Alexandra Severinsson, blir som svävande noter i rummet. De bortklippta fragmenten på golvet fungerar samtidigt som rester av en redan spelad musik, något som inte längre syns men fortfarande tillhör verket. Även serien ”Barreiro Marks” arbetar på ett liknande sätt, där streck och pauser bygger upp olika rytmer.
I flera verk upprepas cirklar, linjer och geometriska former med en noggrannhet som blir nästan lugnande. Andra rör sig mer mot rituella uttryck, där tecken och mönster kan associeras till äldre symbolvärldar och andliga praktiker, som i oljemålningen ”Above and Beneath” av Marie Dahlstrand.
Det går att läsa detta som två olika sätt att söka mening: ett mer systematiskt och ett intuitivt. Utställningen rör sig mellan dessa poler.
Kanske är det därför den upplevs som musikalisk. Vissa verk är strama och precisa, andra öppna och improvisatoriska. Några rytmer är tydligt uppbyggda, andra mer kroppsliga och svårfångade. Arkitektur och landskap, design och natur, kontroll och intuition får existera sida vid sida.
Överflygningar och detaljer av former, kartor, topografier och byggnader träder fram i de två- och tredimensionella verken. Motiven pendlar mellan det igenkännbara och det abstrakta. Merete Lassens kuber och strikta målningar, som skulpturen ”A walk, a bike ride, being still #1”, för tankarna till en kaklad simhallsestetik.
De räta vinklarna och tydliga färgfälten står i kontrast till de mer organiska uttrycken hos Severinsson och Dahlstrand. Tillsammans skapar en dynamik där det konstruerade möter det intuitiva och det strikta möter det fria. Ett mönster av likheter och skillnader träder fram, med en tydlig struktur men också med något som inte helt låter sig räknas ut.
Text och foto: Victoria Engholm
Volym 2026-06-23
Victoria Engholm är skribent, konstnär och kommunikatör med en bakgrund som journalist och krönikör inom dagspressen. Utöver sitt arbete och konstnärliga praktik håller hon kurser i analog collageteknik och prestigelöst skapande. Hon har utbildningar i bland annat journalistik och kreativt skrivande samt ett antal olika kurser inom bildkonst, den senaste Bild och berättande vid HDK Valand. Hon är också utbildad i bild- och symboltolkning och tar uppdrag som frilansande illustratör. Victoria Engholm är född i Sundsvall och har numera sin bas i både Sundsvall och Nordingrå.