Gräver i minnet – Hans Kvams måleri
2025-05-30 10:27
Sundsvalls museum
I Sundsvalls museums lilla galleri på bottenplanet visas från maj till september måleri av Hans Kvam, bosatt i Ås utanför Östersund. Som många andra konstnärer gräver han i sina minnen från barndomen, det vill säga i sitt undermedvetna, för att skapa sin konst.
Utställningens titel ”Halva sanningen” syftar på att Hans Kvam själv sätter ett frågetecken kring sanningshalten i det uppgrävda materialet. På en vägg i utställningen skriver han: ”En halv sanning kan vara en minnesbild av något som man tror sig minnas, men ibland inte alltid stämmer med det som faktiskt hände.” Men vem bestämmer vad som faktiskt hände, finns det ett facit någonstans? Och har fakta någon betydelse för resultatet av minnesarbetet – konstverket?
Ett exempel på ett tveksamt minne är målningen ”Lämnad”, där små eldar släcks med någonting som liknar ett duschmunstycke. Den bygger på ett minne där han som barn skulle ha varit med om att orsaka en skogsbrand. I dag vet han inte om det är sant, men spelar det någon roll? Barn leker med eld och skogar brinner. Det viktiga är inte minnets trovärdighet, utan att målningen förmedlar känslan: skräcken, ensamheten, vattnet, röken, elden – allt sett ur ett barns perspektiv. Titeln ”Lämnad” syftar på att kompisarna stack och han stod kvar, ensam.
Det är just genom att ifrågasätta sanningshalten som Hans Kvam osäkrar målningarna och öppnar upp dem för betraktaren. De är inga tvärsäkra utsagor för betraktaren att förhålla sej till. Vi kan gå in i bilderna och tolka in oss själva, projicera våra egna minnen och liv i dem.
”Lämnad” är liksom de andra målningarna endimensionell och saknar djupperspektiv. Här finns inget värderande fokus, ingenting som tonar bort i bakgrunden. Allt ska upp till ytan och alla detaljer är lika mycket värda. Färgpaletten är genomgående dämpad. Ofta rött, mycket grått, beige och svart. Ibland inslag av gult eller blått, gärna mot gråvit, beige eller grå bakgrund. Det ger bilderna en lågmäld intensitet.
Minnesbilderna uppenbarar sej i abstrakta fragment, pillriga små detaljer och rebusartade brottstycken, ofta till synes utspridda över bildens yta på måfå, som i ”Dagboken” eller i diptyken ”Vandringssägen”. Några målningar bygger på upprepning, som ”En hattmakares mardröm”, där en hatt återkommer gång på gång. Tjatigt så in i väggen. Hatten blir, trots sin enkelhet, det mest figurativa i hela utställningen.
Hans Kvams väg till konsten har varit krokig. Han skulle utbilda sej till fritidsledare men fastnade i skolans konstateljé. Lärarna uppmanade honom att byta inriktning så han sökte till en förberedande konstskola. Efter det har han utbildat sej vid Konsthögskolan i Trondheim, gjort ett projektår vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och arbetat med samtidskonst på Färgfabriken i Stockholm.
Tidigare har han jobbat konstnärligt inom video, ljud och digital bild men efter en vända in i reklambranschen slutade han med video och digital bild men behöll ljudkonsten. Han flyttade tillbaka till Jämtland runt 2005 och återgick där till måleriet.
I dag beskriver han sitt måleri som en hänsynslös lek med materialet. Metoden är att aldrig sluta jobba. Han skissar, experimenterar, leker sig fram till detaljer och former som sätter igång associationer och minnen. Dessa minnen kryddas och förstärks i måleriet. Han har lämnat oljefärgen därhän och använder akryl- och vinylfärg. De stora målningarna i utställningen är målade på duk, de mindre på pannå.
Text och foto: Karin Kämsby
Volym 2025-05-30
Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.