GS-stipendiater 2024
2026-10-16 15:04
Michaela Frycklund, Tilda Johansson, Anna Renström
2024 års GS-stipendiater Michaela Frycklund, Tilda Johansson och Anna Renström visar sina arbeten i en gemensam stipendiatutställning på Sundsvalls konstförening galleri. De jobbar med olika material och uttryck men verken tycks ändå ha någonting gemensamt. Kan det vara förankringen i det norrländska landskapet? Michaela Frycklunds träskulpturer, Tilda Johanssons svartvita stickade bilder och Anna Renströms målade pappformationer trivs ihop.
Tilda Johansson gick ut textillinjen på Konstfack 2025. Nu bor och verkar hon i Undersåker i Jämtland där hon vuxit upp och har sin ateljé. Hennes stickade bilder i svart, grått och vitt ullgarn drar blickarna till sig. De kraftiga ramarna är tillverkade av återanvänt virke från en gammal vedbod.
Hon fick stipendiet för att genomföra sitt examensarbete ”I skydd av de vida vidderna” på Konstfack. Verket är ett stort collage, 1,80 meter brett och 2,40 meter högt, som står lutat mot en vägg i galleriet. Det består av tre stickade våder som monterats ihop och handlar om platsen och minnet. Förlagorna är fotografier från 1930-talet fram till i dag. På bilderna befinner sig konstnärens samiska anhöriga ur flera generationer i det fjällnära landskapet vid Klimpfjäll i Jämtland. Tidigare har verket bland annat visats på Gaaltije saemien museume i Östersund. Utställningen recenserades i Volym i december 2025.
I sitt arbete med de stickade bilderna utgår Tilda Johansson från digitala eller analoga fotografier som hon bearbetar i ett bildredigeringsprogram. Därifrån överförs de till ett designprogram som översätter fotografierna till stickmaskinsmönster. Konstnären kan själv påverka utformningen och rita in detaljer. Det finns även program för att förbättra skärpan i den stickade bilden. Slutligen hamnar mönstret i stickmaskinen och bilden framställs.
Tilda Johansson visar även tre bilder i mindre format. I ”Sjön” befinner sig en gracil, kvinnlig skepnad halvvägs ute i vattnet. Hennes svarta skugga speglar sig i sjön. Framför henne ligger en vit snövall och längre bort tornar ett vitt fjäll upp sig.
Tilda Johansson samlar på äldre foton, men fotograferar också själv. Även när förlagorna är färgbilder gör hon om dem till svartvitt. I ett pågående arbete utvecklar hon nu färgskalan med inslag av blått.
Anna Renström bor och arbetar i Nordingrå och har sin ateljé i logen hemma på gården. Hon har fått GS-stipendiet två gånger, första gången 1995. Den här gången var syftet att utforska hur måleriet kan bli mer skulpturalt. Hon visar "Installation med skulpturala former” bestående av skulpturer av wellpapp målade i milda nyanser. Det är behagligt att se på de pyramidliknande formationerna, lite som att se ut över ett landskap med blånande berg. Skuggornas och ljusets skiftningar i rummet förändrar färgerna och skapar variation.
I konsthallens fönster ligger fjorton av Anna Renströms ”Landskapsporträtt”. Det små, runda målningarna är abstrakta och inspirerade av landskapets färger. De visades på Ånge konsthall våren 2025 i en utställning som recenserades i Volym i mars 2025.
Michaela Frycklund är verksam i Umeå och kommer från Härnösand. Hon gick ut konsthögskolan i Umeå 2024, samma år som hon fick Grafström-Sandqvistska fondens stipendium. Hon jobbar gärna storskaligt i trä och fick stipendiet för att vidareutveckla ett projekt där material från förfallna lador omvandlas till skulpturer. Genom en annons i lokaltidningen fick hon kontakt med ägaren till en lada med timmerstomme och väggar av plank som hade rasat ihop. Stipendiet användes till att plocka ner ladan och ta in den i ateljén. Av den har det sedan blivit ett tiotal skulpturer i varierande storlekar.
I arbetet utgår hon från materialets egenskaper och olika stadier av förfall. Hon vill undersöka de berättelser som är på väg att försvinna. Samtidigt bygger hon upp nya former och nya berättelser ur förgängligheten. Skulpturerna har visats i sex olika utställningar. En sjunde, Höstljus, väntar i Umeå senare i höst. Något av en framgångssaga med andra ord.
– Man blir lite trött. Jag skulle vilja ha ett mellanspel men jag har inte släppt ladorna. Min dröm är att bygga en skulptur på plats där en lada rasat ihop, säger Michaela Frycklund, efter att ha kånkat in sina skulpturer i Sundsvalls konstförenings galleri.
Här visar hon de tre minsta ladskulpturerna: ”Eilert”, ”Löta” och ”Näset”. Att de är de minsta betyder inte att de är små. Det handlar om rejält tunga träklumpar. Jag tänker på Lars Vilks konstprojekt ”Nimis” och Johanna Syréns utställning och fotobok ”Laderna”, med bilder på mer eller mindre upprättstående lador i Hälsingland.
Text och foto: Karin Kämsby
Volym 2026-10-16
Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.