Gudrun Söderholm – den vävda handens och tankens arbete
2025-05-13 14:45
Härnösands konsthall
”Riktningar” heter Gudrun Söderholms aktuella utställning och är även titeln på ett av verken, en dubbelväv i lin med invävda rundlar av bomullstyg. Mönstret består av pilar som riktar sig åt olika håll. ”Det är så jag arbetar och oftast känner mig: som spretande pilar”, berättar konstnären under ett samtal med konstföreningens ordförande under invigningen av utställningen. Hon beskriver sig som öppen för nya intryck och väljer material utifrån vad hon vill uttrycka i stunden. Metall, glas, papperssnören och tagel – alla materialen finns representerade i utställningen. Som utgångspunkt föredrar hon dock att arbeta i damastväv, den traditionella vävtekniken. Ett exempel är det blanka och säkerligen mycket avancerade verket ”Hålrum”, där bomull och rostfritt stål vävts samman i både varp och inslag.
Gudrun Söderholm har arbetat med vävning i många år, både som konstnär och kursledare. Hon utbildade sig till textillärare vid Umeå universitet i början av 1980-talet och har sedan dess främst utgått från traditionella vävtekniker i sitt skapande. Geometriska mönster, ofta hämtade från norrbottniska och i vissa fall tornedalska kulturskatter återkommer i hennes arbete – mönster som hon letat fram i museernas gömmor och gett nytt liv.
I vissa verk broderar hon på metalldukar med restgarner i lin – trådar som blivit över vid vävningen. När dessa sedan monteras på ett underlag av rostfri plåt blir resultatet hårt, blankt och ser nästan ut som ett tryckt alster. Ljuset är viktigt för Gudrun Söderholm och i damastväven ”Koppar”, gjord i bomull och koppartråd, skiftar vävens uttryck ständigt beroende på hur ljuset faller in från fönstret och besökaren rör sig i utställningslokalen.
Efter ett offentligt gestaltningsuppdrag på ett äldreboende i Boden, där hon arbetade med glasmosaik på betongsitsar, väcktes en nyfikenhet för glasets möjligheter. I konsthallens utställning finns tre färgstarka glasmosaiker: ”Kraftfält”, ”Mosaik” och ännu en ”Mosaik”. Mönstren är inspirerade av gamla norrbottniska vävar och stickmönster till ullvantar. De har en helt egen lyster i sitt nya sammanhang. Mig påminner de om rosettfönster i en gotisk kyrkofasad.
Alldeles vid ingången till utställningen hänger verket ”Tagelboxar I–IV”. Här har Gudrun Söderholm arbetat med ännu ett material, hästtagel, som hon nogsamt satt ihop i fyrkanter och försett med ett svartvitt, geometriskt mönster. Det väcker min lust att vilja dra fingrarna genom det grova taglet och känna en svag hästdoft.
Det är något meditativt, nästan sakralt och upphöjt, över Gudrun Söderholms konst. Att se hur ljuset bryts i koppar, stål och färgat glas, hur de väl avvägda färgerna balanseras och hur de strikta mönstren hålls i stram harmoni – allt detta vittnar om ett mycket skickligt hantverk. Hennes verk inger både respekt och beundran.
Text och foto: Karin Lundqvist
Volym 2025-05-13
Karin Lundqvist, Härnösand, tidigare bibliotekskonsulent för Region Västernorrland, fil. kand. i engelska, nordiska språk, litteratur-och konsthistoria, har skrivit litteraturrecensioner och krönikor för dagspressen, facktidningen Biblioteksbladet, kulturtidskriften Provins och om konst för Volym.