I förgrunden ett träsnitt på tyg föreställande rosa organiska former tryckta på ett vitt tyg. I bakgrunden skymtar en grå stenvägg med fler verk uppsatta.

Ingrid och Märit Aronsson: varsamma stygn och snitt

2022-05-30 16:06

Utställningen ”Dagboksmönster” på Galleri Lux

”Slarvets betydelse för uttrycket ’slarv’ öppnar upp för slumpen, som bjuder in det okontrollerade, intuitionen, det undermedvetna. ’Slarv’ – möjliggör ett livligt levande växande. Gör det möjligt att KOMMA LOSS. ’Slarv’ kan vara förlösande.” Citatet kommer från en av Sveriges mest kända brodöser, Elsa Agélii. Orden är broderade på en kökshandduk och med den ingången till utställningen, blir förväntningarna att få uppleva något som är okontrollerat, vildsint och till och med slarvigt.

Jämtlandsbördiga Ingrid Aronsson och Märit Aronsson är mor och dotter. De ställer ut tillsammans under titeln ”Dagboksmönster” på Galleri Lux i Östersund. Ingrid Aronsson har arbetat åtskilliga år som textil- och bildlärare. Fritt broderi och akvarell är hennes främsta uttrycksmedel. I utställningen visar hon ett 20-tal broderier. Märit Aronsson är bosatt i Trondheim, där hon utbildat sig vid Kunstakademiet. Tryckta mönster i olika utföranden är hennes bidrag till utställningen.

Låt oss först bekanta oss lite med broderiets historia. Broderikonsten har funnits så länge som man kunnat framställa tyg. Med nål och tråd har kyrkliga textilier smyckats, historier berättats (Bayeuxtapeten – det mest kända historiska exemplet) och hemtextilier dekorerats. Inom högreståndsbroderiet utfördes hantverket av män, medan folkbroderiet var en typisk kvinnosyssla.

Elsa Agélii som nämndes inledningsvis, är en av de moderna pionjärerna inom den gren som kallas fritt broderi. 1993 grundade hon Täcklebo Broderiakademi för att höja statusen för broderiet som konstart. Långt innan dess gjorde hon sig känd för sina dagboksbroderier, där hon synliggjorde kvinnors liv och kamp.

Broderi är numera en etablerad konstform, som på senare tid även vunnit terräng på de internationella konstscenerna. Den största skrällen hittills står Britta Marakatt-Labba för, då hon medverkade i documenta 14 med sitt broderade storverk ”Historjá”, som belyste samernas mörklagda historia.

Ingrid Aronsson har däremot inga behov av att blottlägga obekväma sanningar. Hon hämtar inspiration från naturen och landskapet med en relativt traditionell blick. Det är måleriskt och lågmält – ja, rent av beskedligt. Här finns heller inga förnumstiga utrop eller oväntade ironier. Mest intressant blir det i ”Moster Hertas trädgård”, där det tydligast framgår att trådarna fått växa fram intuitivt och fritt över ytan. Färgerna är återhållsamma och nålen har blivit en penna som liksom ”kluddar” på vissa ställen. Här finns något outtalat, som väcker nyfikenhet.

Broderi i blått, rött och vitt på vit textil.

Ingrid Aronsson, ”Moster Hertas trädgård”, broderi.

Det måleriska återfinns också hos Elsa Agélii, som Ingrid Aronsson gått i lära hos. Trots Agéliis uppmaning om att släppa kontrollen, är Aronssons arbeten långt ifrån slarvigt utförda. Det är snarare som broderier brukar vara; ett resultat av noggrant arbete med nål och tråd. Hur skulle det se ut om man släppte på kontrollen fullständigt? Skulle det bli ett kaos av trådar som får löpa amok över tyget? Tanken kittlar.

Är det något som mor och dotter har gemensamt så är det hantverket, även om material, teknik och uttryck skiljer sig väsentligt åt. Märit Aronsson arbetar främst med träsnitt, som också det är en mödosam och långsam arbetsprocess. Men när snitten väl sitter kan mönstret tryckas upprepade gånger och det är något Märit Aronsson utnyttjar till fullo på ett lekfullt sätt.

Mönstren består av organiska former och texter som böljar sig mjukt över tyg och papper. De lappar över varandra, trycks eller klipps ut i nya formationer och lever på så sätt vidare. Delar återbrukas med slumpen som komponent. Där har vi ju slumpen, som Elsa Agélii talar sig så varm om.

”Allt hänger ihop”, heter de flesta av hennes verk (alla skulle egentligen kunna heta det) och det finns en underfundighet i titeln, eftersom många verk har sina rötter i ett ”urmönster”. En hemlighetsfull grundton med repetitiva inslag präglar Märit Aronssons arbeten, inte minst texterna som upprepar sig som ett gåtfullt språk. Ett konstverk består av pappersremsor med samma text som bildar en väv. På så sätt bryts orden som ljuset på en krusande vattenyta. Märit Aronssons poesi som skapar mönster har vi tidigare sett i Östersund på Mitt-Salong, som genomfördes 2019.

”Dagboksmönster” är varken en vildsint eller ”slarvig” upplevelse, utan snarare det motsatta: avkopplande och meditativ. Att se det konstnärliga resultatet av handens långsamma arbete, ger en stunds välbehövlig vila från allt digitalt brus.


Text och foto: Maria Ahlström.

Volym 2022-05-30

Länk till artikel

Maria Ahlström, Östersund (född 1967, Seoul, Korea), är i grunden kulturvetare med konstvetenskaplig inriktning, senare studier vid inst. för inredningsarkitektur och möbeldesign, Konstfack. Jobbar med alla former av kommunikation: utställningar, text och bild. Undervisar också i Fotografisk bild och Bild & Form på gymnasienivå.
Se vidare på Maria Ahlströms webbsida, Krumbukt.


Tillbaka till toppen