Kersti Grönlunds utställning Skyddsvärd
2026-11-10 15:41
Hur skyddar du det du älskar?
I ett av rummen på Apotekshuset i Sollefteå får vi möta Kersti Grönlunds konstnärskap. Hela 34 verk ryms i ett förhållandevis litet galleri, och berättar om en kreativ process präglad av nyfikenhet och omtanke. Mitt i rummet står ett bord, och jag dras till bordsskivan som fyllts med verk i olika storlekar och utförande. En buffé av längtan, blickar, saknad.
På bordet står verket ”Liten palt”, av stengods. En liten, glansig harpalt trycker ensam på en matt blågrön yta; en pöl eller en gräsplätt. Den är så fin där på bordet, bland allt det andra, men jag hade önskat att den fått ta mer plats.
Här ligger också en liten kvadratisk bild, kanske 13x13 centimeter, som visar en grå bro över en djupt mörk, blå svärta. ”Den bär dig” heter verket. Det är den enklaste gestaltningen av något som kan vara en bro, och den talar starkt till mig. Jag undrar varför. I foldern läser jag att verket är utfört i en teknik jag bara hört nämnas. Enkaustik har anor från det gamla Egypten, och Grekland och innebär ungefär att man tillsammans med bivax och harts smälter in pigment och skapar bilden i olika lager med hjälp av värme. Det är svårt att föreställa sig hur det går till, men det låter underbart.
Med den informationen tar jag mig vidare genom rummet och hittar fler verk i samma teknik. Både papper och pannåer används som underlag. I verket ”Håll ett öga på mig”, som är en bearbetad trätallrik kan jag skönja ett öga, även detta verk är i enkaustik. I verket ”Stillsam” kombineras enkaustiken med torrnål och ett svanhuvud tecknas med få svarta linjer mot en smutsvit bakgrund.
Det finns flera föreställande figurer och karaktärer i Grönlunds verk. De är alltid själva. Fram träder en ensamhet. En ensam svan, en ensam harpalt, en häst, en fågel, en flicka som iakttar tre fiskar som simmar förbi. Ett öga i en tallrik, ett ansikte insmält i vax i botten på ett spann. En enslig stege i en tuftad bild för tankarna till Georgia O’Keeffes ”Ladder to the Moon” från 1958. På väggen hänger också en sparkdräkt, likt en korsfäst gestalt, med en tom skål som huvud. Den är svår. Jag kan nästan inte ens titta på den. Här ser jag inte skyddet, utan känner snarare en utsatthet.
I flera verk återkommer horisontlinjen. Ibland är den tydlig och bilden föreställande, ibland upphackad, bearbetad eller diskret. I ”Total förundran” finns horisonten kvar trots att den består av upphackade bildfragment. Även inom fragmenten framträder horisontlinjen. ”Boken” består av en ihopsydd bok, monterad på en plywoodskiva. Boken har en liten målning placerad som en plakett på framsidan, och både plywooden och plaketten är som landskapsmålningar med framträdande horisonter. I verket framträder dilemmat skydd och överbeskydd som tydligast i utställningen. De ihopsydda sidorna skyddar å ena sidan innehållet i boken från omvärlden, men tankarna leder också till aktuella teman om censur och yttrandefrihet.
Vi omger oss med människor vi älskar, med varelser och ting som är oss nära. I vilken mån behöver de skyddas av oss? Behöver de beskydd? Vad och vem är skyddsvärd? Det är frågor som denna vakna utställning handlar om. Här blandas hårda material med mjuk tuftning och textila applikationer. Vassa linjer med mjölkigt vax. Färgskalan går åt det kalla, blått och grönt, med inslag av värmande jordfärger.
I utställningen skymtar en febril skaparlust. Nyfikenheten på materialitet och form inspirerar!
Text och foto: Madelaine Sillfors
Volym 2026-11-10
Madelaine Sillfors är konstnär verksam i Prästmon. Hon arbetar med skulptur, performance och måleri och har en masterexamen i fri konst från Konsthögskolan vid Umeå universitet, där hon även studerade estetik.
Hon har varit medlem och ordförande i det konstnärsdrivna Galleri CC i Malmö samt arbetat som curator och verksamhetsledare vid Museum Anna Nordlander i Skellefteå. Hon är engagerad i Konstnärscentrum Nord och ställer ut tillsammans med konstnärsgruppen AAAS.