Konst just nu

Man känner sig genast hemma på Söråkers Folkets Hus. Den ovanligt välkomnande och generösa atmosfären möts man av redan i entrén och får en att vilja slå sig ner i de väl insuttna fåtöljerna i biblioteket, kanske hos kvinnorna som träffas varje vecka, för att sticka tillsammans, äta dagens lunch med skolklasserna eller bara ta en fika och titta på månadens utställning.

Just nu och fram till början av november är det Folkets Hus och Parkers vandringsutställning ”Konst just nu” som visas. De fem konstnärerna: Amy Worrall, Cissi Efraimsson, Henrikka Harinen, Jennifer Bergsten och Stray dog gör antingen sitt sista år som konststudent eller har nyss blivit färdig.

Nuförtiden är kvinnor i majoritet på konsthögskolorna i landet, men så var det inte förr. Från början fick de bara gå där med särskild dispens och då fick de varken närvara eller teckna efter levande modell. Endast gipsavgjutningar var tillåtet att skissa efter.
När ”fruntimmersavdelningen” till slut öppnade på Konstakademin 1864, var det något unikt och Sverige var först i världen med det. Men det var inte förrän 1919 som beslut togs i riksdagen om kvinnlig rösträtt och i år är det alltså hundra år sedan, vilket Folkets Hus och Parker vill uppmärksamma genom att låta 2019 års upplaga av ”Konst just” nu ägnas helt åt kvinnliga konstnärers verk.

I varierande tekniker: keramik, målning, foto, broderi och film, utforskar de fem konstnärerna hur maktstrukturer, normer och skönhetsideal påverkar oss på olika sätt. Vi får följa med på Cissi Efraimssons surrealistiska roadtrip i filmen Peach punch där två kvinnliga bästisar ger sig ut på en vådlig bilresa. De rånar en mack, får en sjöjungfru på halsen och så måste de vinna en miljon genom att göra bästa byggnaden av bara sockerbitar.
Även Henrikka Harinens Beach Babes föreställer utagerande flickkvinnor. De har läckra bikinis och leende, förföriskt röda läppar. Men inte heller de är att leka med. I händerna är de fullt utrustade med vapen, yxor och knivar. I sin sexiga och samtidigt hotfulla attityd påminner de om manliga filmstjärnors poser i någon glittrig Hollywooddeckare.
Hello Kitty och Disney Princess är Amy Worralls skapelser. De har också bikinis på sig men är inte så tjusiga som Henrikka Harinens babes utan grovt tillyxade i lera. De sitter med skrevande ben, BH i storlek XXL och ser ut att njuta av sina klumpiga kroppar med Musse Piggöron och Pussy cat-mönstrade outfits i skrikiga färger. De är tonårstjejer som gillar Britney Spears och gärna sjunger med i ”Not a Girl, not yet a Woman”. De är riktiga knäppgökar, skriver Amy Worrall i sin presentation, och det känns kaxigt och riktigt uppfriskande.

Hår är vackert på huvudet, äckligt när det hamnar i munnen och förtryckande när det tvingas täckas av en hijab, skriver Stray dog i Needle in forced identity. Stray dog betyder herrelös hund eller gatuhund på svenska och är en pseudonym för denna unga konstnär från Iran, som redan i sexårsåldern tvingades bära hijab och fortfarande fruktar för vad som skulle hända om hon öppet ifrågasätter det förtryck hon kämpar mot varje dag. Den slöja som finns med i utställningen är minutiöst broderad med de egna svarta hårstråna som tråd.

Jennifer Bergstens två foton ur serien Jag begrundar såret försöker i diffusa bilder se vad som händer när kroppen brister på olika sätt, i sår eller smärta och om den efteråt kan minnas vad den varit med om. Hur kommunicerar vi vårt kroppsmedvetande? Svårt att veta. Jag tänker på självskadebeteende och anorexia, unga människor som försöker få grepp om tillvaron och svar på frågan: vem är jag?

Tyvärr, rivs inom några dagar denna utställning, så skynda genast dit eller se den på Bagarmossens Folkets Hus i Stockholm, där den visas från och med 18 november.
”Plundring början – på ett folkmord”, som handlar om nazisternas stöld av Europas konstskatter, är nästa intressanta och viktiga utställning på Söråkers Folkets Hus, missa inte den!

Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist

Volym 2019-11-01

Länk till artikel