KONTRAST – en audiovisuell utställning
2018-03-23 12:42
Ida Davidsson och Tove Nowén på Orrenhuset – konst och kultur
När jag kliver in på Orrenhuset i Sollefteå och möts av alla häftiga färger och former, som lojt rör sig på väggarna till tonerna av ett slags dova urtidsljud, minns jag plötslig lavalamporna, som kom någon gång på 60-talet. Min pappa köpte en röd, toppig sådan och placerade den i sovrumsfönstret, vilket gjorde min annars så fridsamma mamma rasande. Hon tyckte det kändes som att sova bakom ett bordellfönster.
Men utställningen på Orrenhuset hade hon säkert tyckt om. Omgiven av alla dessa sällsamma mönster och helt insugen i de långsamma rörelserna på väggarna, är det inte porr man i första hand tänker på utan yoga. En lugn tillfredsställelse infinner sig, en kontemplativ känsla av att få vila i djupet av sig själv.
Konstnärerna Ida Davidsson och Tove Nowén möttes första gången då de båda påbörjat kandidatprogrammet Audiovisuell Produktion på Högskolan i Dalarna. Där var de med och startade och ingår i kollektivet Svärmorstungan, som tillsammans eller medlemmarna var för sig, skapar audiovisuella installationer till olika sorters event. Det händer också att de vj:ar, är visuella videojockeys, på olika nattklubbar.
Ida Davidsson och Tove Nowén gillar att arbeta ihop och nu när de är inne på den avslutande delen av sin utbildning och plötsligt fick chansen att ställa ut på konst- och kulturhuset Orren i Sollefteå, har deras samarbete fördjupats. Här har de fritt fått fylla alla de vita väggarna med sina verk och de visar på hög konstnärlig och tekniskt avancerad kunskap och begåvning.
Vilka nyskapande möjligheter den audiovisuella konsten ger! Vi sitter på kuddar i entrérummet med den första stora installationen framför oss. På kvällen ska det bli ett extrainsatt audiovisuellt live set, som ska strömmas ut till intresserade. De berättar om skolklasserna, som besökt utställningen, hur självklart de gick in i konstverken och snabbt lät sig inspireras till egna uttryck. För egen del hade jag gärna lagt mig ner på golvet och fått upptäcka något i taket också. Vi pratar om hur man skulle kunna använda denna audiovisuella konst på till exempel skolor, fängelser, äldreboenden och i vården. Kanske hos tandläkaren eller under en lång operation. Tillfällen då oro och smärta måste stillas.
I vissa utomhusmiljöer används redan det audiovisuella uttrycket men det finns mycket mer att göra. Alla byggnader, gator, torg och parker, som skulle behöva pimpas upp, göras mer inbjudande och kanske locka till kreativitet. Behoven och intresset är stort och där det redan prövats har installationerna oftast möts med närmast hänförelse. Stockholms slott fick en ny skepnad med sprakande färger och en musikalisk ton runt om sig vid millennieskiftet, vilket lyfte den annars så trista byggnaden till något alldeles extra. I Härnösand har vi vid olika tillfällen fått se Alfhild Agrells plats och fasaden till huset där hon en gång bodde täckas av en grönskimrande bild av författaren vid sitt skrivbord, vilket också höjde spänningsfaktorn vid det annars så stillsamma torget.
–Ambitionen är att visa att konst kan vara så mycket mer än bara en tavla på väggen, menar Tove Nowén och Ida Davidsson, som båda ser stora möjligheter att utveckla sin konstart. Ida Davidsson vill gärna jobba med videoscenografi till teater och opera och Tove Nowén vill, förutom audiovisuell konst, även fortsätta göra film. Hennes kortfilm Bråte, som hon redan fått flera fina filmpriser för, visades på Göteborgs filmfestival i år.
Möjligen kan alltför rörlig audiovisuell konst med hög ljudnivå trigga igång ett epileptiskt anfall, påstår en god vän med egen erfarenhet, men utställningen på Orrenhuset gör inte det. Tvärtom, den ger vila, inspiration och en känsla av lugn. Långt från pappas porriga lavalampa, som flyttades all längre in i skåpen tills den en dag var helt försvunnen vid någon flytt.
Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist
Volym 2018-03-23