Kristina Skantze – Lekfulla stygn med allvarsam underton
2025-05-05 11:17
Kaleido – Konsthallen i Piteå
Den kristna påsken är precis överstökad när jag besöker Piteå konsthall. I Kristina Skantzes utställning ”Stygn, lek och samvete” råder det dock fortfarande stillhet. En stillhet som förstärks av de många verken med händer. Med svagt kupade handflator vända uppåt är de närmast lyssnande. Hänger händerna från taket kan de ses från sidan. Ingen är knuten eller i kramp, utan i vila.
Händerna är sydda i sidentrikå, stoppade med polyestervadd och hållna i dämpade pastellfärger. De är olika stora, men att skilja mellan en yngre eller en äldre hand går inte, och förutom sömmarnas ärr är händerna oskadade. De representerar inte en specifik hand utan tycks i stället gestalta den inbjudande, vänliga och skapande handen som idé.
En del av händerna kan se. Mitt i handflatan finns då ett öga i porslin. Skulpturerna liknar den kristna symbolen för den allseende guden, men där ögat istället är inramat av en triangel. Eller, om fingrarna är sträckta, Fatimas hand, eller hamsan, en äldre symbol som används i både muslimsk och judisk tradition, som sägs bringa tur och skydda mot det onda. Samtidigt blir skulpturerna en allegori över hantverket; händer som med känsla och erfarenhet ”ser” materialen och kan omsätta idéer till föremål och uttryck.
För stockholmsbaserade Kristina Skantze är våren och sommaren 2025 intensiv. I juni öppnar hon ännu en soloutställning, denna gång på Galleri Röbäck Glas & Lera i Umeå. Men i Piteå är det främst de textila arbetena som dominerar.
I en utställning, som annars inte upprör eller utmanar, är det de slingrande armarna i verken ”Knut” och ”Stunden” som skapat störst motstånd, och det är välbehövligt. Verken får en obehaglig bild ur en gammal, illustrerad och förkortad utgåva av Bibeln att göra sig påmind. Jo, jag minns rätt. Precis som Skantzes armar slingrar sig ormarna på bilden, men här med syfte att straffa människorna som avvisat guds nåd. Bara en bön om förlåtelse kan rädda dem. Det är också de möjliga kristna symbolerna som till slut får mig att acceptera utställningens titel och dess tredje led: ”samvete”. På ett par av händerna har konstnären till och med broderat orden ”tack” och ”förlåt”.
Verket med de snidade marionettdockorna, som i sina trådar hänger från taket i ”Four Dancer´s Marionette”, känns däremot disparat. Och när tre av dem får hålla för ögon, mun och ögon, i var sitt fotoprint, blir sammanhanget närmast banalt. Här saknas den finkänslighet som präglar övriga verk.
För dockorna går Skantze gärna upp i format. Störst är ”Mighty Mum ”, en slags pietá med en kvinna och ett barn. Med olika attribut och kläder låter hon dockorna byta roller. Till exempel som i den tilltalande skulpturgruppen ”Familjen”, i mitt huvud kallad Fredagsmys. De tre i fåtöljen tittar på fyra fotoprint av sig själva i olika roller.
Stygn och lek fångar utställningen väl. Jag betraktar de handsydda skulpturerna: dockornas hår av tätt sydda stygn och de knöligt formade blomkålsöronen, ser tekniken som skapar fingrarnas skrynkliga leder och upplever den närhet som textila verk ofta ger. Fint nog erbjuds besökarna också att få känna på en utvald hand.
När jag lämnar utställningen är det ändå ordet eftertanke som vinner över konstnärens valda samvete. Här finns ett starkt grundmaterial, men också utrymme att gräva djupare, sålla hårdare, och därigenom ge tematiken större tyngd och klarhet.
Text och foto: Regine Nordström
Volym 2025-05-05
Regine Nordström, Luleå, är frilansande kulturjournalist, kritiker och författare. Hon har en examen från Umeå universitet med inriktning mot arbete inom kultursektorn, och har kompletterat sin utbildning med studier i Konstvetenskap vid samma lärosäte samt kursen Skrivandet som konstnärligt verktyg vid Göteborgs universitet.
Sedan 2003 är hon verksam som konstkritiker, med uppdrag för bland annat Norrländska Socialdemokraten, Norrbottens-Kuriren, Volym, Västerbottens-Kuriren och Dagens Nyheter. Hon har också erfarenhet av redaktörskap från Luleås dagstidningar, samt från den litterära tidskriften Provins.
2013 debuterade Regine Nordström som författare med bilderboken Kälda och älgen (Kabusa böcker), skapad i samarbete med konstnären Eva Stina Sandling.