Kropp, jord och tid – en utställning i sönderfall
2025-05-28 08:24
Ida Boman på Galleri Alva
En tunnlemmad gestalt sträcker sig mot taket i gallerirummet, skör och ömtålig. Den påverkar mina rörelser och min andning. Skulpturen bär titeln ”Det är öppning och vind” och uppvisar mer mellanrum än kropp. Pinnsmala extremiteter är hopfogade till en bärande konstruktion, benpinnar överdragna av ett lermaterial som i sjukhusvärmen torkar och krackelerar. Det är sprickbildningar över hela hudkostymen. Den kommer att falla av. Det är en fråga om tid. Verket är en konstruktion av enkel materia, pinnar och lera, som genom konstnärens arbete tar gestalt och blir bärare av en idé.
Ett golvnära objekt, ”Det är tunga”, är tillverkad i samma material. Den vägghängda ”Flätar tiden”, är en osannolik lerfläta armerad med tunn ståltråd. Tiden genererar förfall. Förfallet blir en måttstock för tid. Verken är subjekt; under en mycket kort tid är de bärare av sitt ändamål, innan de återgår till material.
Konstnären Ida Boman är en multidisciplinär konstnär som är intresserad av långsamhet och tid, gärna arbetar med tunga material och omprövar språk- och ordbruk. Utställningen rör sig mellan ”kropp, ord och hierarkier”. Vi uppmanas att röra vid konstverken, hud mot hud, som när vi var barn. Det är så vi skapar kroppsminnen.
”Dragna ur berget strecken” är två likartade verk, en liten hylla med en handstor sten, med infattat streck. Konstnären har förlängt det strecket med millimeterstora sandkorn ordnade i en perfekt linje, på ömse sidor om stenen. En linje är en minimal företeelse. Ida Boman har skapat en minimal gest i ett verk som är högst efemärt; verket består endast under utställningstiden, kan aldrig återskapas. ”Dragna ur berget strecken” skapar en förbindelse mellan mänsklig och geologisk tid. Stenen har ett förflutet som smält magma djupt inne i jordens inre; mörk magma som släppt in sliror av ett ljusare material, det som vi nu ser som streck på stenens yta. Och sandkornen är berg som vittrat i årtusenden och rundslipats av väder och vind. I en avlägsen framtid kommer även Norrlands Universitetssjukhus att krackelera, rasa samman och ingå i det geologiska kretsloppet.
Väggarna är inte tomma. Likt hur ögonen anpassar sig i mörker upptäcker jag efterhand ”Lakuner”, små vitmålade pannåer på de vita väggarna. Den avnötta texten är närapå oläslig. De är mycket diskret placerade i hörn och vid golvet. Riktigt nära måste jag komma för att se motivet; tunnskrapade bokstäver i två stavelser, en bit från varandra. Stavelserna är obegripliga var för sig. äng slan och g rop. Bokstäverna är formade inom hjälplinjer, med skolans prydliga lutning; handskriften har en prägel av småskolans mödosamma övningar. I betraktarens hjärna sätts stavelserna samman och bildar något begripligt, men ändå ogripbart, utan sammanhang. ”Lakuner” är en gestaltning av människolevandets tid; barndomens lärprocesser avseende motorik och begrepp som obönhörligt och rätlinjigt leder till åldrandets demensartade dimma, där materia och begrepp löses upp och återgår till den eviga cirkulationen.
”Evig sol” är en installation i rummet intill. Två projektorer kastar ett förbiilande landskap i taket och på en transparent skärm; flimrande solstrålar mellan silhuetter av gran. Ja solen, är den så evig? Vätgasen, som är solens drivmedel, beräknas räcka i ytterligare fem miljarder år. Då har den först blivit en planetarisk nebulosa innan den, döende, övergår till en vit dvärgstjärna.
Ida Bomans utställning ”Tunga över tiden” visar förgänglighet i relation till människans tidslighet. Det är en lågmäld, poetisk utställning som kräver att besökaren stannar upp, besinnar sig och bläddrar en stund i sitt eget föreställda livsmanuskript. Efter den 3 juni, efter utställningens slut, återstår endast ”Lakuner”: en liten samling artefakter som, trots sitt diskreta uttryck, fortsätter att bära mening för den som verkligen ser.
Text och foto: Gunilla Samberg
Volym 2025-05-28
Gunilla Samberg, Umeå, har en fil. kand. i naturvetenskapliga ämnen 1972 med påbörjad forskarutbildning i biokemi. Konstvetenskap, A, B samt estetik A, B och C-nivå, 2010 vid Umeå Universitet/Konsthögskolan i Umeå. Arbetar konceptuellt, ofta textbaserat, med utställningar, performance och offentlig gestaltning. Nu pågående uppdrag för Uppsala kommun, det nya stadshuset. Bok, Convoy och andra räddningar 2015 på eget förlag (ISBN 978-91-639-3042-3).
Se vidare på Gunilla Sambergs webbsida.