”LOCOMOTION” – konstens rörlighet
2024-09-11 14:03
Lars Lundqvist och Ellen Sturm på Galleri Lokomotiv
”Locomotion” är titeln på den utställning som inleder hösten på Galleri Lokomotiv i Örnsköldsvik. Det är tillräckligt anmärkningsvärt för att jag ska bli intresserad och lockas dit. Loco-Motion var en hit som gav den amerikanska musikartisten Little Eva en plats bland American Top Five 1962. Kylie Minogue erövrade samma topplacering 1988. Men ”locomotion” är också ett teoretiskt begrepp som används inom naturvetenskaper för att beskriva organismers sätt och förmåga att förflytta sig mellan ställen och platser. Det nära släktskapet till själva galleriutrymmets namn är ännu ett skäl till utställarnas val av titel. Men framför allt speglar titeln deras i alla avseenden rörliga förhållningssätt. Det gäller såväl deras gemensamma liv och arbete som deras konstnärskap.
Lars Lundqvist och Ellen Sturm är båda konstnärer med omfattande geografiska erfarenheter, med fasta punkter i Tidaholm, Lund och Hamburg. Sturm har en professur i teckning och grafik vid HAW, en motsvarighet till Konstfack belägen i Hamburg. Lundqvist har undervisat vid och förestått Hellidens grafikskola i Tidaholm. Med hennes professur följer också möjligheter till forskningsperioder, som fört dem till andra länder och världsdelar. Utställningens verkslista innehåller ortsnamn som pendlar mellan den åländska arkipelagen Kökar och platser i Mexiko. Lundqvists till formatet största litografiska blad har titeln ”Gränsavtryck”. Det kan tolkas som ett motto.
Ellen Sturm framstår som den verklige gränsöverskridaren. Född i Döblin i dåvarande DDR utvandrade hon redan före Berlinmurens fall. Med en utbildning i skulptur i Bremen har hon också införlivat teckning och grafik i sitt konstnärskap. I ”Locomotion” visar hon både storskaliga träsnitt på duk och en serie figurativa små skulpturer gjutna i aluminium. Dessa robusta kvinnofigurer syns även i flera träsnitt och i fyra mindre linoleumsnitt hon gjort vid tidigare besök i Örnsköldsviks kollektivverkstad. Titlarna ”Endless Return”, ”Quake” och ”Llegada” handlar inte bara om platser utan också om mentala tillstånd. ”Llegada” är ett spanskt ord för ankomst. Den ursprungliga bilden kom till under en arbetsvistelse i Mexiko. I ett samtal förtydligar Sturm med det tyska uttrycket ”sich verorten”. Ungefär: att göra sig hemmastadd, att finna sin plats i olika sammanhang. ”Navigational Light”, ett såväl till färg som innehåll mättat träsnitt, är ett vackert erkännande av allas våra behov av vägledning för att navigera rätt. Betraktaren möter den strax innanför galleriets entré.
Den som fört Sturm till Örnsköldsvik är Lars Lundqvist. De tycks vara varandras färdkamrater. I samband med utställningen håller han för andra gången en kurs i sten-litografi för medlemmar i Örnsköldsviks kollektiva konstnärsverkstad. Med den litografiska tekniken har han funnit ett måleriskt uttryck, som han kan kombinera med sitt intresse för landskap och platser. Han beskriver det litografiska arbetet som en meditativ process där bilden ibland växer fram av en egen inre kraft. Det är en inställning han förmedlar under den ofta fysiskt krävande arbetsprocessen. Men klassisk sten-litografi är inget friluftsmåleri. Bildarbetet är beroende av och bundet till stenen. I utställningen läser jag hans bilder som reseanteckningar i en personlig och nedtonad färgskala. Först när jag tar del av titlarna står det klart att motiven är hämtade från många och skiftande platser i världen.
Sturms återkommande kvinnofigur ”Kämpferin” känns tydligt besläktad med de svenska konstnärerna Lena Cronqvists och Gittan Jönssons skulpturala flickor och kvinnor. Dessa gestalter utgör alter egon eller allmänmänskliga figurer, som konstnärerna utsätter för prövningar och försätter i olika positioner och kontexter. Sambandet får mig dessutom att tänka på Gittan Jönssons film ”Parallella linjer” från 2018. Med lång konstnärlig erfarenhet både från Sverige och Tyskland/Berlin jämför Jönsson villkoren för kvinnliga konstnärer i de båda länderna och hur de utvecklats över tid. Kvinnorörelsen, fackligt arbete och kulturpolitik har långsamt förändrat villkoren på ett sätt som framförallt varit gynnsamt för de svenska konstnärerna. I mötet med Sturm och Lundqvist påminns man dessutom om värdet av de kollektiva verkstäder som vuxit fram här och överlevt – från Malmö till Luleå. Något motsvarande finns inte i Tyskland. Det gör tyska konstnärers arbete mer ensamt än det skulle behöva vara.
Utöver sina bilder, skulpturer och kunskaper delar de tillfälliga gästerna med sig av sin entusiasm över den svenska kollektivverkstaden så som den exempelvis kan se ut på ÖKKV. En unik plats där konstnärer delar teknik, utrustning, erfarenheter och kan mötas och kommunicera på många olika nivåer.
Text och foto: Margareta Klingberg
Volym 2024-09-11
Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.