Volym - Mångstämmigt från Ljungaverk
 
T-shirts av Tomas Håkki Eriksson, från utställningen ”Fördomsfullhet”, Örnsköldsviks museum. ©Tomas Håkki Eriksson.

Mångstämmigt från Ljungaverk

2018-07-17 13:08

Tomas Håkki Eriksson, Örnsköldsviks museum

En kollektion T-tröjor med tryck fyller väggarna på Örnsköldsviks museum, hängande på galgar. Vid första anblicken tror jag konstnären Tomas Eriksson, alias Håkki, ställer ut tröjor han samlat ihop från idrottslag, rockkonserter och andra sammanslutningar av intressen. Denna tendens till estetisk ”hoarding”finns i samtidskonsten och kan ibland spegla mäktiga sociala skeenden. Men Eriksson lider inte av samlarsyndrom. Här har konstnären själv skapat alla tröjorna och de budskap de bär. I en screen-verkstad i Ljungaverk i samarbete med två kompisar. Produktionen har pågått sedan början av 2000-talet.

Jag läser tröjornas texter. Oftast är de försedda med adekvat bild eller tecken. ”Ess i ärmen, kung i baren, dam i sängen, knekt på morgonen”. ”Armbrytning är den nya folksporten”. ”Ska vi ta hästen hem från festen?” ”Hur gör man älgstek i en sväng?”. ”Jag har vuxit upp under enkla förhållanden” . Eller bara daterade enradingar som Tarzan, Flesknes, Båtsman och bilden av en Volvo Amazon. Roligast är Clark Olofssons namn inskrivet i Claes Olsons logotyp. Jag hör snart en mångstämmig kör från väggarna. Det är som att vistas bland midsommarfestande när yran på Nipan i Junsele nådde sina höjdpunkter på 70-talet. Fast mindre fylla. Tonfallet är kaxigt, rått men hjärtligt.

På utställningens fondvägg skapar konstnären en monumental tabell där han systematiskt försöker bena ut de förutfattade meningar vi olika mänskliga typer kan ha om varandra. Eller om oss själva. Sorterade enligt musikaliska preferenser följer uppgifter om vad vi/de helst läser, dricker, semestrar, röstar på och drömmer om. Och vilka inkomster vi gissningsvis har. Dansbandsentusiaster sägs läsa Håkan Nesser och resa till Ullared på semester. Jazzfantaster förutsätts läsa Knausgård och se ”Kontrapunkt” på SVT. Det är oftast roligt och träffande, ibland halsbrytande. Om de kategoriska utsagorna inte stämmer uppfyller det syftet; det får oss att granska de fördomar som cirkulerar. Den som inte hittar sin egen stil i tabellerna uppmuntras av Håkki att fylla i ett formulär och skapa sin egen kategori. ”Sätt dig själv i ett bås så får du se hur kul det är”.



Tomas Håkki Eriksson, Fördomsväggen, Örnsköldsviks museum.
©Tomas Håkki Eriksson.


Utställningens titel är ”Fördomsfullhet”. En svärm av gångbara fördomar exponeras i texter och tabeller. Men utan att vara rasistiska, fientliga eller föraktfulla mot det avvikande. De utsatta är snarare de som bor utanför städerna, berövade komforten i centrum, utelämnade åt sina egna initiativ och förmågor. Tomas Håkki Erikssons utgångspunkt är Ljungaverk i Ånge kommun, ett samhälle som för tjugo år sedan förlorade industrin Dyno Nobel och därmed tillhörande binäringar. Genom hela sitt konstnärskap är Håkki hängiven denna ort. Under utbildningen vid konstakademin i Trondheim har han spetsat vapnen och rustat sig för kampen. Det tycks också vara i Norge han kommit att inse hemortens särprägel, dess rika sociala värden och sprängkraft. Ljungaverk blir det centrum kring vilket hans konstnärliga verksamhet roterar. Härifrån bedriver han en motståndets estetik med skiftande initiativ där mervärdet alltid går tillbaka till hemorten. Även en del av vinsten av de tröjor som säljs under utställningen i Örnsköldsvik. I valet av T-tröjan som medium och bärare av budskap uppnår han en mångstämmig effekt. Rösterna som hörs i utställningsrummet liknar en hejaklack, som backar upp de liv som levs utanför Sveriges ekonomiska och politiska centrum. Med vedermödor och glädjeämnen.

När jag lämnar Håkkis utställning i Örnsköldsvik havererar starmotorn på min Volvo 245. En anslutande kabel krackelerar under rökutveckling och brandlukt. Jag lämnar bilen till bärgning och tar bussen mellan Örnsköldsvik och Sollefteå. Den är dock en dryg timme försenad från Östersund. ”Jämt ska man ha roligt. Men gifta sig ska man aldrig” kommenterar en av mina medresenärer i väntan på perrongen. Han sammanfattar traktens livshållning lika väl som rösterna från Håkkis T-tröjor. Med humor, tålighet och en känsla för gemenskap i det uppkomna läget.

Okonstlad och med till synes enkla medel, med massproducerad och lättillgänglig estetik har Tomas Erikssons utställning i Örnsköldsviks konsthall ändå allt. Ett gott exempel på relationell estetik och social skulptur i ett norrländskt sammanhang. Det är inkluderande och gjort med gott humör. Stärkt och uppmuntrad går man därifrån beredd att tackla tillvaron utanför. För 300 kronor köper jag en T-tröja som passar mig i färg, format och budskap. ”Shabby Chic mot Ebola”. Jag får se vad som händer härnäst.

Text och foto: Margareta Klingberg

Volym 2018-07-17

Ladda ner artikel i pdf-format

Länk till artikel